Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1—2. Juni. 1921 - Textilarbetarnas internationella sekreterare berättar om sina intryck i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
21
la regimen. Den ryska arbetaren får
varken mjölk, ägg eller smör; och kött ser
han endast sällan. Alla dessa livsmedel
tagas i anspråk för barn och gamla och
sjuka människor. Som det tycks, göres
icke blott allt för att underlätta barnens
uppfostran, utan obligatoriska klasser
inrättas till och med för vuxna, vilka av de
olärda männen och kvinnorna måste
besökas ett visst antal gånger i månaden, så
att de ävenledes lära sig läsa.
Teatrarna äro varje kväll överfyllda
av en mycket intresserad publik, bestående
av arbetare av båda könen. Konst och
vetenskap utövas och det måste tillstås —
om försöket kommer att krönas med
framgång eller ej — att de ledande inom den
bolsjevistiska regeringen ifråga om
centraliseringen av industrin ha
vetenskapliga ideal och idéer och sätta in all kraft
på att genomföra desamma.
Vad vår egen industrigren, d. v. s.
textilindustrin, angår, så kunde i de flesta
fabrikerna ej något arbete utföras,
emedan de nödvändiga råvarorna och bränslet
saknades. I två fabriker, vilka det
lyckades oss att besöka, funno vi att
maskinanläggningarna voro mycket bra men att
arbetsmetoderna ej voro så fullkomliga
som fallet är i England. Faktiskt — ifall
prestationen pr arbetare skulle vara
densamma inom alla andra industrier —
skulle det vara mycket tvivelaktigt, huruvida
man under vilket system som hälst åt
arbetarna kunde framställa tillräckligt med
livsmedel och kläder.
De ryska fackförbunden äro totalt
olika våra arbetareorganisationer. Inom
varje industri måste alla personer tillhöra
samma förbund och ett exempel klargör
bäst huru dessa bildas. Jag såg hur en
professor bestraffades med att ej utfå sin
ranson, emedan han vägrade att inträda i
förbundet, som varje person inom hans
universitet måste tillhöra. Han
förklarade sig vara beredd att inträda i ett
förbund för professorer och klargjorde, att
endast ett sådant förbund vore istånd att
för regeringen klarlägga lärarnas
ståndpunkt. Han anförde följande:
”Ifall jag måste tillhöra ett förbund,
som även hela den lägre
tjänstepersonalen är ansluten till, så skulle jag befinna
mig i en sådan hopplös minoritet att det
ej skulle finnas den minsta utsikt för att
mina åsikter och min ståndpunkt
någonsin skulle komma till regeringens
kännedom.”
Det måste ej förbises, att 80 proc, av
den ryska befolkningen tillhör bönderna
och att landsbefolkningen egentligen är
individualistisk, i det att varje bonde bebor
och brukar sin egen torva. Lenin har i
flera av sina tal hänvisat till, hur svårt
industribefolkningen finner det vara att
underhandla med bönderna och ett av
framtida Ryssland största problem torde
vara:
Hur skall den kommunistiska
industribefolkningen kunna bringas i intimare
beröring med bondeklassen och existera sida
vid sida med den senare, om allt vad
bonden begär är: att han får behålla sitt land
och individualistiskt bruka detsamma och
att man låter honom vara i fred för alla
slags politiska frågor?
I Ryssland nyligen timade händelser
tyda på, att för närvarande där äga rum
betydande förändringar och jag väntar
med intresse på att få erfara, vad
resultatet skall bliva därav. Ifråga om mina
personliga intryck av Lenin, Trotsky och
Tji-tjrnin, så är jag fullständigt övertygad
om, att — dessa människor må sedan ha
rätt eller icke ifråga om siria avsikter —
de öppet uttala sina åsikter och förfäkta
sina idéer, och jag är av den meningen, att
Lenin ej skulle underlåta, att
vederbörligen ändra varje teori som visar sig vara
opraktisk.
Det var påtagligt, att
industribefolkningen var i avsaknad av många varor,
som produceras av bönderna. Likaledes
är det tydligt, att bönderna ha stort behov
av skor, kläder och maskiner, vilka endast
kunna framställas av
industribefolkningen.
Huruvida det skall vara möjligt för
ett olärt folk — som ej är tillräckligt
industriellt skolat — att genomföra
metoder, som till och med skulle vålla en
industriell högt utvecklad nation åtskilligt
huvudbry, är en fråga som endast tiden kan
besvara. I detta avseende har jag bildat
min egen uppfattning. Som jag
emellertid ej har för avsikt att behandla
kommunismens teori — såsom den utlägges av
bolsjevikerna — eller uttala mig för eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
