Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1—2. Juni. 1921 - Sverges första strejkledare - Arbetslösheten och studiecirklarna, av Harry Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
TE XTILARBE T AREN
väpnad styrka från Pechlins regemente inryckte i
staden. Höppener reste genast ned till sina
skydds-lingar i Jönköping. Han var försedd med
fullmakter från hela faktoriet. Men vederbörande hade
gjort tydliga anstalter för att röja honom ur
vägen.
Tvenne jägare av greve Ehrensvärds frikår
voro köpta och lågo i försåt vid Grenna med
laddade pistoler för att göra processen kort. Tiden
var bestämd, men Höppeners dräng söp sig full,
så att H.. måste ligga över ett helt dygn i
Nyköping. När Höppener ankom till Jönköping ett
dygn senare än bestämt var, sä blev det allmänt
upplopp bland folket, säger hans minnestecknare,
för att få se den beryktade mannen, som vågat
sätta sig i ansvar för smedernas ”myteri”. Och
sedan han två gånger varit i förhör i slottsrätten,
kommo två rådmän från magistraten för att
underrätta honom om att de två beväpnade jägarna,
som fått pistolerna av rustmästare Björkman vid
arsenalen, tills vidare blivit insatta i fängelse.
Rådet ville emellertid ha Höppener arresterad
på Jönköpings slott såsom en politiskt farlig
person i avseende å regeringen; men konung Adolf
Fredrik rev själv sönder expeditionen med
utlå-telsen: ”Nu är det mans expedierat”, och den
gången vågade man ej begagna stämpeln med
konungens namn.
Undersökningen varunder Höppener hade att
tala i över 800 arbetares svaromål, varade i 4
månaders tid och slöt med att ingen enda av
arbetarna kunde befinnas saker till myteri, men
överdirektören Ehrenpreuss överbevisades om att na
plundrat och hart när ruinerat allt faktorifolket
under beskydd av landshövdingen och
krigskollegium. Smederna fingo 75,000 riksdaler
silvermynts ersättning och sina privilegier ostörda. Om
Höppener fick någon pekuniär ersättning för sin
utomordentliga bragd förmäles icke, men sannolikt
nöjde han sig med blotta medvetandet att ha
begått en god handling.
Denne man från adelsväldets maktdagar, som
hängivet och uppoffrande tog sig an de
förtrycktas sak, var icke en man av höga relationer och
stor förmögenhet eller framskjuten ställning, men
han skapade sig genom sin skarpa och fruktade
penna, sitt snille och sitt mod och sitt glödande
hat mot våld och väld en betydelsefull position i
sin tids historia.
Denna framställning av Höppener är alltigenom
sympatisk, och den stämmer med vissa andra
uttalanden, såsom C. F. Ridderstads och Birger
Schöldströms, vilka båda prisa honom för varm
frihetskärlek och ett dödsföraktande mod, som
drev honom att med ”värjan i hand skydda först
sitt fosterlands statshemligheter och sedan sitt
eget liv” och att ”vid blodsriksdagen 1756 säga
riksens ständers mäktiga kommission mitt i
synen att människors liv ej äro lika med flugors”..
— Från andra håll framställes han inte så
förmånligt: han tycks ha varit en processmakare även
för egen del, ständigt i bråk med sina släktingar
i arvsfrågor, han var ytterst häftig i sitt skrivsätt
och därför oupphörligt åtalad, och hans ställning
till Gustaf III synes ha varit än skyddslingens, än
opponentens — kanske beroende på den stora
förändring kungen undergick. Det erkännes dock att
han konsekvent förfäktade en demokratisk
åskådning, hävdade bondeståndets betydelse som
samhällets kärna och förblev en varm vän av
tryckfriheten liksom av frihetstidens författning.
Arbetslösheten och
studiecirklarna.
Av Harry Blomberg.
Den som har tillfälle att dag för dag
följa den stegrade arbetslösheten i ett
stort industrisamhälle erfar icke oblandat
glada känslor, inför arbetareungdomens
tillvaratagande av den plötsliga
ledigheten, även om man är mycket litet
romantiker och således icke ger sig hän åt
illusionen att alla tusentalen unga män och
kvinnor skulle skynda att med glupsk
aptit kasta sig över böcker och andra
kunskapskällor, känner man till sin
bekläm-ning, att de som verkligen söka
tillvarataga tiden äro så försvinnande få. Och även
om man av erfarenhet förstår, att de, som
år efter år utföra samma enahanda grepp
och rörelser i ett verk eller en verkstad,
vid ett arbetslöshetstillfälle känner behov
av att pusta ut, så är det långt därifrån
och till urskuldande av detta drivande på
gator och hängande på alla möjliga och
oftast synnerligen litet givande
förströelselokaler. Om man inte med vett och vilja
försöker stoppa huvudet i sanden och
strutslikt blunda för verkligheten, får man
ett förfärande intryck av likgiltighet och
apati inför de möjligheter till förkovring
av kunskaper, som under denna tid
för-spilles.
Därmed är visst icke sagt att icke en
elit energiska och vakna ungdomar i
dessa dagar utför ett beundransvärt arbete
både ifråga om att skaffa sig själva ökade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
