Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1—2. Juni. 1921 - Arbetslöshetsförsäkring - Sverges första strejkledare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
23
Exempelvis må nämnas, att avgifterna pr
vecka för vuxna män (18 år fyllda)
utgöra: från arbetaren 4 pence, från
arbetsgivaren ävenledes 4 pence och från staten
2 pence. För vuxna kvinnor äro
motsvarande avgifter 3, 3X/^ och 1% pence.
Arbetslöshetsunderstödets belopp är i
regel 15 shilling per vecka för män och 12
sh. för kvinnor. För försäkrade under 18
års ålder hälften så mycket. Understödet
utgår för högst 15 veckor under loppet av
ett år.
Vid arbetslöshetsförsäkring
framträder en stor svårighet, nämligen att avgöra,
när oförvållad arbetslöshet föreligger. Den
engelska lagstiftningen uppställer i det
avseendet bl. a. följande regler: Den
försäkrade skall icke anses ha brustit i
fullgörande av lagens bestämmelser för
erhållande av arbetslöshetsunderstöd, om han
avböjt att antaga 1) erbjuden anställning,
som blivit ledig på grund av
arbetskon-flikt; 2) erbjuden anställning i sitt
distrikt till lägre lön eller på mindre
förmånliga villkor än han där förut erhållit
eller kunde hava erhållit, om han haft
arbete i sin vanliga sysselsättning; 3)
erbjuden anställning i annat distrikt till lägre
lön eller på mindre förmånliga villkor än
vad avtal mellan distriktets
arbetsgivare-och arbetareorganisationer i allmänhet i
nämnda hänseende föreskriva, eller, om
dylika avtal ej finnas, vad ”goda
arbetsgivare” i distriktet vanligen tillerkänna sina
arbetare.
Vidare är föreskrivet, att försäkrad,
som på grund av arbetsinställelse, strejk
eller lockout, förlorar sin anställning, i
regel icke är berättigad till
arbetslöshetsunderstöd, så länge arbetsinställelsen varar.
Med vissa förbehåll gäller detsamma om
den, som förlorar sin anställning till följd
av dåligt uppförande eller som frivilligt
lämnar den utan skälig anledning.
Själva handhavandet av
arbetslöshetsförsäkringen synes fortfarande komma att
ligga hos den offentliga
arbetsförmedlingen. Det är särskilda distriktstjänstemän
som ha att avgöra, huruvida och till vilket
understödsbelopp den arbetslöse är
berättigad. Beslutet kan överklagas hos en
nämnd sammansatt av lika många
representanter för arbetarna som för
arbetsgivarna. Emellertid kunna även fackliga
organisationer och sjukkassor få
ombe
sörja utbetalningen av
arbetslöshetsunderstöden. De få ersättning från
arbets-löshetsfonden, till vilken
försäkringsavgifterna såväl som statsbidraget inflyta.
Särskilt anmärkningsvärt är till slut,
att särskilda industrier kunna om de så
vilja, ställa sig utanför den statliga
försäkringen och anordna egen
arbetslöshetsförsäkring, som i så fall skall bereda de
försäkrade minst lika stora förmåner som
den statliga försäkringen. Varje industri
kan sålunda bära sina egna
arbetslöshets-kostnader för sig. Men detta kan också
åläggas en industri genom beslut av
arbetsministern, efter samråd med
vederbörande intressenter.
Sverges första strejkledare.
Den första egentliga ”strejkledaren” i Sverge
var en assessor Jer Johan-Höppener, en under
frihetstiden och gustavianska tiden mycket bemärkt
person. Om den stora strejk i Jönköping, som
han igångsatte 1762, berättas i Gerhard
Magnussons Socialdemokratin i Sverge.
Den historiska strejken hade sin upprinnelse i
den klagan som gevärsfaktorierna i landet hade
mot sina direktörer; särskilt gällde detta faktoriet
i Jönköping, som en tid fört process mot
överdirektören Ehrenpreuss och krigskollegium. Men
när arbetarnas åldermän kommo till huvudstaden
för att söka få rättvisa, blevo de fängslade med
handklovar och återförda till Jönköping. Ingen
vågade föra deras talan, och de höllo på att bli
alldeles utan bistånd i sin nöd. Men försedda med
fullmakt att inför domstol föra hela Jönköpings
faktoris talan, begåvo sig nu nya ombud för
arbetarna i hemlighet och under mänga svårigheter
till Stockholm för att under böner och tårar
anhålla om Höppeners bistånd. Han antog sig
deras sak, sedan han genomläst deras papper och
kommit underfund med att de hade rätt i sina
klagomål. Det blev ett förfärligt liv och väsen
genom det ingripande, som nu Höppener förberedde.
”Hattarna” och sekreta utskottet,
defenslonsdepu-tationen och krigskollegium råkade i raseri, men
Höppener lät icke skrämma sig.
För att sätta saken pä sin spets fick han
faktori- och smidesarbetarna, flera hundra till
antalet, att nedlägga arbetet intill dess de fingo sina
fordringar beviljade, d. v. s. njuta kontrakt,
lag-och manufakturprivilegier till godo. Nu tog det
eld. Landshövdingen anklagade samtliga
arbetare för myteri, en slottsrätt tillsattes,’och en
be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
