46 TEXTILARBETAREN Riksavtalsför handlingarna. Det mellan förbundet och Sveriges Textilindustriförbund under år 1920 gällande kollektivavtalet inom textilindustrin blev, som bekant, uppsagt av förbundsstyrelsen den 26 juni nämnda år och utlöpte den 31 december samma år. Till uppsägningen fogade förbundsstyrelsen förslag till nytt avtal upptagande krav om lönernas höjande med 25 proc, jämte en del andra förbättringar. Arbetsgivarna avgav motförslag, innebärande en sänkning av lönerna med 10 proc, och en del försämringar av gällande bestämmelser. Efter underhandlingar träffades överenskommelse den 3 december 1920 om prolongation utan uppsägning av gällande löner till den 1 april 1921 samt en del ändringar av allmänna bestämmelser, varibland uppflyttning av fyra orter i högre lönetariff. Från den 1 april år krävde arbetsgivareorganisationen nedsättning av lönerna med 20 proc. Underhandlingar upptogos, men utan resultat. Oaktat detta tillämpade arbetsgivarna på order av sin organisation den krävda lönenedsättningen från den 1 april. Nya underhandlingar upptogos och den 23 april träffades uppgörelse i Stockholm om en sänkning av 1920 års löner med 15 proc, för tiden 1 april—30 juni, 20 proc, för tiden 1 juli—30 september och 25 proc, för tiden 1 oktober— 31 december 1921. I skrivelse av den 4 sistlidne oktober föreslog förbundsstyrelsen arbetsgivareorganisationen att träffa överenskommelse om prolongation till den 1 april 1922 av gällande löner och övriga bestämmelser. Svaret härå blev ett förslag, avgivet den 15 sistlidne oktober, till nytt avtal för år 1922, vilket bäst torde kunna karaktäriseras genom uttrycket ett avgnagat ben. Förslaget upptog krav om ytterligare 20 proc, sänkning av 1920 års löner, alltså sammanlagt 45 proc, sänkning. Men ej nog härmed, förslaget upptog även slopande eller försämringar av alla övriga bestämmelser av något som hälst värde för arbetarna. Semester- och dyrtidsbestämmelsen var icke medtagen. Arbetstidsbe-stämmelsen var försämrad. Ersättningen vid övertidsarbete nedsatt med över 50 proc. Bestämmelsen rörande ersättning vid stagnation på grund av maskinskada, reparation och dylikt var utelämnad; bestämmelsen angående läkarvård och medicin försämrad o. s. v. Arbetsgivareorganisationen inbjöd förbundet till underhandlingar på basis av det sålunda avlämnade förslaget och sådana påbörjades den 25 sistlidne november och fortsattes påföljande dag, varvid förbundet representerades av förbundsstyrelsen. Någon som hälst överenskommelse kunde givetvis icke träffas i annat avseende, än beträffande dagen för undehandlingarnas fortsättande, vilken bestämdes till den 5 december och sedermera, på grund av förekommande hinder, till den 6 i samma månad. Den 5 december var förbundets representantskap samlat i Norrköping för behandling av arbetsgivarnas avtalsför-slag, varvid representantskapet uppdrog åt förbundsstyrelsen att påföljande dag vid sammanträde i Stockholm med arbetsgivarnas delegerade förklara, att representantskapet ansåg det avlämnade förslaget ej allenast oantagligt utan också omöjligt såsom underhandlingsbasis. Vid sammanträdet krävde arbetsgivarna ett motförslag, avseende ett avtal för hela året 1922. Förbundsstyrelsens förut avlämnade förslag avsåg nämligen endast första kvartalet nämnda år. På grund härav sammanträdde representantskapet ånyo den 14 december för behandling av denna fråga och för att utse underhandlingsdele-gerade att påföljande dag sammanträda med arbetsgivarna i Stockholm.