Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Dec. 1921 - Sverges textilindustri i äldre tid. XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTIL ARBE T AREN
47
Sverges textilindustri i äldre tid.
XV.
Såsom tidigare meddelats, tillföll den
sammanlagda landshjälps- och
fempro-centsavgiften för åren 1727/1730
Alings-åsverket ensamt, och även för år 1731 fick
nämnda verk uppbära hela den egentliga
landshjälpen, medan däremot
femprocents-avgiften nu disponerades för andra
industriföretag.
Frånsett de medel, som överlämnats
till kommerskollegium och använts till
bekostande av inflyttande yrkesidkares
resor, förskott åt fabriker etc., hade av
landshjälpsfondens avkastning närmare
hälften eller 413,607 daler smt utgått som
låneunderstöd till Alingsås
manufakturverk. Denna högst betydande
kapitaltillgång hade möjliggjort en avsevärd
utvidgning av tillverkningen, och ständerna
byggde stora förhoppningar på
ifrågavarande anläggningar. Åtskilliga tecken
började emellertid redan nu hän tyda på
att Alström icke var rätte mannen att
infria dessa. Framför allt blevo verkets
av-sättningsförhållanden för varje år allt
ogynnsammare. Lager hopades på lager,
och rörelsekapitalet förbrukades på så sätt
utan att nytt sådant inkom i stället. Vid
1734 års riksdag väckte förhållandet
uppmärksamhet, och frågan upptogs inom
sekreta utskottet i samband med
granskningen av landshjälpsdeputationens
förvaltning. Det upplystes här i den sekreta
deputation, som inom utskottet tillsatts för
ärendets utredning, att verket ägde ett
o-försålt lager, värderat till omkring 500,000
daler kmt, och då fråga framställdes om
anledningen till den klena avsättningen,
anmärktes av en ledamot, att skälet
antagligen låg däri, att varorna varken vore så
goda eller billiga som de utländska. För
att övertyga sig, huru härmed förhöll sig,
skred nu deputationen bl. a. till den
åtgärden att låta trenne betrodda köpmän
besiktiga de varor, som funnos i den i
Stockholm belägna Alingsåsboden. Resultatet
av denna besiktning blev synnerligen
nedslående. Först och främst var lagret
överraskande obetydligt i förhållande till det
värde, vartill detsamma stod upptaget i
manufaktursocietetens till landshjälpsde-
putationen inlämnade inventarium.
Vidare befunnos varorna till färg och fason
delvis alldeles otidsenliga samt illa
tillverkade och beredda. Priset var därjämte
genomgående allt för högt tilltaget, och
utländska varor av bättre kvalitet erhölles
till billigare pris.1
Handelsmännens rapport mottogs inom
deputationen med ett visst misstroende.
Man var på förhand intagen till
manufakturverkets förmån och tog ej djupare
intryck, ens när besiktningsmännen
bedyrade, att de fullgjort sitt uppdrag efter bästa
samvete, samt uttallade som sin
förvissning, att företaget säkerligen ej skulle
sakna avsättning, blott man beflitade sig
om att iakttaga de oundgängliga
förutsättningarna härför, d. v. s. tillverkade
kuranta varor till billiga priser. I trots av de
graverande anmärkningarna kunde därför
Alström och hans meddirektör utan att
ingå på ett bemötande i sak stämma
deputationen till sin fördel. Man nöjde sig med
att klaga över köpmännens ringa intresse
för den inhemska industrins uppkomst
samt hemställde till deputation att taga
manufakturerna ”uti höggunstig
protec-tion emot alla widrigt sinnades
anfäcktnin-gar”. Härmed fick också saken bero, och
handelsmännens besvärande
besiktnings-berättelse lades utan vidare åtgärd till
handlingarna. Gentemot de nya anspråk på
stora låneunderstöd och ökade privilegier,
som av direktörerna framställdes, visade
emellertid deputationen ej samma
tillmötesgående. Landshjälpsmedlen voro i
huvudsak disponerade för andra fabriker, och
beträffande privilegierna fann man sig
böra hänvisa direkt till Kungl. Maj :t. Ett
försök att få förlagskapital från banken
misslyckades ävenledes, och åren fram till
1738/1739 års riksdag blevo följaktligen
en ganska bekymmersam tid för
Alings-åsverket.
Med riksdagen 1738/1739 och
hattpartiets då begynnande övermakt inträdde ett
nytt skede i de svenska manufakturernas
historia. Några i och för sig nya
grund
1 Jfr Stråle: a. a., s. 189 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
