Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Dec. 1921 - Sverges textilindustri i äldre tid. XV - Två förbundsdistrikt bildade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTIL ARBE TAREN
49
jan kunde göras med blott 20—40
fabriker med vardera % tunna guld i
förlags-kapital, fann Hamrén, att
totalbehållningen av manufakturerna under
förutsättning av driftkapitalets successiva ökande
skulle på 59 år belöpa sig till den ståtliga
summan av 4,568 tunnor guld. I en
senare skrift föreslog författaren, att
fabrikerna skulle utplanteras i landet efter
varje orts särskilda förutsättningar och
råvaruproduktion, varjämte
nödvändigheten och nyttan av publikt understöd, även
med risk att det ej skulle kunna
återbetalas, framhävdes. Hamrén riktade den
nationalekonomiska litteraturen även med en
översättning från tyskan, innehållande en
utförlig framställning av de gängse
mer-kantilistiska åsikterna samt de åtgärder,
som staten eller ”regenten” borde vidtaga
för att ”göra sig sielf stor och mäktig och
sina undersåtare lyckelige”.1 Första
förutsättningen för ett lands storhet vore en
talrik befolkning med tillräcklig näring,
ty därförutan kunde icke landet uppodlas
och förbättras, nyttiga hantverk behörigen
drivas, in- och utländsk handel utbredas,
konster och vetenskaper tillbörligen utövas
eller riket vid krigstid sättas i
betryggande försvarstillstånd. Landets
näringsmedel bestode dels i dess naturliga
produkter och deras bearbetning med därav
härflytande arbetslön, dels i upparbetning
av främmande råvaror samt den slutliga
försäljningen av de olika
tillverkningarna. Allt vad ett land självt kunde
fram-alstra och förarbeta, borde helt och hållet
förbjudas till införsel, även om den
utländska varan såväl till godhet som pris
ställde sig några procent fördelaktigare.
I motsatt fall erhölle nämligen arbetaren
varken tillräckligt arbete eller förtjänst,
lantmannen finge dålig avsättning för sin
ull och andra råvaror, och landets
handelsbalans försämrades. Därest fullständigt
införselförbud av en eller annan orsak ej
syntes tillrådligt, hade man att tillgripa
tullförhöjning, stämpelpenningar o. d. Den
främmande varuimporten kunde kraftigt
motverkas därigenom, att regenten läte
bekläda sina lakejer och betjänter samt
krigsfolket med inhemska fabrikat,
sam
1 Grund-Rltning till Första-Konsten, hvar efter
En Regent kan göra sig Sielv stor och mäktig, och
sina undersåtare lyckelige. Stockholm 1738.
tidigt som gemene man i riket strängt
till-hölles att använda sådana. Med
manufakturernas tillväxt och utveckling borde
påbud i berörda syfte även utfärdas för
bor-gerskapet och adeln. Av synnerlig vikt
för fabrikernas och lantbrukets
gemensamma upphjälpande vore jämväl
anskaffandet av goda förläggare, vilka i likhet
med skickliga hantverkare finge förmås
att inflytta från andra länder, om så
befunnes nödigt. Utförsel av såväl råull
som garn borde, sedan manufakturerna
vunnit tillräcklig stadga, fullständigt
förbjudas till förhindrande av
förädlingslö-nens förlust. Manufakturerna krävde även
frigörelse från alla inskränkningar i form
av monopol och skrå, vare sig det gällde
tillverkning eller handel.
Två förbundsdistrikt
bildade.
Svenska textilarbetareförbundet antog
vid sin 9 :de ordinarie kongress i Malmö
den 22—25 augusti innevarande år ett av
förbundsstyrelsen förelagt förslag om
indelandet av förbundets
verksamhetsområde i fem distrikt med benämningen
Norrköpings-, Borås-, Göteborgs-, Södra och
Norra distriktet, med uppgift att
underlätta förbundets organisations-,
agitations-och upplysningsverksamhet. Kongressen
antog även av förbundsstyrelsen
upprättat förslag till distriktsstadgar.
Den 23 sistlidne oktober voro, på
kallelse av samorganisationernas styrelser i
Borås och Kinna, ombud för
avdelningarna i Boråsdistriktet samlade till konferens
i Kinna och beslöto därunder bilda
nämnda distrikt och organisera detsamma i
enlighet med de av kongressen antagna
stadgarna.
Närvarande voro 40 ombud för 19
för-bundsavdelningar, representerande
sammanlagt 3,123 medlemmar, fördelade på
följande 11 orter: Borås, Dalsjöfors,
Fritsla, Jönköping, Kinna, Rydahl,
Rydboholm, Skene, Svenljunga, Uddebo och
Viskafors. Som förbundets representant
var förtroendeman Janzén närvarande och
som representanter för
Samorganisatio-nen i Borås ombudsman Weijmer och hr
Carl Sabel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
