Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Dec. 1921 - Sverges textilindustri i äldre tid. XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
TEXTIL ARBE T AREN
satser i allmänna hushållningen vunno
visserligen ej tillämpning, men de gamla
kommo nu att genomföras med en till
ytterlighet gående konsekvens och i långt
större omfattning, än förut varit fallet.
Hattarna ville till varje pris skaffa landet
en blomstrande industri, och man kände
sig övertygad om att målet skulle uppnås,
blott verket bedrevs med tillräcklig
snabbhet och kraft. Marken var också väl
beredd för en mera utpräglad merkantilisk
näringspolitik tack vare den rika
ekonomiska litteratur, som med 1730-talet
uppstått i landet, och där tidevarvets
allmänna åskådning i näringsfrågor återgavs och
anpassades efter svenska förhållanden.1
Såsom den förste och under hela
frihetstiden inflytelserikaste författaren på
detta område är att nämna Andreas
Bachman-son, på sin tid svensk konsul i Lissabon
och sedermera adlad Nordencrantz. Hans
viktigaste arbete bär titeln Arcana
Oeco-nomiæ et Commersci Eller Handelens och
Hushåldnings-Wärkets Hemligheter och’
utkom år 1730. Enligt författarens något
omständliga uttryckssätt skulle arbetet
tjäna till kunskap ”intet allenast om hwad
hörer til ett Borgerligit och Landtmanna
wäsendes befrämjande utan ock deras
stora egenskaper och underbara wärkan
igenom en rätt och ordentelig drift och
anställning av Landsens bruk,
Manufac-turer, Fiskerier, Handel och Siöfart med
goda Civile Stadgars och Förordningars
eller Regeringssäts tilhielp at giöra ett
Rike eller Regements-Kropp i gemen stor
ock mäcktig så wäl som Undersåtarena i
synnerhet konstige och allmänt kunnige i
allehanda nyttige och nöjsamma
wetten-skaper samt wälmående til den stora
Skaparens pris och ähra och egen
lycksalighet”. Bachmanson söker lösa sin
uppgift dels genom mera principiella
utredningar, dels genom exempel hämtade från
andra länder, dels genom direkta råd och
anvisningar om sättet att göra samhället
rikt och mäktigt. Att för övrigt ingå på
någon detalj redogörelse för den i sitt slag
märkliga framställningen låter sig här ej
lämpligen göra.
År 1730 utgavs även ett annat arbete
i merkantilistisk anda, kallat Systematiske
1 Jfr närmare Karl Petander: De
nationalekonomiska åskådningarna i Sverge 1718—1765;
Stockholm 1912.
Nöd-hielps Tanckar och med den tidigare
omnämnde Erik Salander till författare.
Det är här huvudsakligen
manufakturernas nytta och betydelse samt sättet för
deras rätta befordrande, som belysas, medan
andra näringar behandlas mera i
förbigående. Själen i ett lands hushållning vore
penningen, varförutan ingenting kunde
uträttas. Det vore därför av yttersta vikt
att iakttaga handelsbalansen, emedan
penningen annars flydde ur riket. Sådant
kunde ej hindras genom förbud mot
penningars utförande utan endast genom
sparsamhet, enighet, idoghet och snille hos hög
och låg. övervikt i handelsbalansen
måste följaktligen på allt sätt eftersträvas
och stode att vinna genom förminskande
av utländska varors konsumtion och
förökande av den inhemska produktionen.
En skrift, där riktigheten av dessa
synpunkter ifrågasattes, bemöttes av
Salander med mycken skärpa. Påståendet, att
handelns frihet skulle undertryckas och
köpmännen utarmas genom systemets
genomförande, besvarades sålunda med att
den ruinerande importhandeln och
skadliga krämaren väl förtjänade att duka
under. Att tala om fördyrandet av
utländska varor vore enfaldigt, ty rikets nytta
befordrades genom införselns försvårande
och flärdens minskande. Invändningen,
att de inhemska varorna vore dåliga och
dyra fann Salander både narraktig och
opatriotisk, ty ingen sann medborgare
brydde sig om några styvers högre pris,
när han visste, att riket t. ex. på
yllemanufakturer vunne 300—400 proc., samt att
dyrheten ej skadade landet i dess helhet,
”emedan penningen blifver qvar i landet,
näringen grönskar och föder en levande
cirkulation, fluxus och refluxus”.
En annan författare, v. aktuarien Olof
Hamrén, gjorde en aritmetisk beräkning
över den vinst, som skulle tillskyndas
riket genom anläggning av fabriker.2
Enligt denna beräkning skulle riket på varje
tunna guld i råvaror, som infördes och
upparbetades, förtjäna tre tunnor guld.
Om med hänsyn till landets fattigdom bör-
- Manufactur-Spegel, som genom tillförlåtelige
Uträkningar och Uprichtiga Grundsatzer gifwer et
fullkommeligit Lius om Manufakturers och
Fabri-quers Rätta Art och Beskaffenhet samt
Oskattbara nytta genom försiktig anlägning. Stockholm
1721.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
