Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3—4. Nov. 1922 - Ledare och uppviglare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
TEXTILARBETAREN
rin skall det drömda målet förverkligas på
bästa sätt och på kortaste tid. ”Massan”,
om vilken det därvid ständigt är tal,
känner han icke. Visserligen kan mången
dylik teoretiker, om han behärskar talets
konst, komma i ganska intim beröring med
massan under möten och föredrag; och
har han ett eldigt temperament, så kan
han också genom kraften av sin
glänsande talegåva rycka åhörarna med sig och
uppnå ett ytligt sett gott resultat. Men
denna framgång är ofta för ett fortsatt
främjande av hans radikala teorier högst
fördärvlig; han tror ju, att han
genomgående lärt känna ”stämningen” hos
massan, och han säger sig, att det blott
fattas en yttre stöt för att denna massa skall
kunna sättas i rörelse och åstadkomma en
samlad, kraftig aktion.
Teoretikerna äro för oss oumbärliga.
Men vi hålla före, att taktiken skall
proletariatet själv bestämma.
Studiekammarens män känna icke massan, icke ens de
teoretiker, som tillfälligtvis eller ofta nog
röra sig bland arbetarna och hålla
föredrag för dem. Ty här som annars blir
studiet av folkstämningen helt ytligt, ja,
understundom kan det alldeles bedraga.
Och hur är det med
fackföreningsledarna? Teoretikerns arbete är inriktat
på framtiden; han är en profet på
vetenskaplig grund. Fackföreningsledaren
däremot är tvingad att fullgöra ett
nyktert och praktiskt nutidsarbete. Inom
stora fackföreningar är det honom väl
förunnat att hålla ett och annat föredrag
över vår nutids- och framtidsuppgifter
inför en större åhörareskara, och dessa
stunder räknar han nog som de
angenämaste i sin verksamhet. Men mången
gång måste en fackföreningsfunktionär
uppehålla sig på en obetydlig plats och ha
att göra med ett dussin eller ännu mindre
antal åhörare. Han kommer ofta in i
arbetarekretsar, där man som först begynt
att tänka litet: eller i kretsar, där man
står alldeles utanför och oförstående. I
sådana kretsar måste han klargöra värdet
och nödvändigheten av organisationen i
en enkel och lättfattlig form. Han måste
försiktigt lägga den första grunden till
arbetarerörelsen. Stundom kräves av
honom ett ytterst försynt uppträdande för
att ej de nyvunna medlemmarna skola
av
skräckas och draga sig tillbaka; stundom
måste han gå hårt fram för att ruska upp
de slöa och liknöjda. På vilken fond av
okunnighet och räddhåga, fräckhet och
dumhet stöter ej fackföreningsledaren
ofta nog! Och vilka stora ansträngningar
kräves det för det mesta ej, om en
nybildad förbundsavdelning skall kunna hållas
vid makt och göra sina skyldigheter, tills
medlemmarna ”bliva varma i kläderna”!
Under detta arbete finner snart
fackföreningsledaren, huru efterblivet folket i
stor utsträckning är; han inser, huru svårt
det är att få arbetarna socialistiskt
skolade och kampdugliga och vunna för
solidaritetens bud. Det är ofta nödvändigt för
honom, att med allt eftertryck peka på
arbetareklassens förutvarande och
nuvarande läge, lägga fram de resultat som
vunnits och visa vad som kan åstadkommas;
han måste på nyorganiserade platser noga
överväga och förbereda en lönerörelse för
att den ej skall misslyckas; han vet, att
på en framgång eller ett misslyckande
beror uppbyggandet eller undergången av
den nyss så mödosamt åstadkomna
organisationen. Under dessa överväganden
råkar han ofta i konflikt med
medlemmarna, vilka icke förstå ett dylikt noggrant
prövande av sakläget i varje enskilt fall,
utan nära nog betrakta det som en feghet
och svaghet, om han hesiterar för att ge
sig i kast med uppgifter, vilka han inser
att organisationen icke är vuxen.. .
Teoretikerns och praktikerns
olikartade verksamhetsfält föranleda de skilda
åsikterna rörande de taktiska medlen för
uppnående av vårt mål. Teoretikerna äro
ett fåtal män, som röra sig med fraser och
hugskott; praktikerna äro en mängd
personer, som visserligen långsamt men
säkert sträva framåt och uppbygga den
organisation, som skall utföra
befrielseverket. De senares sysselsättning är
mödosamt nutidsarbete; de ha att noga
överväga, vad som just nu är möjligt att uppnå.
De känna land och folk, massans psyke,
åskådning och levnadsvanor i grund och
måste inrätta sin verksamhet därefter,
eljest riskera de att utsätta såväl det egna
förbundet som den samlade
arbetarerörelsen för svåra skador; ja, de kunna
frambesvärja en katastrof. Teoretikernas läror i
all ära; men deras praktiska realiserande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
