- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XIX. 1922 /
42

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3—4. Nov. 1922 - 8-timmarslagens verkningar inom textilindustrin - Sverges textilindustri i äldre tid. XVIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

TEXTILARBET AREN

gavarande kongress sparkade till den
mo-därna uppfinningen på följande sätt:

”Kongressen, som dryftat de
upplysningar som lämnats i de under mötet
hållna föredragen om verkningarna av
48-tim-marsveckans införande och diskuterat
läget i dess helhet, är övertygad om att
48-timmarsveckan, som införts i de olika
länderna antingen på legislativ väg eller
genom överenskommelse med
arbetareorganisationerna, visat sig ekonomiskt osund
och är fördärvlig för både arbetsgivares
och arbetares bästa intresse.”

De svenska textilfabrikanterna äro
tämligen eniga om att förklara, att
sänkningen av arbetstiden ned till 48 timmar
i veckan medfört en jämt lika stor
sänkning av produktionen. På arbetarsidan
har man ingen anledning att sätta tro till
denna förklaring, som strängt taget,
ännu åtminstone, endast är ett påstående.

Att produktionsminskningen icke är
lika stor som den minskade arbetstiden, är
tämligen säkert, om man nämligen räknar
med fabrikationen i sin helhet. Inom
varje väveriavdelning kan man konstatera en
höjning av arbetsintensiteten, vilken
uppväger mer än hälften av den förkortade
arbetstiden. Sanningen torde man för
textilindustrins vidkommande komma närmast
om man säger, att om arbetstiden är sänkt
med 20 proc, så är produktionen sänkt med

endast omkring 11 proc. Denna
produktionsminskning skulle med all säkerhet ha
varit rätt avsevärt mindre om
textilindustrin under den tid arbetstidslagen varit i
kraft arbetat under normala förhållanden.
Hade så varit förhållandet skulle en hel del
tekniska resurser tagits i anspråk och
varigenom produktionsresultatet hade blivit
bättre. Nu hai* allt gått i sina gamla spår.
Man har nämligen på grund av
osäker-hetstillståndet och en nödvändig
aktsam-het beträffande kapitalutlägg uraktlåtit
vidtaga erforderliga tekniska och andra
förbättringar.

För arbetarna är 48-timmarsveckan av
oskattbart värde, men naturligtvis endast
under den förutsättningen, att den ökade
fritiden användes på ett rätt och därmed
givande sätt. Och härutinnan föreligger
ingen fara. Givetvis måste man även
härvidlag se tiden an innan man kan
konstatera några påtagliga resultat.

8-timmars arbetsdag de 5 första
dagarna i veckan och 6 på lördagen för i
första hand alla industriarbetare i hela
världen måste vara det närmaste målet för
de organiserade arbetarna. Den
arbetstiden är, effektivt utnyttjad, fullt
tillräcklig för tillgodogörandet av den mänskliga
arbetskraften i industriproduktionens
tjänst.

Sverges textilindustri i äldre tid.

XVIII.

Åtskilliga av de åtgärder till industrins
befordran, som vid 1738/1739 års riksdag
vunno ständernas gillande, voro av den
art, att deras genomförande icke kunde
försiggå utan skarpa protester från
enskilda grupper av näringsidkare.
Framför allt var det köpmännen, som funno
sina och konsumtionens intressen
tillbaka-satta genom de utvidgade
införselförbuden, vilka ansågos så mycket skadligare,
som de svenska varorna vore både
otillräckliga och underhaltiga. Skråämbetena
å sin sida klagade över hallrätternas
beskyddande ej blott av enskilda
hantver

kare utan även av hela ämbeten, som ville
undandraga sig skråordningen och
allmänna utskylder. Mycken ovilja
framkallades även av de i
lurendrejeriförord-ningen medgivna husvisitationerna,
liksom manufaktursystemet i sin helhet med
dess rikedom på reglementen och förbud
hos mången väckte förargelse och
motstånd.

Några invändningar mot den
härskande åskådningen kunde emellertid icke tills
vidare vinna gehör hos de styrande. Den
riksdag, som inkallades i december 1740,
fortsatte följaktligen på den förut
inslag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:06:23 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1922/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free