Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Febr. 1923 - Textilarbetarnas rekreations- och semesterhem - Ansvar, av Textyrius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
TEXTILARBETAREN
Den viljeyttring, som består uti att
varje förbundsavdelning för ändamålet
anslår största möjliga belopp, måste varje
avdelning visa. Att vilja är att kunna.
Anslagna medel skola sändas pr
postanvisning till kommitténs kassör Aug.
Magnusson, Textilarbetarnas exp., Folkets
Hus, MALMÖ.
Ansvar.
Vår tid kräver av arbetaren ej endast
individuellt utan även socialt ansvar. Det
gäller sålunda för honom att i två
riktningar utveckla och stärka ansvarskänslan.
Den ena riktningen avser den personliga
skötsamheten, omtanken om det egna, men
med tillbörlig hänsyn till andra
människor och deras bästa. Den andra gäller
verksamheten utom hemmet och
arbetsplatsen : insatserna i arbetarklassens egen
rörelse för bättre betingelser i livet.
I fråga om den sistnämnda riktningen
är ansvaret icke ringa. Arbetarklassens
höjning, socialt och ekonomiskt, måste
vara och förbli den klassens eget verk. Ett
verk fyllt av arbete, omtanke, offer och
strider. Den arbetare, som icke deltager
i fullbordandet av detta verk, känner icke
något socialt ansvar. Uttrycket för
känslan av socialt ansvar består i positivt
arbete för arbetarrörelsens ständiga
utveckling och framgång. Det är icke nog
med att tillhöra fackföreningen därför,
att man vill vara fredad för sina kamrater
eller med tanke på att erhålla bättre
arbetsbetingelser. Ingalunda. Den
insatsen, om man kan kalla den så, är icke ett
uttryck för något socialt ansvar, snarare
då för personlig egoism.
Nej. Hela klassens höjning skall vara
varje socialt ansvarskännande arbetares
ledmotiv. Är så förhållandet, då tillhör
man icke fackföreningen endast för
kamratfredens skull eller därför, att en
löne
rörelse förestår. Nej, anledningen ligger
då djupare. Det verkliga sociala
ansvaret, där det finns och känns, vidgar
blicken och stärker handlingskraften för i
framtiden liggande målpunkter. Det är
att arbeta, att verka, icke endast i nuet
och för det egna jaget, utan för framtiden,
för det kommande släktet, för de ännu
ofödda.
Det sociala ansvaret äger makt att
stärka det personliga, det som avser hemmet,
arbetet, skötsamhet och omtanke. Det
sociala ansvaret driver till verksamhet i
arbetarrörelsen och detta i sin ordning till
personligt ansvar, utveckling av
viljekraften, skärpning av de goda
karaktärsegenskaperna. Oräkneliga äro de arbetare,
som arbetarrörelsen redan nu drivit fram
och fostrat till framstående
personligheter. Icke på grund av att de ägt boklig
lärdom eller i övrigt god bildning, utan
därför, att de känt ett verkligt, ett djupt
socialt ansvar. Denna ansvarskänsla har
oavlåtligt drivit dem fram på arbetets väg,
icke endast för resultat åt arbetarklassen
i nuet, utan också för framtiden.
Det är framåt arbetarna skola blicka.
Motigheter i nuet, tillbakagång på vissa
punkter här och var, få icke och kunna
icke verka på framåtskridandet, steg för
steg, om det sociala ansvaret är väckt, ty
då är tron på seger stark och orubblig.
Fullkomligt antisocial är den arbetare,
som i vår tid, och i ett kulturland som
vårt, står vid sidan om den modärna
arbetarrörelsen. Han är okänslig för vad som
rör sig i tiden. Känner han möjligen ett
personligt ansvar, så kretsar detta om det
egna lilla jaget och vad därtill hörer.
Framåt och utåt förmår han icke blicka.
Han är okänslig för allt tryck, som icke
drabbar honom själv. Hans värld, hans
historia, är i regel begränsad till en allt
för trång sovplats och ett smutsigt hörn
i en arbetslokal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
