Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Febr. 1923 - Sverges textilindustri i äldre tid. XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
TEXTILARBETAREN
ska varornas tillräcklighet och
beskaffenhet anslöt sig deputationen helt till de
handlandes mening, att det var deras
uselhet och ej överproduktion, som vållade
svårigheterna vid avsättningen.
Beträffande ylletillverkningen vore det
exempelvis lätt att bevisa, att den ej ens till
hälften fyllde rikets behov. Under åren 1724/
1734 hade sålunda införts i medeltal
769,000 alnar kläde pr år, medan däremot
hela den svenska klädesfabrikationen för
år 1741 och förra hälften av 1742 blott
uppgick till 409,000 alnar, vari då även
arméns beklädnad inräknats. Den sålunda
uppkomna bristen av yllevaror hade
medfört, att de av Ostindiska kompaniet
införda sidentygerna funnit en onormalt
god avsättning, varigenom syftet med
införselförbuden förfelats. Följderna av
hela systemet fann deputationen ha blivit,
att kronans tullinkomster förminskats, att
handeln med det övriga Europa, som
utgjorde Sverges exportmarknad, avtagit,
att yppigheten däremot tilltagit, då folket
tvingades att begagna siden i stället för
ylle, att dyrhet, trångmål och fattigdom
blivit allmännare inom alla stånd, samt att
slutligen lurendrejerierna ökats i samma
mån, som frestelsen därtill blivit större.1
Det hade med hänsyn till denna dystra
målning kunnat väntas, att deputationen
skulle framkomma med positiva förslag
till ändrade näringsförfattningar, men så
skedde ingalunda. Ständerna
uppmanades tvärtom att ej taga sin stödjande hand
från industrin utan med densamma hava
fördrag, tills den vunnit nödig stadga.
Deputationens slutpåstående blev blott,
att förvaltningen av de till
manufakturerna anslagna medlen borde omläggas på så
sätt, att manufakturkontoret upphävdes
och kommerskollegium trädde i dess
ställe, ett förhållande, som synes häntyda på
att den mellan nämnda verk alltmer
framträdande rivaliteten spelat in vid
betänkandets avgivande. Manufakturkontoret
försvarade emellertid såväl de följda
grundsatserna som sin egen verksamhet
med mycken iver, och ehuru situationen
ej befanns lämplig för framställande av
mera vittgående krav, påyrkade
detsamma dock enträget, att något säkert medel
måtte utfinnas för att övertyga såväl
svenskar som utlänningar, att någon
ändring i vidtagna manufakturförfattningar
ej för framtiden skulle ifrågakomma.
Ständerna läto också förmå sig att
efterkomma denna begäran och beslöto nu
definitivt införandet av det tidigare
påfordrade vi tet av 1,000 daler smt för varje
förslag till rubbning av det rådande
hushålls-systemet. Kontoret självt bibehölls
ävenledes i sina funktioner, och resultatet av
riksdagens överläggningar rörande
fabriksnäringen kan även för övrigt i stort
sett betecknas som status quo.
Fabrikerna hade emellertid alltjämt att
kämpa med sina gamla svårigheter, vilka
kommerskollegium och
manufakturkontoret ej försummade att bringa till
regeringens kännedom, samtidigt som de
strängaste åtgärder föreslogos till
lurendreje-riers förhindrande och författningarnas
hållande vid makt. I januari 1745 utgavs
också en förordning, som enligt
ämbetsverkens anvisningar skulle tjäna att
inskärpa efterlevnaden av tidigare
bestämmelser på området.2 För underlättande
av den inrikes omsättningen försöktes nu
dessutom ett medel, som tidigare
föreslagits av ständerna, nämligen införandet av
s. k. debetsedlar mellan handlande och
ma-nufakturister. Innebörden härav var den,
att när en handlande lämnade råvaror till
en fabrikant eller en fabrikant
manufakturvaror till en handlande på kredit, så
skulle köparen acceptera en på honom
utställd skuldsedel å inköpsbeloppet, vilken
sedan ägde karaktären av växel och
kunde löpa man och man emellan som
betalningsmedel, blott med iakttagande av att
den av varje mottagare endosserades. För
skuldsedlarnas säkerhet borgade de
stränga exekutiva bestämmelserna i händelse
av protest, men detta till trots lyckades
desamma ej vinna större förtroende eller
användning.
Kommerskollegium och
manufakturkontoret voro å sin sida livligt verksamma
vid manufakturärendenas praktiska
handläggning. Ull införskaffades sålunda av
kollegiet från Portugal, Spanien, Island,
Polen m. fl. orter, nya spinnskolor
inrättades, införselförbuden bragtes till större
1 ^rnberg a. a. sid, 106.
= Modeé: III: sid. 2170.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
