Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1923 - Sverges textilindustri i äldre tid. XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
21
Sverges textilindustri i äldre tid.
XX.
I sin relation till riksdagen 1746/1747
berörde manufakturkontoret även den
brännande frågan om de inhemska
industrivarornas tillräcklighet, pris och
beskaffenhet. Kontoret hävdade därvid den
meningen, att till följd av fabrikernas
utvidgning ej längre någon brist på varor i
allmänhet förefunnes. Vad beträffar s. k.
skurna sidentyger, såsom sammet, felber,
plyscher etc., rådde tvärtom överflöd,
varemot tillgången vore knapp i fråga om
brokiga sidenvävnader, damast och taft,
vilket finge tillskrivas de skamlösa
luren-drejerierna, som förkvävde ifrågavarande
inhemska tillverkning. På viktigare
yllevaror samt fina och grova kläden vore
snarare överflöd än brist, och så
hoppades kontoret snart skulle bli fallet även
med yllestoffer. Tillgången på linne bleve
allt rikligare, vilket särskilt gällde de
medelfina sorterna, och buldansfabrikerna
kunde redan producera för export.
Tillverkningarnas godhet syntes ha tilltagit
och skulle säkerligen göra det ännu mera,
sedan kontoret nu förordnat en skicklig
utlänning att vara övermästare vid
Stockholms hallrätt med uppgift att pröva
fabrikatens beskaffenhet, upptäcka fel och
tillse, att arbetet i verkstäderna utfördes
med omsorg och ordentlighet. Priset å
de svenska varorna ställde sig mycket högt
dels på grund av stegrade råvarupriser i
samband med den sedan några år
grasse-rande fårsjukan, dels i följd av dyrare
tillverkningskostnader än i utlandet.
Dyrheten hade dessutom i vissa fall ökats
därigenom, att minuthandlarna å varorna
tagit en alltför grov förtjänst. Kontoret
hoppades dock, att priserna skulle bli
rimligare, sedan man nu gått i författning
om inköp av råmaterial direkt från
produktionsorterna.1
Såsom synes, använde sig
manufakturkontoret i sin berättelse av ganska
måttfulla och försiktiga ordalag. Detta
förefaller också helt naturligt med hänsyn till
1 Manufakturkontorets riksdagsrelation 1746.
R. A.
de allt annat än angenäma erfarenheter,
som varit att hämta vid manufakturernas
förvaltning sedan sistlidne riksdag. Den
gamla motsatsen mellan fabrikanter och
handlande hade nämligen blivit om
möjligt ännu skarpare än förr, aktningen och
respekten för näringsförordningarna
syntes borta, och det hela började antaga ett
kaotiskt och ohållbart utseende.
Regeringen kände sig å sin sida mod- och rådlös
inför industrins städse stegrade
fordringar på skydd och understöd och det
samtidigt framträdande allmänna missnöjet
över bristen och dyrheten å
nödvändighetsvaror. Det blev följaktligen
ständerna, som, då de år 1746 åter
sammanträdde, fingo den vanskliga uppgiften att
bringa reda i de intrasslade förhållandena.
Hattpartiet vann nu åter definitivt
överhanden, vilket betydde nya eftergifter för
industriidkarnas krav. Att den
härskande stämningen var en annan än vid
närmast föregående riksdag, framgick redan
av den berättelse över industrin, som
ständernas handels- och
manufakturdepu-tation avgav i jan. 1747. Det framhölls
här, att fabrikernas tillstånd i själva
verket vore långt mera tillfredsställande, än
man kunde vänta, vilket främst borde
räknas manufakturkontorets kloka omsorger
till förtjänst. Trots industrins sålunda
påvisade uppsving vore ställningen till
följd av lurendrejerierna sådan, att
fabrikerna måste gå under, om de ej erhölle
kraftig och snar hjälp från ständerna. För
att kunna hålla sig uppe hade nämligen
desamma vecka efter vecka måst
pantsätta sina tillverkningar och ofta även
råmaterial, varigenom staten i stor
utsträckning blivit ägare till fabriksvaror, ett
missförhållande, som genom lämpliga
medel måste rättas.
Vid sitt sökande efter utvägar till
avhjälpande av missförhållandena
inhämtade deputationen bl. a. yttranden från
fabrikerna. Av särskilt intresse är den
begäran, som i det härpå följande
utlåtandet framställdes om skydd även mot
inhemsk konkurrens. I sådant syfte
före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
