Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1923 - Fackföreningsrörelsens fyra hörnstenar - Arbetsgivareföreningen krymper samman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
TEXTILARBETAREN
Fackföreningsrörelsens
fyra hörnstenar.
Man jämför gärna faekorganisationen med en
stark byggnad, som erbjuder sina invånare hägn
och tak över huvudet. Denna bildlika jämförelse
är icke illa. Fackföreningen är faktiskt det
arbetande folkets oumbärliga skyddsborg under dess
kamp för bättre levnadsvillkor.
Denna byggnad vilar på fyra starka
hörnstenar. Från dessa fasta block skjuter bygget i
höjden; dess bärkraft ger det hela nödig hållbarhet
och motståndsförmåga. Fattas hörnstenarna, då
står byggnaden på lösa sanden; den blir snart
svag och bräcklig. De fyra hörnstenarna i Varje
fackorganisation heta övertygelse, offermod,
solidaritet och disciplin.
Utan nämnda egenskaper är varje fackförening
skör och fallfärdig. Först dessa ge den en
säker grund. Men de måste alltjämt vårdas
och förnyas. Mer än någonsin förut lockar
nu fackorganisationens skyddsborg; i större
antal än tillförene strömma män och kvinnor till
föreningen. Men ingen tror väl, att alla, som sökt
sig till den, ha rätt fattat och förstått dess
uppgift, gripits av den anda, som bör besjäla den
solida fackorganisationen. Många äga den; den
tyckes dem medfödd. Men de flesta måste
uppfostras till en rätt förståelse av sin ställning och
sina plikter inom sin fackorganisation.
övertygelse! Det är den anda, som hos
arbetaren skapar medvetandet om att
organisationen är obetingat nödvändig i den fackliga
tillvarelsekampen. Att den icke är ett verktyg,
varmed man uppnår ögonblickliga och lättköpta
resultat, utan är organet för en seg, allvarlig,
oavlåtlig och tung kamp, i vilken motståndarens
resurser icke böra underskattas. Den anda, som
säger arbetaren, att han ej kan reda sig utan
fackföreningen, och att allt måste göras för att vårda
och stärka den. Den anda, som gör arbetaren
förtrogen med den tanken, att fackföreningen icke
är en lek eller ett lotterispel, där man med en
kronas insats kan vinna hundra.
övertygad och trogen mot sin övertygelse är
den arbetare, som i fackföreningen ser ett
ofrånkomligt medel till framtvingande av bättre
livsvillkor och högre kultur, som värnar den som en
oskattbar rikedom och bevarar den för
skadegörelse och förtal.
Offermod! Det är övertygelsens produkt. Den
som har övertygelsen, skyr icke offret. Han
lämnar gärna sin kontingent, ty han vet, att den är
nödvändig och ger mångfaldigt vederlag. Han
håller också på att andra fylla samma plikt. Han
verkar överallt för organisationen och för att
utbreda sin övertygelse. Han manar till enighet
och vakar över, att fackföreningsbanden icke
slitas. Han är alltid stridsrustad och frågar icke
efter offret, utan blott efter resultatet, segern.
Solidaritet! Denna går hand i hand med
övertygelsen och offermodet. Den är uttryck för den
ädla osjälviskhet, som framför det egna jagets
ställer det helas väl. Den strävar att hjälpa och
stödja alla lidande och kämpande, om också ens
egen välgång skulle lida därav. Den låter saken
gä före personen. Den ser i kollegerna bröder
och vänner, medkämpar för bröd, rätt och frihet.
Den är det speciella uttrycket för facklig
broderskärlek.
Disciplin! Den betyder det nödvändiga offret
av personlig obundenhet för det helas väl. Den
är den övertygelse, som säger oss, att blott
flertalets vilja är bestämmande och att en var i
framgångens intresse har att foga sig efter den till
lag upphöjda, samlade viljan. Som i. enighetens
intresse följer varje till organisationens fromma
utfärdad paroll..
Dessa fyra hörnstenar uppbära
fackförenings-byggnaden. De utgöra den oundgängliga
förutsättningen för varje facklig framgång. Saknas
dessa, bär den fackliga verksamheten vanmaktens
stämpel. Sträva alltid mot djup, icke blott mot
höjd och bredd! Gräv åt den fackliga byggnaden
en tillräcklig grund, där hörnstenarna vila
stadigt. Ju högre du bygger, ju starkare måste
grundmurarna vara.
Därför, var icke medlem blott av kortsynt
självisk beräkning. Sök icke häller att bli ledare
blott av personlig fåfänga och- egenkärlek. Låt
leda dig av fackföreningsandans ädlaste, renaste
motiv, dessa, som utgöra dess sol och kraft. Stärk
övertygelsen, öka offermodet, öva solidaritet och
iakttag sträng disciplin! Ty det är villkoret för
framgång och seger inom fackföreningsrörelsen.
Arbetsgivareföreningen
krymper samman.
Av Svenska arbetsgivareföreningens
styrelseberättelse för 1922 framgår att föreningen rätt
avsevärt krymt samman under året. Antalet
delägare, som vid årets början utgjorde 3,306,
har sålunda gått ned till 2,658 vid årets slut. Det
representerade arbetareantalet har gått ned från
292,865 till 217,806 och delaktighetsbeloppet från
60,463,600 till 43,679,200.
En anledning till nedgången är att
Sver-ges skräddarmästares centralförening, med 213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
