Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Sept. 1923 - Förbundets 25-årsjubileum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
TEXTILARBETAREN
Er livsgärning av värn åt arbetet och
de tyngda bland människorna är det
vackraste bladet i den svenska
arbetarerörelsens historia.
Janzén.”
Denna minnesfest, fortsatte tal., är ej
till för att fira någon seger, utan för att i
ödmjukhet tacka för det som gjorts.
Arbetet gör människan ödmjuk. Vi kunna
ej säga nu att vare sig för textilarbetarna
eller andra arbetare föreligger sådana
vinster i samhället, att ett segerfirande är
motiverat. Ännu fattas så mycket. Denna
stund vilja vi ägna åt det arbete, som
utförts under gångna tider, under 25-årig
strävan, för att sporras till ännu mera
arbete. Detta samfällda arbete har dock
burit sina frukter, främst den att en gnista
tänts av vilja till marsch framåt och uppåt.
Det är solidaritetens princip som vunnit
burskap och ger grunden för arbetet i
fortsättningen.
Med dessa ord ber jag att å styrelsens
vägnar få hälsa eder hjärtligt välkomna.
Styrelsen hoppas att de intryck, som
vinnas vid denna sammankomst, skola
bevaras för framtiden, sporra till arbete för i
första hand textilarbetarnas marsch
framåt och uppåt.
Talet mottogs med entusiastiskt bifall,
varpå musikkapellet utförde Fantasie, op.
Tiggarstudenten av Millöcker.
Högtidstalet,
vilket Hjalmar Branting blivit ombedd
hålla, men tyvärr förklarat sig förhindrad
härtill, hölls av förtroendeman Janzén.
Det är, sade tal., en lång tidrymd mellan
det skede i mänsklighetens utveckling, då
djurskinnet och bastmattan fick utgöra
beklädnaden, och vår tid med den
vetenskapligt formade korsetten och
silkesstrumpan. I urtiden var det mannen, som
fällde villebrådet, och kvinnan sömmade
beklädnaden.
Den modärna textilindustrin av i dag
är produkten av årtusendens hjärnarbete
och ingen annan mänsklig
verksamhetsgren har som den renodlats av
maskinteknikens framsteg och på knappast något
annat område inom industrins värld har
maskinarbetet så tagit bort det
konstnärliga i skapandets glädje.
Genom tiderna har textilarbetet
bibehållit ett särdrag: användandet av den
kvinnliga arbetskraften. Materialet är ej
det tunga järnet, sten eller trä, utan lätta
fibrer, som vid behandlingen icke kräva
nämnvärd muskelstyrka.
Framställningen av textilprodukter
lämpar sig ju synnerligen väl för
textilindustrialismen och textilfabrikationen var
även den första industrigren, som
kapitalet började exploatera i stort.
Den stora mängden av kvinnliga
arbetare har gjort organisationsarbetet
svårare än inom andra fack, ty kvinnans
huvudintresse är och förblir knutet vid
hemmet och denna naturliga instinkt gör det
svårare för henne än för mannen att fatta
och förstå sammanhållningens betydelse.
Efter ett kvartsekels arbete står man
emellertid nu på den punkt, att kvinnorna
i stor utsträckning äro med i
organisationen, även om det kommer att dröja länge
innan textilarbeterskorna förmå att till
fullo utnyttja den styrka, som
organisationen alltid äger. Man får komma ihåg
att kollektivavtalet icke är något allt
förmående trollspö och om de gångna
tjugufem åren burit den grövsta och tyngsta
arbetets börda, så är det arbete, vilket
ligger framför oss, icke mindre svårt, fast
på ett annat sätt, mera komplicerat och
krävande ökad utbildning och större
förmåga.
Vi äro nu i färd med att flytta fram
våra målpinnar. För tjugufem år sedan
var det med bävan man bildade en
fackförening. Nu är det med mindre bävan vi
fordra inflytande på företagens ledning,
organisation och administration. Låt oss
lova varandra att vårt arbete under
kommande år icke skall bli mindre, utan
fortsättas med ännu större energi, ännu större
intensitet än förut. Göra vi det, så skola
vi undan för undan minska bekymren,
lätta sorgen och torka tårarna för
tusentals fattiga textilarbetare, vilka nu tyngas
under existensbekymrens tunga börda.
Det arbete, som redan utförts, har burit
frukt, icke så att det avhjälpt nöd och
bekymmer så som skulle behövas, men det
har bland oss tänt en gnista, som blivit en
eld, vilken skall föra oss framåt och uppåt,
en eld i vars ljus vi skola lära oss
innebörden av det ord, som är
arbetarerörelsens lösen: Solidaritet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
