Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Sept. 1923 - Förbundets 25-årsjubileum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
41
Talet mottogs med applåder, varefter
musikkapellet utförde Barcarole, vals av
Waldteufel.
Förbundsstyrelsens vice ordförande, hr
Fritjof Hagman, utbringade ett leve för
Svenska Textilarbetareförbundet, vilket
av festdeltagarna stående besvarades med
kraftiga hurrarop och applåder.
Sångkören sjöng nu Vaganternas
vårsång av I. Hedenblad, Kärlek av Kreutzer
och Näckrosen av F. Abt, varefter fru
Kata Dalström besteg talarestolen.
Fru Dalström gav uttryck åt sin glädje
och tacksamhet över att ha blivit inbjuden
till aftonens festlighet. När, fortsatte fru
D., hr Janzén hälsade oss välkomna,
kunde jag ej låta bli att tänka på hur
annorlunda mot nu det var i vår rörelses
barndom. Jag tänker då närmast på försöken
att organisera textilarbeterskorna vid
Liljeholmens och Barnängens fabriker vid
Stockholm. Tal. hade själv varit med om
att kväll efter kväll gå lång väg till
utlysta möten, vid vilka auditoriet endast
utgjordes av 5 å 6 tillstädeskomna. Den
stora massan av arbetare och arbeterskor
hade intet intresse för organisationen
eller också vågade de ej sammansluta sig
av fruktan för sina arbetsgivare.
Sammaledes var förhållandet på andra platser
i landet. Under sådana förhållanden blev
det att möta arbeterskorna, när de
återvände hem från sitt arbete i fabrikerna.
Och de som verkligen infunno sig vid
mötena ute i bygderna kommo smygande som
brottslingar.
Men, även om organisationstanken
hade svårt att vinna fäste hos de flesta
kvinnor, så fanns det dock också andra, gamla
textilar beterskor med en sådan levande tro
på fackföreningen och solidariteten, att
den kunde försätta berg, och de visade vad
kvinnan förmår då hon på allvar vill göra
sin insats i arbetet. Vi gamla ha lagt
grunden, nu är det det yngre släktet, som
skall bygga vidare. Skola de ha den tro
på solidariteten, det allvar och den
hängivenhet i kampen, som dessa gamla fattiga
textilarbeterskor i organisationens
ungdom?
När jag vid detta tillfälle ser så många
kamrater församlade i denna vackra sal
och hör den präktiga musiken och sången
tänker jag: Ni, som sitta här, ni unga, ni
vet inte hur det var för tjugofem år sedan,
när man fick bilda organisationer gående
fram och tillbaka och tala på en landsväg
med en länsman i hälarna. Men vilja de
unga arbetarna lika trofast, lika
oförtrutet fortsätta verket och bygga vidare på
solidaritetens och samhörighetskänslans
grund, då kunna de utföra ett jättearbete.
Och detta bör bäras av en idealitet, som
gör klart för sig, att samhörighetskänslan
är utvecklingens hävstång, icke blott inom
fackföreningsrörelsen, utan även på andra
områden. Om kvinnorna få detta klart för
sig, då skola vi hos dem finna en oerhörd
fond av offervilja och energi.
Jag skulle kunna berätta för er en hel
del om verkliga hjältedåd, som utförts av
fattiga kvinnor i det tysta, om minnen från
storstrejksdagarna i Göteborg, hur dessa
små textilarbeterskor från Olskroken dag
efter dag kommo bleka, utpinade och
utsvultna till mötena och hur inte en enda
svek. Och då jag samtidigt i de dagarna
fick i uppdrag att resa upp åt Bohuslän
för att försöka åter samla
stenhuggarekåren, som befann sig i upplösning, kunde
jag till dessa arbetare säga: Skäms ni då
inte, stora, starka karlar, att ge tappt, när
de små textilkvinnorna därinne i Göteborg
så tappert hålla ut.
Ty dessa textilarbeterskor fällde ej
modet. Såsom de böra kvinnorna liksom
männen också stå starka, stå fast och enigt
och göra sin insats till mänsklighetens
befrielse ur guldet? trollbojor.
Talet mottogs med stormande applåder,
varefter musikkapellet utförde
Farben-spiele, intermezzo av Siede. Härefter
sjöng sångkören Till fosterlandet av O.
Edberg, Spelmansvisa av I. Widéen och
Soldatsång av Alf. Berg.
Den verkligt storslagna och i allo
vällyckade festen i Hörsalen avslöts av
kapellet med C. Tiekes marsch Gamla
kamrater.
Vid 9-tiden samlades de inbjudna
festdeltagarna å Strömsholmens restaurant,
där supé vid sittande bord intogs.
Lokalen var rikligt smyckad med
flaggdekorationer och blommor. Förtroendeman
Janzén hälsade deltagarna välkomna och
riktade sig särskilt till de danska och norska
broderorganisationernas representanter,
hrr Chr. Nielsen, Köpenhamn, och N. E.
Nielsen, Kristiania.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
