Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Sept. 1923 - Sлändans sång, av Karl Esper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
43
Sländans sång.
Prolog vid Svenska Textilarbetareförbundets 25-årsjubileum den 22 juni 1923.
Av
KARL ESPER.
Som en dräkt av eterns spanad,
vävd av aning, dröm och hopp,
rymden svept en skir och blånad
mantelpäll kring jordens kropp.
Stjärnor, som ur djupens gömma
stiga fram i mörkrets stund,
gyllenspunna mönster sömma
på den blåa mantelns grund.
Väckt ur vinterns stela slummer
jorden kläder sig till vår,
kransar sig med löv och lummer
kring sin panna och sitt hår.
över barmen mjukt hon vindlar
grönskans blombesydda flor,
på osynligt fina spindlar
tvinnat av. allt liv, som gror.
Likt den skytteldrivna spolen —
slungad mellan varpens garn,
oavlåtligt väver solen
sekler av sekunders flarn.
Och i vävens breda ränning
flätar tiden brokigt in
all den ävlan, strid och spänning
mänskligheten gjort till sin.
Än på ödets höga troner
tvinna parcer varats tråd,
under sång, vid sfärers toner,
spinnes liv och död och dåd.
Det förgångnas norna sjunger
om det gamla, det som flytt,
och det vardandes om hunger
efter morgondag och nytt.
Men det bistra nuets norna
sjunger hårt maskinens sång
in i surret från den forna
tusenåra sländans gång.
Klotho, spånadens gudinna,
härskarinna av i d a g,
mellan hennes fingrar rinna
världens trådar, tusen slag.
Hennes spindelhjul tekniken
driver runt för stundens mål,
hennes rike är fabriken,
hennes tron är smidd av stål.
Se, miljoner män och kvinnor
hon vid spolarna har ställt,
tidens slavar och slavinnor,
tvingade av piskan Svält.
Villigt länkad vid maskinen,
svärtad av dess sot och damm,
omotståndlig som lavinen
susar nuets järnvagn fram.
Vem ger farten? Vad gör färden
så febril och svindelsnar?
”Ångan har förändrat världen”,
är ett känt orakelsvar.
Så det nya oss har fångna
i sin tjusning, i sitt bann,
om ock vemodstungt det gångna
vi betrakta, när det svann.
Varje fint uppfinnarn gläder —
och han livas, som av vin,
när han väver sidenkläder
på en underbar maskin.
Kejsare ha vräkts från tronen,
men ej flitens majestät.
Hoppet står till produktionen,
flitens trådars spindelnät.
Skall vårt släkte upp ur sörjan,
skall det gälda krigets skuld,
får maskinen göra början
och dess spolar spinna guld.
Mäktig över världen ljuder
efter tunga ofärdsår,
fredens stämma, och den bjuder
läka alla slagna sår.
Samling, samling tiden lärer,
handen till förening sträckt,
samling — främst bland proletärer,
tidens tunga mödas släkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
