Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Sept. 1923 - Förbundets 25-årsjubileum - Medlemmen och organisationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
TEXTILARBETAREN
I anledning av att förtroendeman
Jan-zén fyllde på dagen 50 år överlämnade hr
Axel Karlsson en minnesgåva från
förbundets representantskap samt framförde
representantskapets tack och
lyckönskningar i anledning av märkesdagen.
Förbundsstyrelsens vice ordförande, hr
Fritjof Hagman, framförde förbundets tack
och lyckönskningar till förtroendemannen
samt överlämnade till honom en
subskri-berad penningsumma. Stockholms
textilarbetares samorganisations ordförande,
hr Rick. Larsson, föredrog och
överlämnade en versifierad hyllning.
Tal höllos av förtroendeman Janzén,
fru Kata Dalström, hr Knut Wicksell, Chr.
Nielsen, N. E. Nielsen, redaktör Karl
Ward m. fl. Herr Lagerman deklamerade
och Eol-Kören interfolierade med livligt
senterad sång. Den allra bästa stämning
var rådande intill uppbrottet vid tolvtiden.
Under aftonens lopp inkommo ett par
hundra telegram med lyckönskningar till
förbundet och förtroendemannen.
Medlemmen och
organisationen.
Den som med något allvar bemödar sig
om att förstå en arbetareorganisation och
dess verksamhet, måste samtidigt se vilken
hög grad av självuppoffring, hårt arbete
och ljus förhoppning på framtiden, som
finnes bakom densamma.
Arbetarerörelsens väg är nu inte någon dans på rosor.
Blott med oerhörda självförsakelser från
de främst gående har arbetareklassen bit
för bit kunnat kämpa sig närmare de
uppställda målen och kunnat bygga sig
organisationer till sitt försvar.
Dessa svårigheter för arbetarna i
deras befrielsekamp är kanhända icke så
mycket att finna på det håll där man av
helt naturliga skäl är motståndare till
arbetarerörelsen, utan fastmer bland
arbetarnas egna led. De stora, passivt
stående massorna bland de kroppsarbetande
befolkningslagren ha nämligen svårt att
följa med en ny rörelse, utan stanna i slö
resignation kvar i det rådande eländet. Blott
efter flerfaldiga maningar från
förkämparna för organisationen, efter ett oerhört
agitations- och upplysningsarbete kunna
de förmås att förstå att organisationen
även är till för deras bästa, men
kanhända dröjer det ändock mycket länge innan
de bli verkliga medlemmar i sitt förbund.
Många gånger kanske det är rent
själviska intressen som gör att medlemskap
sökes, kanske någon nära liggande
löneförbättring e. d., som organisationen
framtvingat, utan tanke på de plikter man är
skyldig sin och kamraternas organisation.
Att så är fallet bevisas bäst utav att
fackorganisationernas medlemsantal, som vid
relativt goda tider, då organisationen utan
allt för stora ansträngningar kan
tillkämpa fördelar åt sina medlemmar, visa
tendens till att vilja gå i höjden. Däremot
vid dåliga tider, då organisationen blott
med hårda uppoffringar kan bevara de
tidigare uppnådda fördelarna, åter visar
benägenhet till att minska. Detta är alltså
beroende på att arbetarna strömma till
organisationerna då några omedelbara
fördelar genom den föreligga, men så
snart som förhållandena förändrats
därhän att uppoffringar fordras av
medlemmarna för att dessa eller andra fördelar
skola kunna bevaras, då är man genast
beredd att lämna organisationen ryggen.
Dock behöva arbetarna sina organisationer
under hårda tider mera än annars, liksom
organisationerna då också mera behöva
sina medlemmar.
Kanhända denna företeelse numera ej
gör sig så märkbar inom arbetarnas
sammanslutningar som förr, beroende därpå
att medlemmarna bibringats en djupare
skolning och upplysning. Att så dock ej
är fallet inom de yngre organisationerna
visar sig därav, att först efter lång tid
kunna dessa uppnå den nödvändiga
stadgan.
Det återstår ännu mycket att bygga
upp inom arbetarerörelsen. Må vi unga
pröva våra krafter därpå,
verksamhetsfält saknas inte. Men må vi först och
främst komma ihåg, att arbetet fordrar
allvar och självansvar. Blott med
verkliga medlemmar kan en organisation
sammanfogas. Och må vi komma ihåg, att
denna är som vi själva äro och vad vi vilja
ha den till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
