Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Sept. 1923 - Lockoutraseriets följder - Att ha mod, av Jean Jaurès - Fackföreningsrörelsens principer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
TEXTILARBETAREN
Orsakerna ha i övervägande fall
varit lönetvister.
Av alla konflikter hade 78 proc, sin
orsak i lönefrågor och i de flesta fall
gällde det lönesänkningar, liksom fallet var
under 1921. Av samtliga 392 konflikter
ha inemot tredjedelen varat mellan 1 och
3 månader.
Resultaten ha i de flesta fallen blivit
kompromiss. Av antalet
arbetsinställelser år 1922 slötos 23 proc, enligt
arbetsgivarnas och 51 proc, slutade i
kompromiss (5 proc, blevo oavgjorda).
Motsvarande siffror för perioden 1912—1921 voro:
25 proc. 26 proc., 45 proc, och 4 proc.
Av de konflikter, vid vilka arbetarna
varit organiserade, hava 24 proc, bilagts
i enlighet med arbetarnas fordringar och
17 proc, på arbetsgivarnas villkor, medan
för oorganiserade arbetare motsvarande
siffror varit 4 och 20 proc.
Att ha mod
det är att icke under trycket av ögonblickets
krafter och inflytanden utlämna sin vilja; att även
under trötthetens oundvikliga stunder bevara
viljan till arbete och handling.
Att ha mod det är att i det gränslösa
underordnande, som samhällslivet fordrar av den enskilde,
vilja en uppgift eller en plats och göra sig duglig
att sköta den; att övervinna motviljan att tränga
in i en saks små och tillsynes enformiga detaljer.
Att ha mod det är att så långt förmågan
sträcker sig bli duglig på sin plats i livet; att förstå
och underkasta sig arbetsdelningens lag, vilket är
den första betingelsen för en nyttig gärning.
Att ha mod det är att vid sidan av allt detta
få tid att rikta sin blick, sin ande, ut över yrkets
gränser, ut i vida världen, och att från en högre
utsiktspunkt betrakta ett mera vidsträckt rike.
Att ha mod det är, att vilken plats man än har
på samma gång vara praktiker och filosof.
Att ha mod det är att noga vakta sin
spinn-och vävmaskin så att ingen tråd rives av och att
dock förbereda en högre och broderlig social
ordning, där maskinen skall vara de befriade
arbetarnas gemensamma tjänare.
Att ha mod det är att giva akt på de nya
betingelser, livet skapar för vetenskap och konst;
att forska och förstå sakförhållandenas och
detaljernas nästan oändliga kombinationer och
nyanser inom den samhälleliga verkligheten.
Att ha mod det är att inse sina egna fel, lära
av dem, övervinna dem, icke låta sig överflyglas
av dem utan att tvärtemot gå vidare.
Att ha mod det är att älska livet och med lugn
se döden i ansiktet; att vara verksam, att sätta
sig stora mål före utan att veta, vilken lön vår
strävan blir tilldelad i det djupa outgrundliga
världsalltet.
Att ha mod det är att söka sanningen och säga
den, att icke underkasta sig den triumferande
lögnens förgängliga lagar, att icke göra vår själ, vår
mun och våra händer till eko av det enfaldiga
bifallet och det fanatiska hånet.
Jean Jaurès.
Fackföreningsrörelsens
principer.
Fackföreningsrörelsens praktiska principer
komma alltid att bli beståndande så länge den
kapitalistiska produktionsordningen består; den
har så intimt förenats med den industriella
verksamheten, att den kan icke åtskiljas. Metoderna
kunna undergå förändring och dess inflytande
kan fluktuera efter medlemsantalet och
kampviljan hos anhängarna, men rörelsen är beständig.
Fackföreningsrörelsen uppstod på grund av
den enskilde arbetarens oförmåga att kunna
utöva behörigt inflytande på arbetsvillkoren och
hjälplösheten gentemot ägaren av
arbetsverktygen, till vilken han måste avyttra sin
arbetskraft.
Genom fackföreningsrörelsen omändrades det
individuella köpslåendet om löne- och
arbetsvillkoren till kollektiva uppgörelser och dessa
kollektiva uppgörelser ha blivit grundläggande för den
fackliga verksamheten.
Arbetsgivarna ha städse sökt att gemensamt
få bestämma arbetsvillkoren och synes nästan
vilja pretendera på att deras självtagna rätt skulle
vara av nästan gudomligt ursprung att få
bestämma i enlighet med sina önskningar.
Fackföreningsrörelsen har redan från starten
bestritt arbetsgivarnas anspråk på att fastställa
arbetsvillkoren utan hänsyn till mänskliga behov
och fackföreningsrörelsen vägrar ävenledes att
godkänna arbetsgivarnas fordran på enväldig
bestämmanderätt.
De ekonomiska krafternas fria utveckling,
representerad av den kapitalistiska klassens
äganderätt till existensmedlen, har framtvingat en
be-slutsam rörelse till kollektiv erövring av dessa
existensmedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
