- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XX. 1923 /
56

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Sept. 1923 - Fackföreningsmöten - Levnadskostnaderna juni—juli 1923

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56

TEXTILARBETAREN

Fackföreningsmöten.

Fackföreningen tillämpar i sin
verksamhet den oinskränkta demokratin.
Varje medlem äger samma rätt att avlägga
sitt veto i alla frågor, som komma under
fackföreningens behandling. De regler
och bestämmelser för fackföreningens
arbete och beslut, som på förhand äro
fastställda, äro framkomna antingen genom
en allmän omröstning bland samtliga
vederbörande medlemmar eller genom beslut
av en sammankomst, kongress, till vilken
varje medlem haft rätt att välja ombud.

Under lugna förhållanden, d. v. s. då
inga viktiga eller särskilt aktuella
spörsmål föreligga till behandling inom en
fackförening, äro dess möten i regel fåtaligt
besökta av medlemmarna. Detta gäller så
gott som utan undantag inom alla fack
och yrken. Det motsatta inträffar
däremot i regel, då en lönerörelse, konflikt
eller annan viktig anledning föranleder ett
möte. Då bli mötena i regel fulltaliga.

Detta är naturligt, skulle man vilja
säga, och fortsätta: något tråkigare än ett
fackföreningsmöte, där inga viktiga
frågor föreligga till behandling, finns ej.
Följden av ett sådant resonemang, omsatt
i uteblivande från varje
fackföreningsmöte, där intet särskilt viktigt
förekommer, blir den, att styrelsen och ett fåtal
medlemmar bli de avgörande och
bestämmande vid varje sådant
fackföreningsmöte.

När den andan blivit rotfast bland en
fackförenings medlemmar, att vanliga
möten icke skola besökas, bli dessa möten av
naturliga orsaker tråkiga och
innehållslösa. De fåtaliga mötesbesökarna liksom
styrelsen bliva missmodiga och tappa
arbetslusten, till skada för arbetet och
föreningens verksamhet. Allt ibland söker
man genom extra anordningar vid något
möte väcka intresset bland medlemmarna,
men även en sådan åtgärd kan misslyckas.

Varje fackföreningsstyrelse står
alltid ställd inför den frågan: vad kan göras
för att få medlemmarna att i större
utsträckning besöka fackföreningens
möten? Frågan är icke besvarad i en
handvändning. Orsakerna till förhållandet äro
många och djupt liggande och icke just
specifika för fackföreningarna. Varje
or

ganisation, av vad slag den vara må och
vilket syftemål den än har, får göra
precis samma erfarenhet. Att med intresse
deltaga i en organisations arbete, och hit
räknas mötesbesök, särskilt då
beträffande fackföreningen, förutsätter en känsla
av socialt ansvar. Denna känsla är icke
väckt hos alla och hos många blir den
aldrig väckt, beroende på att
förutsättningarna saknas.

Att hos alla medlemmarna i en
fackförening få fram ett så starkt intresse för
föreningen och dess verksamhet, som hos
t. ex. en fackföreningsstyrelse eller hos
själva kärntruppen i en fackförening,
torde vara uteslutet och strängt taget ej
häller nödvändigt. Men ju fler intresserade
medlemmar, ju bättre, inte allenast för
vederbörande fackförening själv, utan
också för hela arbetarrörelsen.

Varje intresserad
fackföreningsmedlem måste alltid vara behärskad av den
känslan, att han har skyldighet att
ständigt på sätt som är möjligt, påverka sina
kamrater i sådan riktning, att intresset
för föreningen och dess verksamhet
väc-kes i så pass stor utsträckning, att
föreningens möten bli besökta, även då icke
särskilt viktiga frågor föreligga till
behandling. Här om någonsin har den
personliga påverkningen sin ofantligt stora
betydelse.

Textyrius.

Levnadskostnaderna
juni—juli 1923,

Socialstyrelsens vid början av varje
kvartal verkställda beräkningar rörande
levnadskostnadernas förändringar ha nu
slutförts med avseende på tidpunkten för
kvartalsskiftet juni—juli 1923. Enligt
ifrågavarande beräkningar utgör den
allmänna stegringen av levnadskostnaderna
från juli 1914 74 proc., och kan sålunda
betecknas med indexsiffran 174. Vid
föregående kvartalsskifte uppgick
motsvarande siffra till 177, vadan sålunda en
sänkning inträtt med 3 enheter eller 1,7
procent.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:06:26 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1923/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free