Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Sept. 1923 - Skall riksavtalet uppsägas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTIL ARBE T AREN
57
Skall riksavtalet uppsägas?
Då detta i början av september månad
skrives är det ovisst huruvida riksavtalet
inom textilindustrin, vilket utlöper med
innevarande år och vars uppsägningstid är
bestämd till tre månader dessförinnan,
skall uppsägas från någondera sidan.
Objektivt bedömt kan man svårligen finna
några som hälst bärande skäl för en
uppsägning från arbetsgivaresidan. Och —
vi säga det utan tvekan — ej häller från
arbetaresidan.
Konjunkturerna inom textilindustrin
äro för närvarande relativt goda. Och all
anledning föreligger för det antagandet,
att dessa icke skola försämras återstoden
av innevarande och under nästkommande
år. Det skall villigt medgivas från vårt
håll, att det precis icke är några gyllene
tider för textilindustrin just nu. Många
av fabrikerna ha det, även om driften
pågår i full utsträckning, tämligen svårt att
få debet och kredit att gå ihop, och några
få vara glada om förlusten något så när
kan begränsas. Å andra sidan ha
arbetarna det föga avundsvärt. Deras löner äro
de lägsta tänkbara och tåla därför icke vid
den minsta sänkning. Man kan konstatera
det förhållandet, att medan allt råmaterial
för textilprodukter, liksom ock
färdiggörandet av beklädnadsartiklar hålles uppe
i abnormt höga priser, är priset för själva
fabrikationen, och därmed även priset på
arbetskraften, pressat till det yttersta.
Särskilt bomullsfabrikanterna klaga
över höga råmaterialpriser och låga
priser för den färdiga varan. Det är
framför allt de engelska fabrikerna, som pressa
ned priset på de färdiga produkterna. Den
engelska bomullsindustrin befinner sig för
närvarande i ett brydsamt läge. Och
frågan är, om den någonsin kan komma ur
detta. Denna stora engelska industrigren
är nämligen inriktad för en väldig export
till Indien, Kina och Japan. Denna export
har de senare åren minskats år för år,
beroende på att dessa länder ökat sin
produktion av bomullsvaror i högst avsevärd
grad. Det torde väl endast vara en
tidsfråga, när dessa länder, liksom många
andra, äro fullkomligt oberoende av den
engelska bomullsindustrin. Emellertid
verkar detta förhållande nu på det sättet, att
Englands bomullsindustri kämpar en
förtvivlad kamp för att hålla sig uppe.
Arbetslönerna äro pressade till det yttersta
och arbetslösheten är stor. Avsättning för
de hopade varulagren sökes med all
energi i hela världen, även i vårt land, och till
priser utom all konkurrens.
Beträffande ylleindustrin, vilken
framför allt har att räkna med konkurrensen
från Tyskland, så är förhållandet
gynnsamt för denna bransch, icke så mycket
därför, att ej Tyskland kan sälja billigare
än våra egna fabriker, utan på grund av
ytterst obestämbara leveranstider,
beroende på osäkerhetstillståndet och det låga
penningevärdet.
Med avseende på uppsägningen av nu
gällande riksavtal inom textilindustrin
råder den meningen bland vårt förbunds
medlemmar, vilka äro anställda vid
fabriker med forcerad drift, att avtalet bör
uppsägas och krav framföras om högre
löner. Detta är förklarligt. Man
bibringas den uppfattningen, att
konjunkturerna äro synnerligen goda och följaktligen
även vinsterna stora för arbetsgivarna.
Att arbetslönerna äro allt’ för låga få de
den mest övertygande kännedom om varje
dag.
Bland de förbundsmedlemmar, som äro
anställda vid fabriker med icke full drift
eller inskränkt arbetstid, råder
visserligen den bestämda uppfattningen, att
lönerna äro för låga och att en höjning
sålunda av den anledningen är motiverad,
men de äro tveksamma om huruvida en
uppsägning av avtalet vore en lämplig
åtgärd i syfte att höja lönerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
