Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1924 - Kata Dalström, Thorvald Zetterling In memoriam, av Textyrius - Sverges Textilindustri i äldre tid. XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
5
tar sig uttryck i avundsjuka för andras
begåvning och arbete, var honom alltid
fjärran. Han var ej häller, som många
andra, genast färdig med domslutet över
mänskliga fel och brister.
Hans insatser i arbetarerörelsen och
dess verksamhet, särskilt då marken var
som hårdast, är icke ringa. Nu vilar han,
som många andra, efter en tung
arbetsdag, som var mera mulen än solig. Frid!
Textyrius.
Sverges textilindustri i äldre tid.
XXII.
För övervakande av reglementenas
efterlevnad beslöts vid 1755/1756 års
riksdag tillsättande av särskilda betjänte,
varjämte stadgades, att alla varor, som ej
vore av lika bredd och godhet med
utländska av samma slag, skulle märkas med
särskild stämpel, som noga angav felen,
samt förlora all rätt till premier.
Åtgärden var närmast att betrakta som ett
fortsatt tillmötesgående av konsumenternas
krav, men man hoppades därjämte att på
detta sätt verksamt kunna motverka
lu-rendrejerierna, vilka ju ej borde få större
spelrum, om de inhemska varorna bleve
lika goda som utlandets. I fabrikanternas
ögon föll sig denna ständernas omsorg om
varornas godhet synnerligen obekväm men
fick dock uppvägas genom de viktiga
beslut, som i vissa andra punkter fattades
med manufakturisternas goda minne.
Bland dessa beslut är först och främst
att nämna anvisandet av 790,000 daler smt
för diskontering av reverser, som av säkra
handlande utställts till fabrikanter för av
dessa levererade varor. Härigenom ville
man upphjälpa kreditväsendet, så att
fabrikerna ej skulle bli utan rörelsekapital
på grund av utborgning av sina tillverk;
ningar. Manufakturkontoret, som
fortfarande saknade möjlighet att fullgöra sina
förbindelser till banken, befriades från all
skyldighet att förränta såväl
skuldkapitalet som utlupna intressen mot villkor, att
en tunna guld årligen skulle återbetalas
till banken. Nya slag av premier
beviljades, gratifikationer utdelades, ett nytt lån
å 350,000 daler smt togs ur banken o. s. v.
Ifråga om införseln av främmande varor
träffades 1755/1756 års ständer nya och
skärpta bestämmelser. Kommerskollegium
hade åter inkommit med en beräkning av
handelsbalansen, vilken ställer sig
ogynnsammare än någonsin. Undervikten
belöpte sig sålunda under femårsperioden
1749/1753 till i runt tal 23 tunnor guld,
vartill kunde läggas ytterligare 30 tunnor
guld, utgörande sannolika värdet av
insmugglat gods. Som botemedel mot det
onda såg man sig nödsakad att efter
vanligheten tillgripa importförbud, och då
manufakturvaror i stort sett redan voro
belagda med sådana, kom turen nu dels till
vissa som överflödsvaror ansedda
livsförnödenheter, såsom kaffe, té, choklad,
vetemjöl och de flesta vinsorter, dels till
na-turaprodukter, varav tillgången med god
hushållning ansågs kunna bli tillräcklig
inom landet, såsom havre, vissa
grynsorter, fisk och bröd. Av textilvaror
uppsattes nu bland annat även lärfter å
förbuds-listan. För stärkande av de sålunda
vidtagna måtten vände sig ständerna
slutligen även med en anhållan till konungen,
att han alltid måtte med onåd anse all
yppighet och överflöd, liksom även
riksråden anmanades att giva ämbetsmännen
goda exempel av sparsamhet och
återhållsamhet.
Beträffande lurendrejerierna, som
trots de strängaste straffbestämmelser
snarare syntes till- än avtaga, återvände
ständerna till en mildare lagstiftning för
att härigenom underlätta brottens
uppdagande. Den misstro till förträffligheten
av tidigare författningar, som här
skymtar, kan spåras även i en annan
riksdagsåtgärd. Närmast var densamma
föranledd av bekymret över den ogynnsamma
handelsbalansen, vilken häntydde på att
rikets hushållning led av något grundfel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
