Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1924 - Sverges Textilindustri i äldre tid. XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
TEXTILARBETAREN
Frågan var nu, varutinnan detta fel
bestod, och sekreta handels- och
manufak-turdeputationen erhöll därför i uppdrag
att avgiva yttrande i ämnet. I sitt
betänkande angav deputationen i huvudsak
tvenne omständigheter såsom bidragande
orsaker till den ogynnsamma ställningen,
nämligen dels svenskens okunnighet i
allmän handelsvetenskap och oförmåga att
på rätt sätt driva utrikes handel, dels vissa
bristfälligheter i landets varuproduktion
och avsättningsförhållanden. I
förstnämnda fall föreslog deputationen som
botemedel, att konsulaten borde åläggas att
hemsända ingående beskrivningar över
respektive städers och länders handelsrörelse
med särskild uppmärksamhet fäst vid den
svenska handelns ställning och
möjligheter å platsen, varjämte även utsändandet
av handelsstipendiater förordades. För
sistnämnda ändamål anslogos också medel
av ständerna. Ifråga om den inrikes
rörelsen och tillverkningen ansåg
deputationen, att man borde undersöka, huruvida
de svenska varornas dyrhet och mindre
godhet härledde sig från landets
otjänlighet i något hänseende, arbetslönernas
höjd, levnads- och tillverkningssättets
beskaffenhet, från de ekonomiska
författningarnas inflytande eller någon annan
orsak. Vad som i främsta rummet
fattades, var enligt deputationens mening ett
verkligt system i rikshushållningen,
lämpat efter landets och befolkningens
särskilda egenskaper och förutsättningar, och
deputationen hemställde därför till sekreta
utskottet, att kunnige män måtte utses att
upprätta ett sådant system. Förslaget
vann utskottets bifall, och under namn av
handels- och ekonomikommissionen
tillsattes följaktligen en kommitté, som fick rätt
att fritt yttra sig om lämpligheten av
varje ekonomisk förordning eller allmän
åtgärd utan hinder av däremot stadgade
vitesförbud samt ägde i uppdrag att
utarbeta förslag till ett nationellt
hushållssy-stem. Kommissionens verksamhet ledde
väl ej till större praktiska resultat, men
själva företeelsen är dock
anmärkningsvärd såsom utvisande, att hattpartiets
självsäkerhet inom näringspolitiken
började rubbas.
Ett ännu mera uppseendeväckande
bevis på nyssnämnda förhållande är att
anteckna från nästfoljande riksdag, 1760/
1762. Som vanligt hade regeringen
bestormats med häftiga klagomål dels från
fabrikanterna över brist på avsättning,
dels från allmänheten över den alltmer
stegrade dyrheten särskilt å alla
bekläd-nadsvaror. Synbarligen under påverkan
härav framlade rådet för ständerna ett
principiellt förslag till fabriksnäringens
ordnande, vilket måste betecknas såsom
föga förenligt med det system, som av
hattpartiet fullföljts inom näringspolitiken
alltsedan riksdagen 1738/1739. I sekreta
propositionen angående inrikes ärenden
framhölls sålunda, att en stats styrka bestode
i talrikheten av dess innebyggare. För
befolkningens tillväxt måste emellertid
ökade näringsmöjligheter beredas, och ju
flera händer som sysselsattes inom en
näringsgren eller yrke, desto mera skulle
såväl själva industrin som den enskildes flit
och omtanke uppmuntras och tilltaga.
Genom en på detta sätt uppkommen tävlan
skulle tillverkningarna därjämte bringas
till större godhet och prisbillighet, och det
borde följaktligen lända till allmän
båtnad, om var och en utan inskränkning till
ett fåtal privilegierade finge rätt att efter
råd och lägenhet försörja sig med de
manufakturer eller hantverk, som bäst
syntes. Regeringens framställning var i
främsta rummet riktad mot
hantverks-skråna, vilka sedan år 1734 varit
fullständigt slutna, men, sådan densamma
formulerats, kom den att omfatta även
fabriksindustrin och blev därmed ett förord för
en allmänt utvidgad näringsfrihet.
Huruvida regeringens positionstagande i detta
fall på något sätt påverkats av
mösspartiets växande makt, må här lämnas osagt.
Den stora frågan var nu, huru ständerna
skulle ställa sig till rådets
frontförändring, och man kunde ju med hänsyn till
ärendets natur ha väntat, att
meningsutbytet bort bli synnerligen livligt. Det
pågående kriget med Preussen och de i
samband därmed inträdda yttre och inre
politiska förhållandena gjorde emellertid, att
näringsfrågorna endast i andra hand hade
att påräkna intresse, och då regeringen
icke framkommit med förslag till några
bestämda åtgärder, lät man vid saken
bero, så mycket mer som såväl
kommerskollegium och manufakturkontoret som
handels- och manufakturdeputationen avgivit
avstyrkande betänkanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
