Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
TEXTILARBETAREN
Något om vävnadernas
ursprungsorter.
Muslin är ett material, som är känt
över hela världen. Den plats, där
detta tyg först vävdes, var Mossul i
Mesopotamien och därifrån importerades det
till England 1670. Det arabiska namnet
på staden är Moussel och fabriken heter
Moussoligy. Det är lätt att förstå hur
namnet på tyget uppkommit genom en
förkortning av detta ord. Det franska
namnet, mousseline, är helt enkelt det franska
uttalet för fabriksstaden.
Denna förklaring tycker man skulle
vara ganska tillfredsställande, men så är
icke fallet. En engelsman mr Fox Talbot
har förklarat att namnet kommer av
mouslim, en sorts lätt bomull, varav den
muhammedanska dräkten är gjord.
Kambrik är ett annat namn på en
bomullsvävnad. Den fick sitt namn
genom staden Cambray, där man först
vävde detta tyg. Det var år 1580. Enligt
den tidens historieskrivare skulle de
sköna damerna under drottning Elisabeths
regering ansett kambrik för något alldeles
enastående fint, då det först
importerades från Frankrike.
Ett halvt århundrade senare
importerade Ostindiska kompaniet ett nytt tyg
från Kalkutta eller Calicut, och detta fick
namn av ”kalikå”.
Den nu så ansedda sorten ”lawn”
förskriver sig från Laon, en stad i
Rhen-provinsen. Det tyg, som fått namn av
poplin, skall ha sin ursprungsort i
Avignon. Hur ”poplin” kunnat uppkomma ur
detta namn, synes en smula dunkelt, men
då man betänker, att Avignon ända till
1791 var påveresidens, blir saken klar.
Påve heter på engelska pope, och därav
har poplin helt säkert bildats.
Valencia har gett sitt namn åt de
världsbekanta spetsarna. Shantung har
fått namn efter den provins i nordöstra
Kina, där detta siden först vävdes.
Det är varje medlems plikt att söka
vinna ännu oorganiserade kolleger för
organisationen och göra dem till
intresserade deltagare i fackföreningsarbetet.
Härigenom starkes organisationen.
Medlemskapets
förpliktelser.
Vårda dig om din organisation!
Det finns många slag av
fackföreningsmedlemmar. En del betraktar avgiften till
fackföreningen som ett nödvändigt ont och de bli i
regel vid dåligt humör när uppbördsmannen
avfordrar dem deras tribut. Andra åter tycka att
de få alldeles’ för litet för den avgift de erlägga
och ha ofta för avsikt att gräla på ledningen
för att den gör alldeles för litet. Men om
sådana medlemmar föreslås till ett uppdrag slå de
i regel frän sig med bägge händerna. Nej, det
få de andra göra. Vilka andra? Jo, deras
kamrater, som ha hela arbetsbördan vilande på sina
skuldror. Dessa medlemmar få erlägga samma
kontingent som de slöa och ointresserade, utföra
samma dagliga arbetsprestation Som de, men få
som extra påbröd hålla organisationen vid liv.
För detta få de ofta klander till tack, klander
för att de ej utföra mera. Sådana äro
nämligen slöfockarna beskaffade.
En organisation blir emellertid precis sådan
som medlemmarna gör den. Består den av idel
intresserade medlemmar kan mycket uträttas,
utan att arbetsbördan för några fä behövér bli
alltför tryckande. En organisation, som består
av sådana medlemmar, är en god organisation.
Det är nämligen inte bara medlemssiffran som
får tas till värdemätare på en organisations
fasthet. Om en organisation skulle bestå av bara
slöfockar, vore den föga värd, ty då stannade den
i växten och glömde bort sina uppgifter. Om
ingen medlem av organisationen vill göra något,
gör heller inte organisationen något. Den blir
ett dött ting. Det är medlemmarna, som skola
ge organisationen liv. Det är varje enskild
medlems insats, som bestämmer graden av
organisationens livskraft. Tänk på detta du, som har för
vana att avsäga dig alla uppdrag kamraterna vilja
ge dig. Du har ingen rätt att klandra andra, när
du själv aldrig gjort eller vill göra något för
organisationen. Ingen är okunnigare än att han
kan uträtta något. Ingen är så okunnig, att han
icke kan tala med sina oorganiserade kamrater
om nödvändigheten att vara organiserad.
Kanske har din oorganiserade kamrat tagit intryck
av din likgiltighet för organisationens arbete och
därför står utanför. Kanske har du någon gång
sagt till dina oorganiserade kamrater att
organisationen ej kan uträtta något. Då har du ju
själv försatt organisationen i en sådan ställning,
den organisation som du själv är medlem av och
som du borde göra allt för att främja. Av ren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
