Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
TEXTILARBETAREN
gen inte kunde höja timpenningen
tillräckligt, men räknar i hemlighet tiden till
nästa underhandling, där med tillhjälp av
den föraktade fackföreningen även han
skall få del av dess arbete. Kanhända har
han tidigare, då han tillhörde de
organiserades led, övat den starkaste kritiken
mot den oorganiserades skadliga
uppträdande; nu tillhör han själv sällskapet.
Så länge det finns fackorganisationer
är den oorganiserade föremål för förakt;
medeltidens ”bönhas” betraktades av sitt
stånd som en utstött och skadegörare,
liksom den nyare tidens ”guling”.
Det ligger i arbetareklassens såväl som
i den allmänna ekonomiska och sociala
sundhetens intresse att den oorganiserade
tillhör det förflutna.
Entusiasm och
verklighetssinne
är den träffande rubriken på en artikel av
riksdagsman Anders örne i ett av de senaste numren
av Studiekamraten. Detta brännande och alltid
lika aktuella spörsmål för icke minst
arbetareungdomen behandlas där på ett förträffligt sätt. Men
sä är örne också väl kvalificerad att behandla ett
dylikt ämne. Han inleder sin uppsats med att
påpeka huru entusiasmen och verklighetssinnet
båda äro oumbärliga makter i människosläktets
liv, de bo hos nästan varje människa om ock I
högst olika mått.
Den renodlat entusiastiska människan sväller
av lust att skapa om heja världen, att bygga ett
babelstorn i varje by för att stiga upp till himlen,
att rycka alla med sig i en svepande galopp in i
drömda sällhetsriken, medan
verklighetsmänniskan bygger sitt tänkande och handlande pä
erfarenheten och övertygelsen, att den värld, vi leva i,
är gjord av ett ohanterligt och motspänstigt
material, som det fordras en oändlig möda att
omforma efter idealens krav. Entusiaster och
verklighetsmänniskor kunna leva jämsides och pläga
förbindelse, men de upphöra aldrig att innerst
hata och misstro varandra, förstå varandra göra
de sällan eller aldrig, och det kommer ofta till
heta ordstrider om rangplatsen mellan de gåvor var
och en fått. Det är synes det mig, säger förf.,
gott och lyckligt att dessa strider, som naturen
själv sörjer för, aldrig sluta. Ty varje nytt
släktled börjar med en övervägande mottaglighet
för entusiasmen och med svagt sinne för
verklig
heten, som det ännu icke känner av egen
erfarenhet. Skulle erfarenheterna ärvas från släktled
till släktled på samma sätt som de kroppsliga
formerna, hade nog mänskligheten för länge sedan
begått självmord, oförmögen som hon snart skulle
blivit att bära den förkrossande bördan av allt vad
hon sett och lärt... Vi leva tyvärr, fortsätter förf.,
i en hård och kall värld. Det är orätt att sluta
ögonen för detta faktum och söka ingjuta hos den
med stor naturlig entusiasm begåvade ungdomen
den föreställningen, att entusiasmen i längden
kan vikariera för verklighetssinnet, när det gäller
att uträtta något. Det skadar ej heller att lära
ungdomen förstå entusiasmens väsen, att lära de
unga att med entusiasm tränga in i verklighetens
värld, lära sig dess lagar och lösa dess problem,
små som stora.
Sedan förf, i dialogens form låtit de båda
”parterna” ytterligare diskutera frågan, framhåller
han, att entusiasmen och verklighetssinnet i själva
verket icke äro några motsatser, de kunna t. o. m.
ofta trivas bra tillsammans hos samma person,
de måste helt enkelt samsas hos de flesta.
Verklighetssinnet är en av de förnämsta egenskaperna
hos den, som vill uträtta något av nytta, men det
får ej vara förenat med andlig kyla. Då fryser
det mänskliga handlandets ström till is.
Folkbildningsarbetets förnämsta uppgift är måhända att
uppodla verklighetssinnet utan att skada de
vär-mealstrande centra i själen.
örne slutar sin artikel med att önska
arbetareungdomen det bästa han vet: ett varmt hjärta
och en klar blick, entusiasm för de stora uppgifter
som vänta den och verklighetssinne och
sanningskärlek för att lösa dessa uppgifter i det levande
livet.
Textilarbetarna i Norge bilda
eget fackförbund.
Den 14—17 oktober innevarande år beslöts vid
kongress i Kristiania att bilda ett norskt
textilarbetareförbund med uppgift att i sig upptaga
samtliga inom den norska textilindustrin anställda
arbetare, omkring 12,000. Tiden för förbundets
verksamhet bestämdes till den 1 november
innevarande år.
Kongressen bestod av ett 30-tal ombud för 17
till Norsk Arbeidsmandsförbund anslutna
textilarbetarefackföreningar (avdelningar). De norska
textilarbetarna ha nämligen, intill dess de nu
bildade sitt eget förbund, varit anslutna till nämnda
förbund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
