Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
TEXTIL ARBETAREN
köper, äro tillverkade i Sverge eller
Frankrike. Texten på nålbuntens omslag är
avfattat på franska språket, men nålarna
äro tillverkade i hennes eget föraktade
iand. Hon tror att nålarna äro franska,
att de för hennes skull äro beställda i ett
annat land, att hon i sina brända lockar
bär — icke svenska nålar, fy, då — utan
franska, och då så —
Så här låter historien om
”Medelsvens-son och vävar’n från Norrköping”:
Just i dessa dagar, då. diskussionen om svensk
eller utländsk vara åter blossat upp, fick kamrer
Friman besök av sin gamle vän från Sverges
Manchester, vilken inte kan motstå frestelsen att då
och då resa upp till kungliga huvudstaden för att
titta på folk, gå på teatern och äta en middag
pä... nej, inga namn, ingen gratisreklam! Annars
är han en självmedveten herre, som håller på sitt
Norrköping. Och Norrköping är ju bra på sitt
sätt, men något Stockholm är det inte, brukar
kamrern påpeka.
Nu är det så att kamrern i dessa dagar knutit
den vårliga kontakten med sin hovskräddare, men
som han är en klok man och dessutom har en
resolut hustru bestämmer han sig aldrig på en gång
för ett tyg, utan får några prover pä de allra bästa
och dessa prover undersökas sedan noga i
familjekretsen. Annars litar ju kamrern blint på sin
skräddare och dessutom är själva ordet ”engelskt”
tillräckligt för att övertyga honom om att han har
ett gott tyg framför sig.
Kamrern hade proverna på bordet när vävarn
frän Norrköping kom på besök, och han kunde
inte neka sig nöjet att ”äckla” sin gamle vän med
”en verkligt fin vara, äkta engelskt, förstår du”.
Vännen log och tittade och sade:
— Jag tror att din skräddare är en hederlig
karl, men någon fackman på vävnader är han inte.
De här ”engelska” tygerna äro svenska. Det här
är t. ex. ”Solid” från N. N:s fabrik, det är ett
gammalt bra tyg, som jag själv varit med om att
tillverka för många år sedan och N. N. gör det
fortfarande. Detta helkamgarn — dubbelt tvåskaft
— är från samma fabrik, och båda tygerna ha
under minst 20 år varit samma kvalitetsvara —
en svensk kvalitetsvara, käre bror! Det där
tredje tyget är sannolikt ”Vilhelm” från en annan
bekant svensk fabrik.
Nä, kamrern log förstås ett skeptiskt leende
— men inom sig tyckte han att det var kusligt
att han kanske gått omkring i åratal i ”engelska”
tyger av svenskt fabrikat! Vännen märkte bara
leendet och började tålmodigt undervisa den
andre i vävnadernas hemligheter. Han nämnde
be
stämda siffror för antalet trådar i de olika
tygerna, kamrern började — litet het om kinderna —
att räkna, och se, det stämde!
Därpå tog norrköpingsmannen upp en
predikan, och det blev ord och inga visor:
— Det är så med oss svenskar att vi sakna
nationalkänsla. Det finns ingen annan förklaring till
att vi under många år låtit svenska varor gå
under namn av engelska. Jag kan säga dig att det
tog läng tid innan vära fabrikanter vågade sätta
sin fabriksstämpel på sina utmärkta produkter.
Ty det rådde misstro — ogrundad misstro — mot
svensk vara och svensk industri.
Nu är det så att vi här i landet verkligen ha
en betydande import av utländska textilvaror, men
det mesta kommer inte alls frän England, utan
från Frankrike och frän Tjeckoslovakiet. Det är
en valutafråga. Vi ha tull pä dem, men det är
ändå affär att importera och jag tror för min del
icke att nian någonsin kan komma tillrätta med
den här historien bara genom att lägga pä tullarna.
Nej, frågan skall lösas i det svenska psyket: vi
måste med andra ord försöka att arbeta fram
respekt för det svenska — när det verkligen
förtjänar respekt! Vad begär du av ett förstklassigt
tyg? Jo, att det är färgäkta, krympfritt,
slitstarkt och motståndskraftigt mot veck, ty jag
minns att din fasa är ”knän” på byxorna. Det
där får du bara i de allra bästa kvalitéerna och
din skräddare har satt i dig att de bästa
kvalitéerna äro de engelska. Uteslutande de engelska.
Där har du roten till hela missförhållandet: folk
tror att det bara är de engelska vävnaderna — f.
ö. naturligtvis i all ära! — som förtjäna
hedersnamnet ”de bästa”. Men de missta sig, vi kan
göra ”de bästa” också här i landet. Varenda bit
kostymtyg och förresten också varenda
konfek-tionskostym skulle ha sin guldstämpel på baksidan
med fabrikantnamn och tillverkningsår, så fick
allmänheten själv se vad den fått för vara. Ty
du skall tro att vi behöva den uppmuntran vi
kunna få, det ser mörkt ut för oss: orderbrist,
inskränkt arbetstid, omöjligt att förränta investerat
kapital medels vanlig bankränta. Gud vet vart
det bär hän till sist!
Kamrern fann intet att invända. Han säg
förlägen ut.
Men mannen från Norrköping slog honom på
axeln och sade:
— Du behöver inte säga vad du tänker, gamle
Medelsvensson, för jag vet det ändå. Du tänker:
men nog skall jag fä riktigt engelskt tyg ändä!
Eveo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
