Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
27
sina fordringar. Detta blir annorlunda i den
lönekamp, som de organiserade arbetarna föra; i
spetsen för dem stå, män, som inse och förstå, när
fordringarna kunna genomföras, över huvud
taget är det blott de organiserade arbetarna, som äro
i stånd att uppnå människovärdiga arbetsvillkor.
Organisationen motsätter sig med framgång
övertidsarbetet. Den ställer moraliska fordringar och
beivrar missbruk av den borgerliga rätten, såsom
t. ex. avskedande av personer, som gjort bruk av
sin föreningsrätt. Den motsätter sig energiskt en
rå och brutal behandling från förmän och
arbetsköpare.
Vilka andra fördelar bjuder organisationen
arbetarna? I arbetareföreningarna finna arbetarna
lektyr, åhöra föredrag och deltaga i diskussionen.
Arbetarna erhålla upplysning om den sociala
nödens orsaker och verkningar, arbetet, sin egen
ställning och medlen till avskaffande av nöden
och eländet. I arbetareföreningen finner arbetaren
goda vänner, organisationen är i nöden ett stöd,
i händelse av arbetslöshet och sjukdom en hjälp.
Arbetareföreningarna äro icke till för att
arbetarna skola demoraliseras utan för att dana
karaktärsfasta män och trofasta vänner.
Arbetsköparna borde egentligen uppmuntra
fackföreningarna, emedan de organiserade
arbetarna äro de bästa och dugligaste. Dryckenskap
och utsvävningar tolereras icke av föreningarna,
och det finns även föreningar, som utesluta dåliga
element.
Bönderna och hantverkarna ha direkt intresse
i föreningarna. Deras existens är beroende av
om arbetaren får god lön och kan arbeta eller icke.
Hantverkaren bör icke blott tänka på sina egna
kamrater, då dessa eftersträva högre lön, utan
även betänka att skor, kläder, möbler, kött, bröd,
ved och allt annat finner så mycket större
omsättning. Blott av de rikes behov kan ju heller
icke hantverkaren leva. Ju högre lön arbetarna
ha, desto mera kunna de förskaffa sig. Fattiga,
uselt avlönade arbetare kunna däremot varken be’
tala det ena eller det andra. Husvärdar och
köpmän ha mindre risk att göra förluster, då
arbetarna äro väl avlönade.
Är det rätt att anklaga arbetarna för deras
strävanden att förbättra sin ställning?
Vad som hos en hantverksmästare eller en
handlande kallas att sträva framåt, kallas hos
arbetarna missnöje. Det, som hos den ene
berömmes som företagsamhet och dristighet,
brännmärkes hos arbetaren som begärelse. Men mät med
samma mått! Ämbetsmannen eftersträvar en
bättre ställning, läraren högre lön, handlanden
större omsättning — lönearbetaren med samma
rätt högre lön.
Hantverksmästaren stänger sin verkstad, då
han anser den mindre givande. Ingen har något
att invända emot, att handlanden icke för sina
varor i marknaden, dä han finner priset för lågt.
Det anse alla vara helt naturligt. Varför är det
då icke lika naturligt, att arbetaren nedlägger
sitt arbete, då han icke får i lön vad hans
arbetskraft är värd?
Arbetsköparna ha redan länge sedan
organiserat sig. Viljen då I arbetare bli efter?
Fabrikanterna bilda stora förbund, grossisterna bilda
ringar, hantverksmästarna bilda föreningar och
lärare och präster ha sina sällskap.
De starke öka sålunda sin styrka genom
förbund, och skulle väl de svage då ödelägga sin
kraft genom att stå likgiltiga gent emot sina
föreningar. Den, som är bäst organiserad, har
fördelen. Därför, arbetare och arbeterska, träd in
i organisationen, det är du skyldig dig själv, din
familj och din klass! Lät intet hindra dig från
att sluta dig till dina bröder och systrar, till ditt
arbetes skydd, och stå oryggligt fast i din
organisation.
Icke blott ditt eget intresse, utan hela
samhällets, moralens och broderskärleken förpliktar att
träda in i organisationen.
Kom ihåg:
att du visserligen kan vara nödsakad att
arbeta tillsammans med en mot
organisationen osolidarisk person, men att du icke
bara har rätt till, utan även som
organiserad arbetare är skyldig att på alla till
buds stående sätt visa en sådan, att han
icke är din kamrat, utan en person, som
genom sin handling själv ställt sig utanför
kamratkretsen;
att varje fraterniserande med en sådan
person är en osolidarisk handling, som en
målmedveten organiserad arbetare icke
gör sig skyldig till.
”Ett litet anfall av lättja eller ett
utslag av mod är i sig ingenting, men med
tiden kan dessa handlingar genom
upprepningar bli vanor av oövervinnlig
styrka, vanor som kan göra oss fria eller
förvandla oss till slavar.”
Jules Payot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
