Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
11
under nämnda tid åtskilligt arbetats, utan att man
kan uträtta något för organisationens bedrivande
utom Göteborgs gränser.
Med förbund bör ju menas alla uti ett och
samma fack sammanslutna arbetare. Alltså är det
icke nog med att alla i Göteborg sysselsatta
väv-lagare äro organiserade. Då organisationsidén är
allas förbrödring, kan det icke för Svenska
Vävla-gareförbundet vara tanke på blott
lokalorganisation. Framåt är organisationens lösen, framåt
mot arbetareklassens befrielse.
Arbetare, kamrater inom vävlagarebranschen i
Sverige! Sammansluten Eder uti avdelningar, där
det låter sig göra för åstadkommande av ett starkt
Svenskt Vävlagareförbund. ”Eniga vi stå,
söndrade vi falla”. Då enda medlet är organisation för
ernående av en människovärdig tillvaro uti
fysiskt, moraliskt och intellektuellt avseende och för
att komma i åtnjutande av ett humant bemötande
från de egendomsbesittandes sida, så bör en var
arbetare känna det som en plikt mot sig själva att
ingå i organisationen. Så hoppas Svenska
Vävla-gareförbundet att denna vädjan ej måtte bli ohörd
bland våra yrkesbröder, som ännu stå främmande
för organisationen. Alla råd och upplysningar
lämnas beredvilligt av styrelsen för Svenska
Väv-lagareförbundet, adr. Ny Tids expedition,
Göteborg.
För Svenska Vävlagareförbundet,
Agitationskommittén.”
Detta upprop föranledde Svenska
Textilarbetareförbundets avdelning n:r 20 i
Stockholm
(Bomullsarbetarefackföreningen) att i tidningen Social-Demokraten
den 16 januari samma år under rubriken
”En organisationsfråga. Vart skola
vävlagarna höra?” införa följande uttalande:
”Stockholms Bomullsarbetarefackförening, som
bland sina medlemmar räknar samtliga vävlagare
inom bomullsvävnadsindustrin i Stockholm, har
vid ordinarie möte till behandling upptagit det av
agitationskommittén för Svenska
Vävlagareförbundet i Soc.-Demokraten för den 5 januari
insända uppropet, men kan för sin del icke finna något
skäl varför ett särskilt ’Vävlagareförbund skall
behöva bildas, då vi ju redan hava ett
Textilindustri-arbetareförbund,.
Vävlagarna måste väl om några räknas till
textilarbetare. Är det icke då bra märkvärdigt, att
två förbund bildas inom samma Industri?
Vi skulle dock ej ha fäst oss så mycket därvid,
om det kunde väntas, att detta förbund verkligen
skulle komma att få stora och starka avdelningar,
men så kan näppeligen komma att ske. Å platser
där många fabriker äro förlagda kan det ju
möjligen gå, men hurudant skulle förhållandet bliva
med t. ex. Stockholm? Jo, en avdelning på — 15 å
20 medlemmar. Så bleve nog förhållandet på
många andra platser.
”Eniga vi stå, söndrade vi falla”, heter det i
uppropet. Så är även vår tanke. Men må vi då
tänka att centralisera vår organisation och icke
splittra den i onödigt små förbund.
Svenska Textilarbetareförbundet har länge
existerat, men pä grund av den liknöjdhet, som ännu
vidlåder det stora flertalet, har det icke kunnat
verka så som sig bort, emedan, som. en var kan
förstå, ekonomin ej då kan bli något stark. Alltså
behöver helt säkert detta förbund det stöd, som eljest
skall frånryckas det genom bildande av det nya
förbundet.
Bilda gärna vävlagarefackföreningar, där sä
låter sig göra, men hav ständigt för ögonen målet:
Alla textilarbetare i ett och samma förbund.”
Dessa båda uttalanden för 26 år sedan,
gjorda utan någon som helst påtryckning
från något håll, äro typiska uttryck för
den vilja, som under de flydda åren varit
förhärskande hos den stora gruppen
textilarbetare och den lilla gruppen
vävlagare.
Emellertid blev Svenska
Vävlagareförbundet i Göteborg aldrig något ”förbund”
i egentlig mening. Det erhöll icke någon
anslutning från andra orter i landet.
Under år 1904 bildade vävlagarna i
Norrköping en fristående lokalförening. I
anledning härav avlät styrelsen för Svenska
Textilarbetareförbundet en den 23
december 1904 daterad skrivelse till föreningen
ifråga med anmaning om anslutning till
förbundet. I skrivelsen anfördes bl. a.
följande:
”Att Eder förening skall tillhöra
textilarbetareförbundet, är naturligt. Skulle dock, mot vår
förmodan, så ej bli förhållandet, utan skulle i stället
en sammanslutning med det 30-tal vävlagare, som i
Göteborg uppehålla ett ”förbund”, vara påtänkt,
vilja vi framhålla det ohållbara, för att ej säga
osolidariska, i en sådan åtgärd.”
Även vävlagarna i Borås bildade i
början av år 1905 en fristående lokalförening.
I skrivelse av den 8 maj 1905 anmodade
styrelsen för Svenska
Textilarbetareförbundet även denna förening att ansluta sig
till förbundet. I skrivelsen anfördes bl. a.
följande:
”Det torde för envar stå klart, att lika litet
som en enskild arbetare förmår uträtta något gent
emot den makt, som gjort sammanslutning
arbetare emellan nödvändig, lika litet förmår en
enskild förening att effektivt tillvarataga sina
med-’emmars intressen beträffande de
angelägenhetef-för vilka den är avsedd. Vi taga för givet, att
föreningen är medveten om vilken ställning den
bör intaga. Det gives endast två alternativ: i
textilarbetarnas organisation eller utanför
densamma.”
Någon yttring från dessa tre lokala
föreningar av vävlagare ifråga om
anslutning till textilarbetareförbundet avhördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
