Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
TEXTILARBETAREN
icke, vilket föranledde förbundets styrelse
att i skrivelse av den 25 januari 1905
avlåta följande inbjudan:
”Styrelsen liar vid sammanträde den 11 dennes
beslutlt anmoda följande föreningar och förbund
att genom ombud låta sig representera vid
Svenska Textilarbetareförbundets 5: te ordinarie
kongress, som hålles i Stockholm, Folkets Hus, den
13—16 april 1906: Norrköpings
Vävlagarefackför-ening, Borås Vävlagarefackförening, Göteborgs
Vävlagareförbund och Svenska
Repslagareförbun-det, och äga nämnda organisationers ombud såväl
förslags- som yttranderätt vid kongressen.
Beslutet är fattat närmast med hänsyn till att
dessa organisationer, vilka uteslutande bestå av
textilarbetare, skola genom sina ombud bli i
tillfälle att gemensamt med Svenska
Textilarbetareförbundet dryfta frågan om lämpligaste sättet för
ett samarbete.”
Vid kongressen voro Norrköpings och
Borås vävlagarefackföreningar
representerade med var sitt ombud, varemot
Göteborgs Vävlagareförbund var
orepresenterat. Beträffande frågan om ”lämpligaste
sättet för ett samarbete” mellan
textilarbetareförbundet och vävlagarnas föreningar
uttalade kongressen följande:
"Angående vävlagarnas föreningar i
Norrköping, Borås och Göteborg, uttalar kongressen, att
dessa föreningars oavvisliga plikt är, att tillhöra
förbundet, enär det under andra förhållanden är
meningslöst för dessa föreningar att på något sätt
söka förbättra sina medlemmars arbetsvillkor.”
Den 1 april 1906 anslöt sig Göteborgs
Vävlagareförbund med 29 medlemmar till
textilarbetareförbundet såsom
förbundsav-delning med numret 28; den 1 oktober
samma år anslöt sig Borås
Vävlagareför-ening med 34 medlemmar och erhöll
avdel-ningsnumret 66; den 1 november samma
år anslöt sig Norrköpings
Vävlagareför-ening med 45 medlemmar och erhöll
avdel-ningsnumret 65.
Efter anslutningen till förbundet
begärde och erhöllo vävlagarefackföreningarna
i Borås och Norrköping
förbundsstyrelsens tillstånd att till vederbörande
arbetsgivare framföra förslag till kollektiva
lö-ne- och arbetsavtal. Arbetsgivarna
vägrade emellertid inlåta sig i några
underhandlingar härom. Styrelsen för Borås
Textilarbetsgivareförbund avlämnade den 7
maj 1907 följande svar på
framställningen :
”På uppdrag av Borås
Textilarbetsgivareför-buud får styrelsen härmed på Eder framställning
om godkännande av Edert förslag till löne- och
arbetsavtal avgiva följande svar:
Då vävlagarna vid de respektive fabrikerna
utgöra endast en liten grupp av fabrikernas
arbetare, och då deras arbete är sådant, att de icke
kunna jämföras med vanliga arbetare utan måste
anses som förmän, samt kollektivt avtal med
sådana icke lämpligen kan träffas, enär vävlagarna
kunna besitta mycket olika kompetens och
anspråken på kunskap och skicklighet hos dem kunna
vara högst olika vid de olika väverlerna, vadan
vävlagarnas löner också måste bliva olika, kan
förbundet icke ingå på att avsluta något kollektivt
avtal med avdelningen.”
Den 27 juni samma år erhöll
vävlaga-refackföreningen i Norrköping följande
svar från Textilföreningen i Norrköping
på ett av föreningen den 27 maj samma
år framfört krav rörande kollektivt
löne-och arbetsavtal:
”Sedan utsedda representanter för Eder
för-bundsavdelning vid styrelsens för Textilföreningen
sammanträde den 27 sistlidne maj ingivit ett
förslag till löne- och arbetsavtal, meddelade styrelsen
muntligt det beskedet, att, då vävlagarna voro att
anse såsom förmän, styrelsen icke ansåge sig
kunna träffa ett dylikt avtal med dem, men att
styrelsen skulle underställa sin mening Svenska
Arbetsgivareföreningens prövning.
Efter det svar å denna styrelsens framställning
nu inkommit får styrelsen meddela, att Svenska
Arbetsgivareföreningen godkänt den av styrelsen
intagna ståndpunkten.
Denna uppfattning har vunnit efterföljd vid
förhandlingar dels med arbetsgivareförbundet i
Borås i april månad och dels vid Oskarström i
februari, allt innevarande år.
I enlighet med här anmärkta grundsatser får
styrelsen alltså förklara, att styrelsen icke kan
inlåta sig på kollektivt avtal med avdelningen.”
Detta organisationsmässiga motstånd
från arbetsgivaresidan mot
kollektivav-talsprincipens tillämpning för vävlagarna
medförde, att vävlagarna genom sina
föreningar krävde att förbundet måtte
vidtaga kraftåtgärder i form av
arbetsnedläg-gelse i syfte att hävda kravet på
kollektivavtal. Emellertid ansåg förbundets
styrelse situationen så allvarlig, dels med hänsyn
till arbetsgivareorganisationens hållning
och dels med hänsyn till förbundets
kraftresurser, att styrelsen fann sig föranlåten
kalla ombud för de tre
vävlagareförenin-garna till konferens i Stockholm den 4
augusti 1907. Vid denna konferens, vid
vilken sex ombud för vävlagarna och fyra
ledamöter av förbundsstyrelsen voro
närvarande, behandlades frågan rörande
möjligheterna att genomföra den kollektiva
av-talsprincipen för vävlagarna liksom ock
arten och utsträckningen av vävlagarnas
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
