Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
TEXTILARBETAREN
Samma dag förenämnda årsfest hölls hade
ox-kommunisterna i Göteborg en rumpkonferens med
några minderåriga textilarbetare, i vilket syfte är
oss obekant. Dock har man anledning förmoda, att
syftet var att öka hjorden. Då en efterlängtad
ökning icke går att uppbringa bland vuxna
människor få barnen bli de offer, som efter oxistisk
ritual skola göras fäiga att störta ”tjuvsamhället”.
Malmö.
Arbetstillgången inom textilindustrin härstädes
har i stort sett icke försämrats under vintern.
Undantag härifrån utgör dock
Fabriksaktiebola-get Skandinavien, vid vilken fabrik en del yngre
kvinnliga arbetare permltterats, varjämte några
andra, i stället för permission, sysselsatts med
tillfälliga arbeten. Även vid Metzéns Färgeri och
Kem. Tvättanstalt arbetas för tillfället med
inskränkt drift. Några permitteringar av arbetare
ha även förekommit.
Vid de mindre företagen inom trikåbranschen
är arbetstillgången likaledes tillfälligtvis
försämrad. Några permitteringar ha dock ännu ej
förekommit.
Vid Manufaktur A.-B. pågår arbetet i full
utsträckning. Inom väveriet förrätta ett 60-tal
övertidsarbete. Denna fabrik torde ha full
sysselsättning, åtminstone första halvåret.
Vid övriga textilfabriker pågår arbetet i full
utsträckning.
Textilfabrikanterna förklara i allmänhet att
svårigheterna att hålla driften i gång aldrig varit
större än nu. Detta icke endast beroende på
bristande köpkraft inom landet, utan även på
konkurrensen från utlandet, speciellt från länder med
låg valuta. Konkurrensen fabrikerna emellan lär
också vara synnerligen stor, måhända icke utan
fördel för konsumenterna.
*
Manufaktur A.-B. har inköpt lägenheten
Solli-den och ett därintill gränsande område om 3,45
hektar, avsöndrad från lägenheten Södra
Ljunghusen. Båda fastigheterna, som äro belägna i
Skanör, gränsa intill östersjön och A.-B.
Ljungskogens strandbads område. Ä lägenheten Solliden är
ett boningshus 1 villastil uppfört samt erforderliga
uthus. Egendomarna äro avsedda att användas
till rekreations- och vilohem för bolagets arbetare.
Arbetarna äro anmodade att genom utsedda
kom-mitterade medverka till planens realiserande.
Exemplet manar till efterföljd!
Stockholm.
Tanken föres till årtalet 1896 samtidigt som
blicken ofrivilligt fästes på ett foto på väggen.
Blicken fångar en grupp av fem personer. Det är
styrelsen för avdelningen n:r 20 av Svenska
Textilarbetareförbundet (Bomullsarbetarefackföreningen i Stockholm) i vilken avdelning jag hade äran
och nöjet att vid den tid, då fotot togs, bekläda
ordförandeplatsen. På fotot finnes avdelningens
fana och jag läser: ”Stiftad 21 februari 1896.”
Tanken går tillbaka 30 år i tiden. För min inre
blick står än i dag det tillfället så klart, som om
det skulle vara i skrivande stund, då en
arbetskamrat säger till mig: ”Det blir möte med
bomullsarbetarna i kväll, skulle inte du vilja gå dit
och hjälpa dem litet till rätta?” Om jag minns
rätt svarade jag: ”Jo, om jag hinner.” Jag hann
både att höra fru Kata Dalström hålla ett
instruktivt föredrag om organisationens betydelse
och fröken Gertrud Månsson väljas till ordförande
för att leda diskussionen om bildandet av en
förening samt finna mig själv sitta som sekreterare.
Härmed var mitt närmande till textilarbetarna
börjat.
Min blick möter ett par hundra kvinnoögon.
Nog hade jag varit med vid många
agitationsmö-ten, även för att organisera kvinnliga arbetare,
trots min ungdom, men aldrig förr hade jag varit
så övertygad om behovet av en stark
organisation, som just vid detta tillfälle. Det var mig
också omöjligt att säga nej, när de ville ha hjälp
till upprättande av stadgar för den nybildade
fackföreningen. Men när sedan det konstituerande
mötet hölls, blev det helt naturligt svårt att bland
dessa föl- organisationen helt främmande
människor finna någon, som kunde leda föreningen,
vilken nu skulle börja verka för en drägligare
framtid åt medlemmerna.
Den unga plantan höll också på att vissna
bort innan den slagit rot. Det ansågs nödvändigt
att en fackförening med så många kvinnliga
medlemmar skulle ha en kvinnlig ordförande och en
sådan valdes även, men den valda förklarade sig
icke vara mäktig uppdraget, vilket hon avsade sig
vid nästkommande möte. Någon sade åt mig:
”Tag ordförandeplatsen du, så går det nog, de
måste ha någon van med sig.” Jag böjde mig.
Icke av själviska skäl, utan i tanke att få se en
stark och solid organisation spira upp bland dessa
förtrampade och förtryckta textilarbetare. Med
fackföreningens bildande hade organisationsidén
gjort sitt genombrott vid Barnängen. Frågan var
nu: hur skulle man bäst utnyttja den? Att genast
gå till offensiv för bättre arbetsvillkor, då man ej
hade annat stöd bakom sig än det då relativt unga
socialdemokratiska partiet, till vilket
fackföreningen omedelbart anslöt sig var ej tänkbart. Att
uträtta något till det bättre i arbetet var även
svårt, då man icke hade alla med sig, och de
som stodo med i ledningen voro av lätt förklarliga
skäl icke mycket hågade att kläda skott för även
en aldrig så rättvis sak. Om så hände kunde det
inträffa, att den som förde de övrigas talan blev
alldeles ensam på skansen mot arbetsgivaren eller
dennes företrädare — ingenjören. Vad blev då
följden? Jo, den vanliga på den tiden. De
fackligt oskolade och i brist på förståelse för
organisationens stora sak svaga medlemmarna skulle
börja misströsta. De hade naturligtvis tänkt och
hoppats, att när nu en fackförening finnes så
skulle allt klaras, allt kunna göras för en bättre
existens. Om så icke bleve förhållandet, skulle de
falla och varigenom möjligheterna skulle minskas
för att kunna uträtta något.
I regel föredrog man att svika och klandra,
istället för att vara solidarisk och hjälpa till.
Detta var icke obekant på högre ort, ty det fanns
arbetare, vilka i fackföreningen sågo ett större spöke
än arbetsgivaren själv.
Oaktat fackföreningen icke gjorde mycket
väsen av sig ville dock arbetsgivaren visa vem som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:06:43 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/textarb/1926/0022.html
