- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXIV. 1927 /
12

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12

TEXTILARBETAREN

ringa förståelse men med så mycket mera
klander från borgerligt håll. De
obotfär-digas förhinder funnos i överflöd på den
kanten, såsom alltid är fallet, när det blir
fråga om sociala reformer till gagn för de
sämst lottade medborgarna.

Att dessa frågor verkligen behöva
lösas, förstår varje vaken och reflekterande
människa utan några vidlyftiga
utläggningar. Ibland får man dock en mera
påtaglig erinran om detta behov. Så blir
exempelvis fallet, när man tar del av vissa
uppgifter rörande fattigvården här i landet.
Statistiska centralbyråns berättelse
angående kommunernas fattigvård under 1923
— den senaste tillgängliga — ger en
belysande bild av de viktigaste orsakerna till
understödsbehovet. Sammanlagda antalet
personer som under 1923 erhöllo understöd
i ena eller andra formen utgjorde 299,591,
varav på städerna kommo 117,506 och på
landsbygden 182,085 personer. Antalet
direkt understödda utgjorde 40,757 barn och
183,500 äldre och antalet indirekt
understödda personer 75,334. Beträffande
orsakerna till understödsbehovet upplyser
berättelsen, att de utan jämförelse
vanligaste anledningarna voro sjukdomar,
otillräcklig arbetsförmåga och arbetslöshet —
alltså just det som en effektiv
sjukförsäkring, pensionsförsäkring och
arbetslöshetsförsäkring skulle skydda medborgarna
mot.

Andra orsaker spela en mera
underordnad roll när det gäller understödsbehovet,
vilket må belysas med några siffror.
Antalet på grund av sjukdom nytillkomna
varaktigt och tillfälligt genom
fattigvården understödda uppgick under år 1923
till 35,861. På grund av otillräcklig
arbetsförmåga erhöllo 14,324 personer
understöd. Arbetslöshet var orsaken till
understöd genom fattigvården åt 11,421
personer. Dryckenskap tycks ha spelat en
relativt ringa roll: endast 452 personer ha av
denna orsak måst anlita fattigvården.
Liknöjdhet och lättja har skaffat fattigvården
underhållsskyldighet mot 1,179 personer.
Därtill kommer 3,968 understödda på
grund av talrik familj, 1,399 på grund av
den försörjningspliktiges död, 1,520 på
grund av den försörj ningspliktiges
avvikande och 9,990 på grund av andra
orsa

ker. Bland de tillfälligt understödda är
arbetslöshet, bland de varaktigt
understödda nedsatt arbetsförmåga den orsak,
som näst sjukdom är den vanligaste.

De här anförda siffrorna bidraga i sin
mån till att ge en bild av samhället sådant
det är. De, som så ivrigt argumentera
mot den nödvändiga lösningen av
social-försäkringsfrågorna borde för omväxlings
skull kasta en blick på fattigvårdens
klientel. Det är till ojämförligt största delen
folk, som råkat i arbetslöshet, ekonomisk
misär, nöd, sjukdom etc. till följd av det
kapitalistiska samhällssystemet.
Följaktligen är det också detta samhälles
oavvisliga skyldighet att taga hand om dem. Och
hjälpen till dessa får icke allt framgent ha
karaktären av fattigunderstöd — en
hjälp-form, som i folkmedvetandet blivit liktydig
med utdelning av nådesmulor och ansedd
såsom någonting nedsättande. I detta
sammanhang bör också påtalas den
skriande orättvisan, att en stor del bland de av
fattigvården understödda berövas sin
medborgarrätt.

Den sant kristliga och — enligt egen
utsago — livligt ”socialt intresserade”
Ekmanska regeringen saknar för visso
icke arbetsuppgifter om den blott vill ta
itu med dem. Socialförsäkringsfrågorna
äro oändligt viktigare än exempelvis det
tvivelaktiga lagmakeri på arbetsfredens
gebit, som sysselsätter hr vågmästaren
och hans subalterner. Men att av dem
förvänta några verkligt positiva insatser på
det sociala området vore väl alltför
få-vitskt. Det blir nog arbetareklassen, som
även härvidlag måste genomdriva
reformerna.

Elof Ericson.

Organisationen är icke målet; den är
medlet, verktyget, vapnet; se till att detta
verktyg, detta vapen hålles i fullgott skick;
med slöa verktyg och vapen uträttas intet.
Fullgör dina ekonomiska skyldigheter,
deltag i mötena och organisationsarbetet!
Du bidrager då till att göra
organisationen till ett gott verktyg, ett gott vapen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:06:50 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1927/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free