Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
23
gen. Någon nämnvärd stegring erfor
icke bomullsimporten i Frankrike under
nyssnämnda årtionde, beroende dels på det
politiska osäkerhetstillståndet, dels på en
mindre utvecklad fabriksteknik.
Ledningen i fråga om bomullshandeln övergick
därför alltmer definitivt till England. De
viktigaste importhamnarna voro här
London och Liverpool. Ännu år 1789 stod
London främst, men några år senare
överflyglades detsamma helt och hållet av
Liverpool, vilken stad därmed blev
världens främsta omsättningsort för bomull,
en ställning, som den alltjämt
upprätthåller. Bland andra viktiga
centralpunkter för bomullshandeln i Europa äro att
nämna i främsta rummet Bremen samt
vidare Hamburg, Antwerpen, Le Havre,
Marseille, Genua, Venedig, Wien m. fl.
De stegrade anspråk, som med
1800-talet ställdes på råvaruproduktionen,
förmådde de gamla bomullsdistrikten icke
tillgodose. Nya marknader måste
följaktligen uppsökas, och bland dessa är i
främsta rummet att nämna Förenta
staterna. Européernas första försök att
plantera bomull å den amerikanska
kontinenten gjordes redan i början av
1600-talet i Virginien av engelska kolonister.
Till några mera betydande resultat ledde
dock icke dessa försök på länge. Ännu år
1791 uppskattas sålunda hela
Nordamerikas bomullsskörd till blott 2 milj, pund,
varav 75 proc, kommo på Syd-Karolina
och 25 proc, på Georgia. Det viktigaste
hindret för en starkare
produktionsökning hade givetvis legat i de mycket
begränsade avsättningsmöjligheterna.
Härtill kom emellertid, att den bomullsart,
Gossypium hirsutum, som företrädesvis
lämpade sig för Nordamerikas klimat,
ägde vissa egenskaper, som på teknikens
dittillsvarande ståndpunkt försvårade
dess tillgodogörande. Svårigheten bestod
däri, att bomullen på grund av sin
korthet icke kunde frigöras från själva fröna
med hjälp av den härför brukliga
valsinrättningen utan måste underkastas en
tidsödande och dyrbar rensningsprocess
för hand. Med hänsyn till denna
olägenhet innebar det en fördel, då man år 1786
började odla en långhårig bomullssort,
den för sin utmärkta beskaffenhet bekanta
Sea Island. Snart visade det sig dock, att
nämnda art var odlingsbar blott inom ett
ganska begränsat område, närmare
bestämt kusten av Syd-Karolina och Georgia
samt därutanför belägna öar. För den
övriga nordamerikanska kontinenten
måste alltså bomullsproduktionen alltjämt
förbli av underordnad vikt. I detta
förhållande inträdde emellertid med år 1793
en förändring. Sagda år uppfann
nämligen amerikanen Eli Witney en maskin,
”Saw-Gin”, varigenom även korthårig
bomull kunde rensas. Ifrågavarande
uppfinning i förening med Europas stegrade
bomullsbehov medförde, att
Nordamerikas bomullsodling nu gick en synnerligen
storslagen framtid till mötes.
Handvävarens berättelser.
m.
Vendia.
Mårtin Glans’ erinringar omfattade
icke endast män utan även kvinnor, och
särskilt till en av de senare från
1860-talet återkom han vid upprepade tillfällen.
Hon hette Vendla Halling och arbetade
vid någon av textilfabrikerna i närheten
av Bergsbron, kanske Kopparhammaren.
Jag skall söka karaktärisera Vendla sådan
hon var, vilket måhända icke blir lätt, ty
hon var i flera avseenden en synnerligen
märklig kvinna, men försöket skall dock
göras efter anteckningar på gulnade
papper.
Hon var född i Marks härad i
Väster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
