Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
TEXTILARBETAREN
tämligen förkrympt människotyp framstå
såsom ett avskräckande resultat av
passningen och. tillsynen av maskinen.
I denna belysning bör det av
fackföreningen alltid med kraft hävdade kravet
om arbetstidens begränsning ses. I fråga
om behovet av kortast möjliga arbetstid
intager utan gensägelse den mycket stora
delen av arbetare, som passa och tillse
maskinen, ett av de främsta rummen.
Arbetet saknar i regel nämnvärd omväxling,
och maskinens arbetsprodukt tillkännager
sällan eller aldrig den levande
arbetskraftens tillskott, varför någon egentlig
tillfredsställelse och ännu mindre någon
glädje över arbetsresultatet är tänkbart.
Den levande arbetskraftens insats i
maskinens arbetsprocess får egentligen
endast det värde, som passningen och
tillsynen betingar i arbetslön, och då lönen för
detta arbete i regel är förlagd till lägsta
gränsen, blir värdet det lägsta möjliga.
Den för maskinens passning och tillsyn
erforderliga levande arbetskraften
befinner sig alltså i ett föga avundsvärt läge:
levnadsstandarden ligger synnerligen lågt,
och känslan av verklig arbetsglädje är den
minsta möjliga. Arbetet har en
uppenbart tvångsartad karaktär med i regel
mycket ringa utsikter för befordran till en
något så när tankekrävande och på grund
härav bättre avlönad befälsfunktion.
Fogar man härtill den omständigheten, att
maskinen allt efter sina olika funktioner
förorenar luften i arbetslokalerna samt på
grund av oförsiktighet eller av andra
anledningar uppkomna fel alltid i sig
innesluter avsevärda risker för olycksfall,
vilka allt för ofta kräva insatser av
sjukdom, lemlästning och död, så kan man icke
undgå att finna en stark
rättfärdighets-känsla tala för den kraftigaste
begränsning av den för maskinens passning och
tillsyn erforderliga arbetstiden.
Att söka besvara frågan, huruvida
maskinen över huvud taget åstadkommit
ökat livsvärde för mänskligheten, vore
kanske en intressant men dock fullkomligt
ofruktbar uppgift, ty blotta tanken på
möjligheten, att människorna medvetet
skulle kväva sin uppfinningsförmåga,
måste anses helt utesluten. Maskinen är ett
faktum, som mänskligheten helt enkelt ej
vare sig vill eller kan undvara. Utgår man
härifrån, återstår ingen annan slutledning
än att maskinen måste göras till ett icke
gisslande redskap i människans strävan
att höja sitt materiella välstånd, vilket
med andra ord vill säga, att maskinen icke
får förbliva ett medel för undertryckandet
av miljoner människors rätt till naturlig
och ändamålsenlig livsföring.
Hittills känner historien ingen mänsklig
arbetsprodukt, som i så hög grad som
maskinen varit objekt för den enskildes
vinningslystnad. Den för maskinens
konstruktion, utformning och passning
erforderliga levande arbetskraften betraktas
egentligen endast såsom ett maskinens
nödvändiga bihang, vars kostnad måste
nedbringas till yttersta gränsen för det
möjliga, och till vilket syftemål maskinen
sj älv är ämnad bidraga genom en ständigt
skeende utveckling till största möjliga
fulländning och varigenom tillgången
genom en oupphörlig lösgöring av den
levande arbetskraften blir rikare och
varigenom priset på denna arbetskraft
ständigt kan hållas lågt. Så har maskinen
strängt taget icke blivit ett fruktbärande
redskap till tjänst åt alla människor, utan
ett medel för dem, som ha kapitalet till
bundsförvant och profiten till mål.
Kapitalets handhavare bruka maskinen
uteslutande såsom ett verksamt redskap i
konkurrensen om vinstmöjligheterna, och
arbetarna, vilka överflödiggöras i
förhållande till maskinens ökade
produktionsförmå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
