Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
TEXTILARBETAREN
av konstsilke, som under utvecklingens gång
kommit till användning, är det s. k.
viskoosförfaran-det f. n. allmännast i bruk.
I Sverge påbörjade år 1900 ingeniör R. W.
Strehlenert en serie försök att framställa
konstsilke enligt nitrocellulosametoden. Efter mycket
experimenterande i förening med stora
ekonomiska uppoffringar lyckades det Strehlenert att
sedermera få till stånd en försöksfabrik i Nol.
Här arbetades till år 1910, då fabriken måste
nedläggas, enär pengarna tröto och försöken för
övrigt ej lämnade önskat resultat vare sig i tekniskt
eller ekonomiskt avseende.
År 1917 upptogos på initiativ av disponent
Jonas Jonsson i Vansbro nya försök att framställa
svenskt konstsilke; denna gång enligt
viskoosför-farandet. Dessa ledde slutligen därhän, att man
i Vansbro ångbryggeri inrättade en liten
försöksfabrik, där man kunde tillverka 3 å 4 kg. silke
per dag. Som det vid den tiden fanns gott om
pengar, läto en del finans- och industrimän
intressera sig för saken, och år 1918 bildades
Aktiebolaget Svenskt Konstsilke. Då det nu gällde art
anlägga en fabrik i större skala, valdes Borås till
hemort för den nya industrin. Att så blev
förhållandet var ingen tillfällighet, ty dels bodde här
mänga av det nya bolagets aktieägare, dels hade
man här tillgång till arbetskraft, van att handskas
med textila fabrikat, dels slutligen var Borås
centrum för de industrier, inom vilka den färdiga
varan kunde tänkas få sin största användning.
Under de 9 år, som Boråsfabriken funnits till, hav
densamma genom träget arbete städse gått framåt
och utvecklats så, att produktionen numera
uppgår till mer än 500 kg. pr dag och arbetsstyrkan
till omkring 300 arbetare.
Vid framställande av konstsilke enligt
vis-koosförfarandet utgöres råmaterialet vanligast av
blekt sulfitcellulosa. Detta slag av cellulosa
tillverkas vid ett mindre antal fabriker här i landet
och exporteras i ej ringa omfattning till alla delar
av världen.
I konstsilkesfabrikernas s. k. massaavdelning
behandlas cellulosaarken med natronlut samtidigt
som de sönderbråkas, så att till slut en
uppluckrad, snöflingeliknande alkalicellulosa erhålles.
Denna tömmes i plåtkärl och inställes i en
kammare med konstant temperatur, där cellulosan
lämnas att ”mogna” under ett par dagar. När
denna process är avslutad transporteras
cellulosan till stora, roterande cylindrar, i vilka den
först behandlas med kolsvavla och sedan upplöses
i utspädd natronlut. Den sålunda erhållna
lös
ningen, som benämnes viskooslösning, och som till
utseendet påminner om sirup eller något för tjock
nyponsoppa, tryckes härefter genom ett flertal
vaddfilter för att lösningen skall bli fullkomligt
klar och fri från föroreningar och möjligen
oupplösta cellulosafibrer. I likhet med alkalicellulosan
underkastas även viskooslösningen en
mognings-process, vilken försiggår vid fullkomligt konstant
temperatur i stora cylindriska behållare.
Från dessa mogningsbehållare tryckes den
färdiga vlskoosen genom rörledningar till
spinneriet och till de där befintliga spinnmaskinerna.
Å ömse sidor av spinnerimaskinerna grena
rörledningarna upp sig i lika många grenledningar
som det finnes spinnställen (40, 60 å 80 st. per
sida), och på varje sådan liten grenledning sitter
en kugghjuls- eller kolvpump, som åstadkommer,
att den tjockflytande lösningen framföres genom
grenledningen med fullkomligt konstant
hastighet. Längs maskinerna äro långa tråg eller
rännor, i vilka det s. k. spinnbadet finnes. Varje
grenledning går från pumpen upp och över
kanten på rännorna samt mynnar ut under ytan på
spinnbadet, där ledningen avslutas med
hattfor-miga munstycken av metall eller glas. I botten
på dessa munstycken finnes en krans med mycket
fina hål (diam. 0,09—0,12 mm.) till ett antal, som
varierar med hänsyn till grovleken av det garn
man önskar spinna. När nu viskooslösningen
pressas ut genom dessa hål och kommer i beröring
med spinnbadet övergår lösningen omedelbart i
fast form så att en fin fiber bildas för varje hål.
Fibrerna från ett och samma munstycke utgöra
tillsammans en tråd, som föres upp ur badet och
uppsamlas på roterande spolar eller i roterande
centrifuger.
Från spinnmaskinerna transporteras garnet
till tvättmaskinerna, där det befrias från syra,
samt därefter till torkkamrarna. Sedan garnet
tvinnats och hasplats, är detsamma färdigt att
blekas.
I blekeriet förvandlas det svagt gulbruna
rågarnet till bländande vitt silke. Allt garn blekes,
sålunda även det som sedermera skall färgas, ty
genom blekningen och garnets behandling i
samband härmed uppnår man icke endast en vit färg
utan även en förbättring av den höga glans och
den smidighet, som är kännetecknande för
konstsilke.
I sorteringsavdelningen underkastas varje
härva (passma) en noggrann granskning och
klassificering med hänsyn till kvalité. Slutligen vä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
