Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
TEXTILARBETAREN
Fröken Rut Björling.
(Pä väg till fotografen.)
Med vanlig kvinnolist passade hon ut ett av
de få ögonblick, då redaktören är godmodig,
lämnade fram ett foto och ett papper, talade och
sade: Duger det här? Efter en flyktig granskning
föll domen: Ja, med en bättre retuschering av
bildens övre del. — Nej, jag menar det som är
skrivet på papperet! — Papperet? — Ja, jag vill ha
det infört i första numret av tidskriftens
tjugofemte årgång. — Fotot också? Förlägenhet,
liknande icke en morgonrodnad, men ändock
rodnad, blev det tysta svar, hon förmådde lämna.
Redaktören mörknade märkbart och dundrade till:
Innehåller papperet något som rör mig och
förbundet? — Ja, något litet, blev det blygsamma
svaret. Nu blev redaktören rasande, hov upp sin
röst och sade: Är det inte nog med att alla
bol-sjevikblad i landet ödsla armstyrka och
trycksvärta på min ringhet och på mitt förbund? Skall
jag nu också nära giftiga ormar vid min egen
barm? Ett blitt leende, ett sådant där vackert
leende, som redaktören beskärdes vid kongressen
i Stockholm av den enda kvinnliga bolsjeviken,
när han räckte henne en förtjusande liten
blomma, nu pressad och bevarad, blev det tysta,
vältaliga svaret. Nästa gång, redaktören blev
godmo
dig, granskade han papperet med sina falkblickar,
strök — naturligtvis — allt ofördelaktigt om sig
själv, likaså en massa ”och” och andra onödiga
bindeord, vilka han påstår tillgripes i brist på
andra ord.
Här bredvid fotot, här nedan papperet, det
senare svett i censurens heta kittel.
— Har Göteborg fått sina blanketter?
— Äro medlemsböckerna till Malmö klara?
—■ Har det kommit korrektur från tryckeriet?
— Har Borås ringt?
Det är mäktig chef — förtroendemannen —
som spörjer, under det han som bäst är i farten
med att öppna och sortera morgonens post. Och
Gud nåde oss arma syndare på expeditionen, om
inte svaret blir ja, ja, ty annat svar är av ondo
och medför blixt och dunder och har till följd
att förmiddagskaffet inte alls smakar så bra som
eljest; i stället kretsa tankarna osökt kring en
bön, som sägnen förtäljer att den normandiska
fiskarebefolkningen uppsände till vår Herre, när
våra förfäder — de fruktade vikingarna — gjorde
strandhugg och hemgång.
Ja, sådan är han! En sträng och myndig
herre, som inte lägger fingrarna emellan, som
fordrar ett promt och ordentligt utfört arbete, och
som kräver att arbetet skall utföras med reda och
precision. Det arbete, som hör dagen till, tillätes
ej ligga över till morgondagen. Var dag skall
nämligen ha sin plåga. Även om uppgifterna äro
många och stora, tillätes intet slarv. Allt måste
klaras i rätt tid och ordentligt. Därmed basta!
Det är alltså med tämligen strama tyglar, vi
regeras. Men den som i många år haft tillfälle
följa och värdesätta den regerandes eget arbete,
lär sig sä småningom förstå hemligheten med de
stora kraven på andra, även om man mången
gång har lust att protestera.
Befattningen som förtroendeman för ett stort
fackförbund kräver mycket av sin man. Särskilt
om förtroendemannen själv måste ha hand om
allt arbete inom och utom expeditionen. Vår
förtroendeman har alltid många järn i elden. Det är
underhandlingar än här och än där. Det är
skrivelser än hit och än dit. Det skall ges råd och
anvisningar till de många förbundsavdelningarna
i vårt avlånga land. Härtill skall tidskriften,
ac-kordsprislistor, berättelser, skrivelser m. m.
redigeras och utarbetas, allt material sammanföras och
registreras, samt expeditionsarbetet i övrigt ledas
och övervakas. Arbetet och de många uppdragen
i kommunalförvaltningen att förtiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
