Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
15
Hans uppgifter äro många, ity att de äro
legio. Men allt måste utföras och Vlir även
utfört, tack vare att han aldrig sparar sig själv och
tack vare ett ordningssinne och en kärlek till
arbetet, som aldrig ackorderar med slentrian och
egen bekvämlighet. Hur detta arbete blivit
utfört skall väl en gäng framstå för den, som efter
honom kommer att forska i Svenska
Textilarbetareförbundets genombrottshistoria.
Nu skramlar telefonen igen. Två signaler.
Kanske det är fråga om nya underhandlingar,
klarläggande av en tvistefråga, föredrag,
trakasserier eller avskedanden någonstädes i landet?
Eller kanske en arbetsnedläggelse? I sä fall
kommer arbetsgivareorganisationens skrivelse i
morgon eller övermorgon ”såsom ett brev på posten”.
Då blir det åter resor och underhandlingar för
att rätta till vad som blivit krokigt.
Förtroendemannen för textilarbetareförbundet måste i
särskilt hög grad ej allenast besitta synnerligen
ingående kunskaper beträffande fackets olika
tekniska detaljer utan också en utvecklad förmåga att
på ett för medlemmarna och förbundet givande
sätt utvinna mesta möjliga av varje situation.
Beställd eller färdiggjord kostym.
Praktiskt taget är konkurrensen
mellan den handgjorda och maskingjorda
skon numera definitivt avgjord — med
seger för den senare. Den
utslagsgivande faktorn har varit priset. Den
handgjorda skon — av samma material
som den maskingjorda — är i dag
omkring 100 % dyrare, en merkostnad, som
ingen vill eller kan ikläda sig som icke
på grund av fotens form är nödsakad
härtill eller som ej har pengar i överflöd.
Ännu är ej den siste stövelbyggaren död,
men yrket — att för hand förfärdiga nya
skor åt människorna — befinner sig
otvivelaktigt i själatåget.
Ett annat och närbesläktat hantverk
har nu fått möta maskinens konkurrens
på samma ingripande sätt som förut
skomakareyrket, nämligen det gamla
heders-värda skräddareyrket. Skall segern bli
lika fullständig för den maskingjorda
kostymen som för den maskingjorda skon?
Skall detta hantverk trängas undan så
långt, att dess område erhåller samma
snäva begränsning som skomakareyrket?
Vi tillåta oss uttala tvivel. Att hysa en
fot i en maskingjord sko är betydligt
lättare än att hölja hela kroppen i en på
förhand maskingjord kostym. Fotens mer
eller mindre oformlighet vill människan
gärna dölja i en välformad sko — även
med risk av lidande — men kropparnas
olikheter kan den på förhand
maskingjorda kostymen icke jämna ut.
Den på förhand färdiggjorda
kostymen har emellertid redan nu åstadkommit
den förtjänsten, att klåparen i det gamla
konsthantverket — byskräddaren —
vilken aldrig förmådde glädja sina offer,
blivit i avsevärd grad undanträngd. Valet,
att passa ut en färdiggjord kostym eller
att lämna ett tyg till en klåpare med risk
att få kostymen förstörd, är lätt avgjort.
Sveriges skräddarmästares
centralförening har sökt taga upp kampen mot den
på förhand färdiggjorda kostymen. I sin
tidning, ”Svensk Skrädderitidning”,
säger föreningen bl. a.: ”Den från Amerika
härstammande standardiseringsmetoden
— konfektionen — har ej ännu lyckats
döda beställningsskrädderiet —
konsthantverket.” Vi ha uttalat vår uppfattning
om standardiseringsmetoden och
byskrädderiet samt förmena, att rum finnes för
verkligt gott beställningsskrädderi.
Byrådirektören i Patentverket Erik
Kuylenstierna har i förenämnda tidning
skrivit följande, vari han prisar
beställningsskrädderiet och utdömer
standardiseringen, men nämner icke något om
byskrädderiet. Det senare anser han kanske
vara gott nog åt arbetare och bönder:
”Ingalunda vill jag påstå, att varje
”gentleman”, som anlitar skräddarehjälp för att giva sin
stofthydda ett vackert omhölje, är ett fä. Ej
heller vill jag över mina medmänniskor fälla den
hårda domen, att ordstävet: ”som man är klädd,
blir man hädd”, gäller utan undantag. Men nog
måste litet var instämma med mig uti, att
”kläderna allt för ofta göra mannen”?! I det
allmänna omdömet.
Utan att skatta åt en tanke- och omdömeslös
ytlighet, känner man sig givetvis lika fullt vida
mer ”hemtam” och tillfreds i ett omhölje, som
passar ens lekamen, än i ett, som antingen hänger
och slänger omkring en, eller klämmer och
trän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
