Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
TEXTILARBETAREN
arbetsvillkorens fastställande och
reglering under viss på förhand bestämd tid,
inrymmande även regler för lösandet av
uppkomna tvister, och för vilkets rätta
upprätthållande parterna, deras
organisationer såväl som enskilda medlemmar, äro
ansvariga. För den enskilde medlemmen
gäller såsom ett oeftergivligt villkor att
han ställer sig till efterrättelse sin
organisations stadgar samt gällande
arbetsavtal. Ett icke uppfyllande av detta villkor
är ett brott mot solidariteten, en moraliskt
brottslig handling gent emot övriga
medlemmar.
De strejkande väveriarbetarna vid
fabriken i Skene ha genom sin oansvariga
handling att utan vidare nedlägga
arbetet begått brott mot fackföreningens och
förbundets stadgar, mot gällande
arbetsavtal, för vars upprätthållande
fackföreningen och förbundet ansvarar, mot
kamratskapet och mot solidariteten. De ha ej
endast berövat sig själva
arbetsmöjligheter utan också genom sin ansvarslöshet
åstadkommit att flera hundra andra
arbetare, kamrater, blivit försatta i samma
belägenhet. Och av vilken anledning? Jo,
en tvist uppstod, som ju ofta händer, en
tvist av relativt enkel innebörd och som
enligt gällande arbetsavtal skulle lösas
genom förhandlingar mellan fackföreningen
och fabriksledningen, eventuellt genom
förhandlingar mellan parternas
huvudorganisationer, men denna ordning, vilken
gäller för hundratusentals organiserade
arbetare i vårt land, och som måste
iakttagas för så vitt arbete över huvud taget
och oavsett produktionsformerna skall
kunna bedrivas, passade icke dessa relativt
unga arbetare, unga såväl till ålder som i
organisationen.
Dessa arbetare, vilka utan tvivel äro
såväl goda människor som duktiga
arbetare, ha ådagalagt en osedvanlig brist på
solidaritet och självtukt. Deras unga
sinnen ha varit allt för mottagliga för
munväder och grislitteratur. Kortspel och
spritmissbruk bland arbetareungdomen
höra till en svunnen tid, vilket är
glädjande, men om istället dunster från illvilliga
och omoraliska härdar skola förpesta de
unga, då är sannerligen icke mycket
vunnet.
Då de strejkande icke äga rätt till
ekonomiskt stöd av vare sig fackföreningen
eller förbundet har ”strejkutskottet” i ett
upprop till ”Sveriges arbetare” begärt
”klingande solidaritet”. I uppropet heter
det bland annat: ”Arbetarna lämnade
arbetsplatsen och beslöto på möte samma
dag att gå ut i strejk, vilken enligt
gällande avtal är avtalsstridig”. Man måste med
eller mot sin vilja tycka synd om
arbetarna. I sin blindhet och naivitet, som
underhållits och förvärvats genom
ovederhäftig propagandalitteratur, ha de inbillat
sig kunna trotsa allt: förnuftet,
fackföreningen, fackförbundet, solidariteten och
sina egna kamrater, för att icke nämna
arbetsgivaren och dennes organisation.
Deras ”strejkutskott” har i
fackföreningens namn anlitat telegrafen för
otidigheter mot förbundsstyrelsen. I sin
naivitet förstå de sannolikt icke att de ha
hela fackföreningsrörelsen mot sig. Att
i ett upprop till ”Sveriges arbetare om
klingande solidaritet” sanningsenligt
bekänna, att strejken ”enligt gällande avtal
är avtalsstridig”, är visserligen
förtjänstfullt, men Sverges arbetare, som i dag och
i morgon ha hundratals tvister att lösa
utan att ha en tanke på att begå
avtalsbrott, tvister svårare och mera djupt
ingripande i arbetsförhållandena än
Kungsforstvisten var, ha icke råd eller lust
att vare sig ekonomiskt eller moraliskt
stödja en strejk, vilken de strejkande
själva måste förklara vara avtalsstridig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
