- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXV. 1928 /
111

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEXTILARBETAREN 99 stående” som än intogos, skulle de endast inväljas som rådgivare, men ej som tjänstemän. Det var tydligen den andra föreningens uppfattning, att den föreningen som bildats inom fabrikerna, ej var oberoende i sin verksamhet, utan arbetade med arbetsgivarnas samtycke och gillande, och att det var tvivel underkastat, huruvida den av föreningen intagna hållningen skulle vara stark nog i händelse av motstånd från arbetsgivarnas sida. Vi kunde naturligtvis ej intaga någon ställning till dessa frågor; en hel del kunde ju sägas till förmån för argumenten från båda parterna. Ett förslag framkastades, att de båda organisationerna skulle sammanträda med varandra utan några förutbestämda villkor, och fritt överlägga i saken. Jag känner ej till frågans vidare utveckling, men då vi lämnade Madras, tycktes det ej föreligga någon möjlighet för att den inom fabrikerna bildade fackföreningen skulle vilja avstå från sin fordran, att de viktigare posterna inom den sammanslagna föreningen skulle tillsättas med personer, som kände till textilindustrin, eller den andra föreningen vilja avstå från sin avsikt, att till föreningens ordförande hava herr Shiva Rao, en bildad man som naturligtvis aldrig varit textilarbetare. Så sjudande av politiska känslor som Indien är, särskilt bland ungdomen, är det mycket möjligt, att det kommer att taga någon tid att övervinna detta slags skillnad i uppfattningarna. Trots risken att åsamka mig klander för beständig åter upprepning, får jag åter fästa uppmärksamheten på det faktum, att de av mig omnämnda svårigheterna ej skulle förefinnas, om arbetarna själva ägde tillräckliga kunskaper för att sköta sina egna angelägenheter. Vilken kurs Indien och dess arbetareklass än må slå in på under de närmaste åren, en sak tycks mig absolut säker, nämligen, att den största välgärning, som kan beredas det indiska folket för närvarande, är obligatorisk undervisning för alla barn. Denna skulle troligen inom loppet av en generation ha en underbar verkan till förbättring av de indiska arbetarnas förhållanden. Ett oändligt litet antal av dem kan nu läsa eller skriva, och 60 miljoner äro s. k. ”oberörbara” (untouchables). Föreställ er 60 miljoner människor, som ej anses värdiga att ens snuddas vid av sina egna landsmän! Detta märkliga faktum allena visar vilken jätteuppgift väntar dem som i Indien försöka bilda arbetareorganisationer, så att arbetarna måtte kunna höja sig i ekonomisk, fysisk och moralisk mening. Så länge de nuvarande förhållandena råda, föreligger fara för att arbetarna uteslutande komma att behandlas som bönder i schackspel. Den enda verkliga säkerheten för dem inträder, då de äro i stånd att själva förvalta sina egna organisationer och bestämma sin egen politik. Enligt de siffror som lämnats oss, framgår att mindre än 3 % av de 247 miljoner innevånarna som finnas i Brittiska Indien åtnjuta elementär undervisning. Vad denna siffra i själva verket betyder, om den användes såsom jämförelsetal ifråga om barn och yngre personer, är jag ej i stånd att säga, men man torde med säkerhet kunna antaga, att endast en oändligt ringa procent av löne-arbetarnas barn erhålla någon som helst undervisning. Inom de indiska staterna Baroda och Indore ha stora ansträngningar gjorts för att genomföra allmän och obligatorisk undervisning för barn. Det är sant att många svårigheter stå i vägen för dem som önska obligatorisk undervisning, t. o. m. om de äro infödda prinsar och trots deras stora makt över sitt folk. I Baroda t. ex. synes föreligga oerhörda hinder på grund av den likgiltighet och försoffning som råder bland folket och som hämmar statsmyndigheternas åtgärder. Faktum är emellertid, att vi i Baroda sågo ett ”oberörbart” barn sitta på samma bänk som barnen från andra kast i en elementärskola. Huruvida ”oberörbara” barn utanför skolrummet tillåtas vara i vanlig vänlig samvaro med andra barn eller icke, är jag ej i stånd att säga. Det är emellertid tydligt, att Baroda och Indore särskilt visa exempel ifråga om framåtskridande på undervisningsområdet, vilka engelskt förvaltade områden gjorde väl i att efterlikna. Förhållandet, att endast 3 % av 247 miljoner innevånare erhålla elementär undervisning, är den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:47:00 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1928/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free