Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
99
stående” som än intogos, skulle de endast
inväljas som rådgivare, men ej som
tjänstemän. Det var tydligen den andra
föreningens uppfattning, att den föreningen
som bildats inom fabrikerna, ej var
oberoende i sin verksamhet, utan arbetade
med arbetsgivarnas samtycke och gillande,
och att det var tvivel underkastat,
huruvida den av föreningen intagna hållningen
skulle vara stark nog i händelse av
motstånd från arbetsgivarnas sida.
Vi kunde naturligtvis ej intaga någon
ställning till dessa frågor; en hel del kunde
ju sägas till förmån för argumenten från
båda parterna. Ett förslag framkastades,
att de båda organisationerna skulle
sammanträda med varandra utan några
förutbestämda villkor, och fritt överlägga i
saken. Jag känner ej till frågans vidare
utveckling, men då vi lämnade Madras,
tycktes det ej föreligga någon möjlighet
för att den inom fabrikerna bildade
fackföreningen skulle vilja avstå från sin
fordran, att de viktigare posterna inom den
sammanslagna föreningen skulle tillsättas
med personer, som kände till
textilindustrin, eller den andra föreningen vilja
avstå från sin avsikt, att till föreningens
ordförande hava herr Shiva Rao, en bildad
man som naturligtvis aldrig varit
textilarbetare. Så sjudande av politiska känslor
som Indien är, särskilt bland ungdomen,
är det mycket möjligt, att det kommer att
taga någon tid att övervinna detta slags
skillnad i uppfattningarna.
Trots risken att åsamka mig klander
för beständig åter upprepning, får jag åter
fästa uppmärksamheten på det faktum, att
de av mig omnämnda svårigheterna ej
skulle förefinnas, om arbetarna själva
ägde tillräckliga kunskaper för att sköta
sina egna angelägenheter. Vilken kurs
Indien och dess arbetareklass än må slå
in på under de närmaste åren, en sak
tycks mig absolut säker, nämligen, att den
största välgärning, som kan beredas det
indiska folket för närvarande, är
obligatorisk undervisning för alla barn. Denna
skulle troligen inom loppet av en
generation ha en underbar verkan till
förbättring av de indiska arbetarnas
förhållanden. Ett oändligt litet antal av dem kan
nu läsa eller skriva, och 60 miljoner äro
s. k. ”oberörbara” (untouchables).
Föreställ er 60 miljoner människor, som ej
anses värdiga att ens snuddas vid av sina
egna landsmän! Detta märkliga faktum
allena visar vilken jätteuppgift väntar
dem som i Indien försöka bilda
arbetareorganisationer, så att arbetarna måtte
kunna höja sig i ekonomisk, fysisk och
moralisk mening. Så länge de nuvarande
förhållandena råda, föreligger fara för att
arbetarna uteslutande komma att
behandlas som bönder i schackspel. Den enda
verkliga säkerheten för dem inträder, då
de äro i stånd att själva förvalta sina egna
organisationer och bestämma sin egen
politik.
Enligt de siffror som lämnats oss,
framgår att mindre än 3 % av de 247
miljoner innevånarna som finnas i
Brittiska Indien åtnjuta elementär
undervisning. Vad denna siffra i själva verket
betyder, om den användes såsom
jämförelsetal ifråga om barn och yngre
personer, är jag ej i stånd att säga, men man
torde med säkerhet kunna antaga, att
endast en oändligt ringa procent av
löne-arbetarnas barn erhålla någon som helst
undervisning. Inom de indiska staterna
Baroda och Indore ha stora
ansträngningar gjorts för att genomföra allmän och
obligatorisk undervisning för barn. Det
är sant att många svårigheter stå i vägen
för dem som önska obligatorisk
undervisning, t. o. m. om de äro infödda prinsar
och trots deras stora makt över sitt folk.
I Baroda t. ex. synes föreligga oerhörda
hinder på grund av den likgiltighet och
försoffning som råder bland folket och
som hämmar statsmyndigheternas
åtgärder. Faktum är emellertid, att vi i Baroda
sågo ett ”oberörbart” barn sitta på samma
bänk som barnen från andra kast i en
elementärskola. Huruvida ”oberörbara”
barn utanför skolrummet tillåtas vara i
vanlig vänlig samvaro med andra barn
eller icke, är jag ej i stånd att säga. Det
är emellertid tydligt, att Baroda och
Indore särskilt visa exempel ifråga om
framåtskridande på undervisningsområdet,
vilka engelskt förvaltade områden gjorde
väl i att efterlikna. Förhållandet, att
endast 3 % av 247 miljoner innevånare
erhålla elementär undervisning, är den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
