Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
TEXTILARBETAREN
tid den nu från högersidan försöksvis
inledda aktionen medföra ett sådant
resultat, att man på arbetsgivaresidan
minskade sitt motstånd gent emot arbetarna,
så vore säkert något vunnet. Emellertid
böra icke allt för stora förhoppningar
knytas härvid. Den naturliga vägen är
otvivelaktigt den säkraste allt framgent:
stärkandet av organisationen på
arbetaresidan, det ekonomiska tänkandets
fördjup
ning, inbördes förtroende, ökat ansvar
och befogenhet hos goda ledningar,
till-bakahållandet av skadliga inflytelser.
Med andra ord: arbetarna böra själva gå
sina egna vägar i självtukt, självansvar
och social fostran. För övrigt kan
egentligen aldrig en naturlig utveckling
hindras. En naturlig process måste ha
sin gång.
Textyrius.
Textilindustrin och dess arbetare i Indien.
Av Thom Shaw.
III.
Var och en i Indien som tillhör de
bildade klasserna och råder över sin tid
samt är tillräckligt livligt intresserad att
använda den till uppbyggande av
fackorganisationer, torde nästan med säkerhet
också vara politiker. Det torde även
förekomma fall, då politikern söker göra sitt
inträde i arbetarerörelsen i syfte att få
en plattform för sin egen politiska
äregirighet, snarare än att utföra arbete för
den organisation han anslutit sig till. Det
skulle verkligen vara fruktlöst att
förvänta, att det aldrig skulle förekomma fall
av denna art. Ett är emellertid säkert,
att jag ej såg någonting, som kunde
komma mig att tro annat än det bästa om
dessa indier med kultur och bildning, vilka
uppoffra tid och krafter för att hjälpa
arbetarna att få till stånd starka
organisationer. Inom en så tekniskt högt
utvecklad industri som textilindustrin, torde
det vara oundvikligt, att personer av den
av mig omnämnda typen, med liten eller
ingen kännedom om industrins teknik,
kunna begå fel i detaljer, och t. o. m.
allvarliga misstag vid underhandlingar med
arbetsgivarna. Men även sådana
bristfälligheter väga emellertid fjäderlätt i
vågskålen, jämfört med att arbetarna
annars skulle förbliva fullständigt
oorganiserade, utan någon att framföra deras
fordringar och ur stånd att var för sig
kämpa för förverkligande av sina
fordringar, där icke arbetsgivaren frivilligt ville
tillgodose de framförda önskningarna.
Ett särskilt exempel på de svårigheter
jag nu behandlat, visade sig i Madras.
Vid fabrikerna ”Buckingham and
Carna-tic Mills” fanns en särskild fackförening,
tydligen arbetande med arbetsgivarnas
samtycke, om ej med aktivt understöd
från dem, och om vilken man sade, att
den leddes och förvaltades av arbetarna
själva. Vid sidan om denna
förening-fanns en självständig organisation av
textilarbetare, vilken leddes av s. k.
”utomstående”, d. v. s. att högt bildade unga
män, utan någon inom fabriken inhämtad
kännedom om textilindustrin, och inom
vilken förening, beroende på förmodad
fara för repressalier från arbetsgivarna,
det ej förekom något fritt och öppet val
av styrelsemedlemmar. Tydligen utsågo
föreningens tjänstemän själva medlemmar
av styrelsen. Här ställdes medlemmarna
av delegationen inför en verklig svårighet.
Den inom de två fabrikerna bildade
föreningen sade sig vara fullkomligt villig
att förena sig med den andra
organisationen, men på vissa välgrundade villkor.
Det mest betydande av dessa villkor var,
att de viktigaste posterna inom
föreningen skulle innehavas av personer
arbetande inom industrin, och att vilka
”utom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
