Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
11
ett ögonblick, men därefter fortsattes
samtalet om vävskedar, skyttlar m. fl. mobilier
fullständigt ogenerat som förut. Gamle
Erik sneglade ibland litet sarkastiskt på
rättvisans representant, liksom undrande
vad han förde i skölden, men låtsade
ingenting om. Men att det var ett åskväder
i antågande, förstodo både han och de
andra, därför, tänkte Gamle Erik, var det
säkrast att hålla tand för tunga så långt
som möjligt.
Det började inte oävet. Gamle Erik
gjorde ett par sarkastiska anmärkningar
om att han hade nöjet tala för både ”folk
och fä” (stadsfiskalens hund) och
varigenom han fick skrattarna på sin sida.
Visserligen mörknade lagväktarens ansikte
märkbart vid detta genomskinliga
angrepp, men han sade ingenting, varför
Gamle Erik gick på. Han meddelade, att
spinnare och vävare i England slagit
sönder de nya maskinerna och kastat
spillrorna i Themsen och att de religiösa varit
med om övergreppen och fått absolution
av sina församlingar. Det skulle inte
vara här i staden, menade han, ty här gå
läsarna fabrikörernas och patronernas
ärenden, i annat fall skulle de få om icke
stadsfiskalen så dock myndigheterna på
sig.
Nu gick det för långt, och nu kom det
lämpliga ögonblicket. Stadsfiskalen
rätade på sitt majestät och sade i lika myndig
som barsk ton: ”Jag upplöser mötet med
åberopande av konventikelplakatet av
1726, marsch ut härifrån, annars kallar
jag på den utanför väntande polisen, och
Gamle Erik får följa med till rådhuset.”
Men här har ju inte hållits någon
sammankomst som strider mot
konventikelplakatet, invände Gamle Erik, det är bara
stadsfiskalen, som vill trakassera mig
personligen, och om vi gjorde rätt, skulle vi
sparka både honom och hans hund utför
trappan.
I samma ögonblick blåste
stadsfiskalen i sin polispipa och hunden skällde som
besatt. Två ”korvar” (polismän) kommo
uppstörtande med grova knölpåkar i
högsta hugg och drevo ut de församlade
vävarna och spinnarna.
Gamle Erik blev det värst för. Han
fick sitta i finkan över natten och
påföl
jande morgon fick han en stämning och
därefter åtta dagars enkelt fängelse med
vatten och bröd.
Så gick det till för över 100 år sedan,
när någon ville säga sin mening.
Reformistisk fackföreningsrörelse.
Den 24 januari innevarande år höll
redaktör Sigfrid Hansson på anmodan av
Norrköpings Textilarbetares
Barnorganisation föredrag över rubricerade ämne.
Av föredraget återgives följande:
Herr Hansson började föredraget med
ett klargörande av begreppen
”refor-mism” och ”reformistisk
fackföreningsrörelse”. Han erinrade om att under
fackföreningsrörelsens första tid här i
landet någon uppdelning av
fackföreningsrörelsen i olika riktningar icke förekom,
om man frånser striden mellan liberal och
socialistisk åskådning inom
arbetarerörelsen, vilken snart ändades med den senares
definitiva seger. Först från år 1910, då
syndikalisterna bröto sig ur
Landsorganisationen och bildade S. A. C., kan man tala
om två riktningar. S. A. C.
representerade i nästan allting en motsatt
uppfattning mot den gamla rörelsen och det låg
ju nära till hands för den nya riktningen
att kalla sig revolutionär. Ordet
”re-formism” började då användas som
skällsord mot den gamla riktningen, men har
sedermera allmänt accepterats som
beteckning för denna. Benämningen
”reformistisk” för den gamla
fackföreningsrörelsen kan också anses riktig. Denna
rörelse har alltid strävat att genom
reformer både på arbetsplatserna och i
lagstiftningen förbättra arbetarnas ställning
och den har i stor utsträckning lyckats.
Syndikalisterna ha återigen från början
fördömt den parlamentariska kampen.
Den reformistiska riktningen är den
ursprungliga, den äldsta riktningen. Den
syndikalistiska är relativt ny och den
kommunistiska, som även vill kalla sig
revolutionär, är en efterkrigsprodukt.
En jämförelse mellan de olika
riktningarnas organisatoriska styrka i vårt
land ger vid handen, att den reformistiska
riktningen har en förkrossande övervikt.
Syndikalisternas antal torde kunna
upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
