Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
TEXTILARBETAREN
skattas till omkring 30,000. Mot dem stå
cirka 520,000 reformistiskt organiserade
arbetare, varav 450,000 inom L. O.
Uppskattar man nu de kommunistiska
fackföreningsmedlemmarna till 30,000 och
lägger dem samman med de
syndikalisti-ska, blir det 490,000 reformister mot
60,000 s. k. revolutionära. Förhållandet
är ungefär liknande i de flesta länder i
Europa. För Tyskland är dock att märka
att medan Landsorganisationen har cirka
4,700,000 medlemmar, så finnes en
liberal fackföreningsrörelse med 8—900,000
medlemmar och en kristlig med cirka 1
miljon medlemmar. Den engelska
fackföreningsrörelsen har i så måtto skilt sig
från vår, att den ända till världskriget
varit extremt facklig, d. v. s. ej haft någon
socialistisk anstrykning. Den
amerikanska landsorganisationen är ännu strängt
opolitisk, t. o. m. antisocialistisk.
Vid ett studium av den reformistiska
organisationsformen skall man finna, att
den icke utmärker sig för enhetlighet.
Typiska yrkesförbund, industriförbund
och blandade förbund finnas vid sidan av
varandra. Yrkesförbunden äro de äldsta,
förklarligt nog, då de bildats av
hant-verksarbetarna. Arbetsgivarnas
organisering industrivis och
kollektivavtalssy-stemets utveckling ha emellertid
framdrivit industriförbundsformen. I England
och Danmark spela yrkesförbunden ännu
mycket stor roll, medan Frankrikes L. O.
bygger på industriförbund och Tysklands
L. O. liksom Sverges uppvisar olika
för-bundstyper.
Om den reformistiska
organisationsformen sålunda icke vilar på någon
princip, framträda däremot teori och princip
så mycket starkare hos den
syndikalisti-ska. Denna accepterar endast
klassorganisationen, ett vilseledande begrepp, då ju
även L. O. är en klassrörelse.
Syndikali-sterna vilja rasera yrkesgränserna och
anse, att man därigenom kan skapa större
samhörighet. Den syndikalistiska
rörelsen är vidare starkt decentralistisk —
makten har lagts hos de i L. S.
organiserade medlemmarna — medan den
reformistiska är centralistisk och utrustat
för-bundsledningarna med långt gående
befogenheter. Emellertid har även den
refor
mistiska rörelsen från början varit
decentralistisk. Det är den centraliserade
un-derstödsverksamheten, som framtvungit
centralismen. I längden gick det ej med en
central understödskassa, som
föreningarna kunde anlita efter behov. Det ledde
till att de större och starkare
avdelningarna länsade kassan, medan de svaga bara
fingo betala in, varav följde missnöje från
de senares sida. Samma svårigheter ha
börjat visa sig inom S. A. C., sedan där
införts t. o. m. obligatorisk
understöds-förmedling.
Den reformistiska rörelsen är ej
bunden av teorier och principer, men den är
i stället mycket praktiskt lagd. Att den
lyckats bättre än den revolutionära, torde
vara obestridligt. Frankrike har t. ex.
haft en revolutionärt betonad
fackföreningsrörelse, men de franska arbetarna
äro ej så långt komna, att de förmått
skapa sig samma starka ställning som
arbetarna i de ”reformistiska” länderna.
Till ledamöter i den arbetsdomstol,
som i enlighet med lagen om kollektivavtal
trädde i funktion den 1 jan. 1929, har av regeringen
förordnats:
Till ordförande revisionssekreterare Arthur
Lindhagen, till vice ordförande rådmannen i
Stockholm F. A. Lind och till ledamot byråchefen
i socialstyrelsen N. E. Bergsten. Till ersättare
för Lind har förordnats hovrättsrådet P. H.
Forsman och till ersättare för Bergsten
expeditionschefen i jordbruksdepartementet E. Falk. Dessa
förordnanden gälla fr. o. m. 1 januari 1929 t. o. m.
31 december 1931.
Vidare ha till ledamöter av arbetsdomstolen
fr. o. m. 1 januari 1929 till och med 31 dec. 1930
förordnats som representanter för
arbetsgivareparten verkställande direktören i Svenska
Arbetsgivareföreningen vice häradshövding Hj. von
Sydow och andre direktören i samma förening
Ivar O. Larsson samt som representanter för
arbetareparten Svenska Järnvägsmannaförbundets
ordf. Albert Forslund och Svenska Grov- och
Fabriksarbetareförbundets sekreterare C. J. Söder.
Till ersättare för hrr von Sydow och Larsson ha
förordnats direktören i Sverges
Textilindustriförbund Erik Paues, ombudsmannen i
Järnbruksför-bundet Karl Wistrand, e. o. hovrättsnotarien
He-ribert Reuterskiöld och kapten Sten Rudberg samt
till ersättare för hrr Forslund och Söder Svenska
Metallindustriarbetareförbundets ordf. Fritjof
Ekman, Svenska Träindustriarbetareförbundets
förtroendeman Oscar Karlén, Svenska Bleck- och
Plåtslagareförbundets förtroendeman Gustav
Wi-berg och Svenska Typografförbundets
förtroendeman Sigvard Cruse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
