Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
TEXTILARBETAREN
betarna vid Fiskeby pappersbruk, och
ar-beterskorna vid Holmens bruk äro lovade
samma lön, som de strejkande nu fordra.
Varför kommo dessa
löneförhöjningar? Jo, därför att flera strejker voro i
görningen, och nu, när arbetsgivarna sågo
de strejkandes enighet, vågade de ej låta
edert berättigade missnöje flamma upp i
eld och lågor utan sökte dämpa den
utmanande glöden genom att ge eder något
mera betalt.
Man kan inte annat än hysa sympati
och aktning för dessa strejkande kvinnor,
som trots att de förut ej fattat
organisationens betydelse, likväl nu inrättat sig så
praktiskt, organiserat sin kamp så
förnuftigt, att de uppträda som voro de alla
föreningsmedlemmar. De ha möten varje
dag — det ena laget om f. m., det andra
om e. m. — och dessa äro präglade av
en mönstergill hållning. När man från
talarstolen ser dessa många bleka, många
vackra ansikten, märker man strax, att
det ej är överkultiverade överklassdamer,
utan kvinnor av folket, på vilka vårt
realistiska tidevarv satt sin prägel;
kvinnor, som förmå att tänka och vars blickar
ofta ljunga, när man belyser de skändliga
och onaturliga samhällsförhållandena,
varav deras onaturligt låga arbetslöner är
en produkt.
Mötena i denna vecka ha varit lika
talrikt besökta som i förra. I tisdags
ägde första utdelningen av penningar
rum. På f. m. utdelades 438 kr. åt dem
vid Bomullsväveriet och på e. m. 276 åt
dem vid Bergs Bolag, summa 714 kronor,
och dock blev kassan likväl icke tom!
Endast penningmedel hade till dess influtit
från Norrköping och nu sändas listor till
alla arbetsplatser. Vi hoppas, att pengar
skola inflyta från alla platser i Sverge,
varest sympatier för dessa förträffliga
kvinnor finnes.
I synnerhet får ni, Klassmedvetna
arbetare, som fattat solidaritetskänslans
betydelse i det fall, då det gäller att göra
front framför det raffinerade
utsugnings-systemet, icke lämna edra kvinnliga
arbetskamrater i sticket. Här i stan bruka
de rika bolagen ge sina slavar 50 öre om
dagen i väntpengar. Vi vädja nu till eder,
tusenden, om ni ej, i edert eget och de
strejkandes intresse, vilja samla lika
”stora” väntpenningar åt dem, då
kapitalisterna indraga sina?”
”Vem skall genombryta lögnens
kvalmiga tjocka?” utbrister ”Proletären” i
annat sammanhang och fortsätter: ”Vem
skall draga slöjan av de sekelgamla
orättvisorna? Jo, det skall sanningens
försvarare. Men var finna vi dem? I
Norrköping, orättvisornas gamla härd, äro de
tunnsådda och mest tunnsådda äro de
bland de bourgeoisiehjältar, som ge sig ut
för att föra folkets talan.”
Härefter avfärdas en Albert
Törnblom, död som cirkusartist i Frankrike
något tiotal år senare, och dennes
”Östergötlands Läns Tidning” i synnerligen
arroganta ordalag. Desslikes en
verkmästare Pettersson och en vävlagare
Ström — båda ha var på sitt sätt gått
arbetsgivarnas ärenden.
”Det har inte alltid varit klasskamp i
Norrköping”, fortsätter J. efter denna
lindrigt sagt exemplariska stut. ”När
Karl XV var här 1861, då skulle
väverskorna möta, på kommando naturligtvis,
i fabrikerna med nystrukna förkläden och
kragar, rena och styva som verkmästare
Pettersson själv, när han går ut i
älskogs-ärenden. Det var Potemkins byar;
bakom kulisserna låg smutsen kvar. Men
det behövs i sanning inte att uppblåsa
missnöjet i denna stad; det har
överklassen själv besörjt; det jäser
överallt. Men Norrköpings arbetarmassor
skola nog allt framgent gå lika humant
och värdigt tillväga som de strejkande
väverskorna nu göra. Vi skola söka leda
missnöjet in i den rätta avloppsfåran, som
mynner ut i en andlig revolution.”
Vidare får disponenten Engelke av den
vitale redaktören veta följande:
”Kapitalistgodtycklighet kan man med
skäl kalla disponenten Engelkes
handling. Först hade arbeterskorna fått 12
öre i avdrag vid varje avlöning, som gick
till sjukhjälp, vilken utbetalades med 3 kr.
i veckan vid sjukdomstillfällen. För ett
års tid sedan behagade den värde herren
avdraga 15 öre på varje avlöning.
Väverskorna trodde då, att de skulle få
mera sjukhjälp, men icke ett öre mer än
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
