Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
TEXTILARBETAREN
Handvävarens berättelser.
XI.
Sammel.
Det redogjordes i föregående
berättelse för en gammal handvävares fruktlösa
kamp mot de påträngande nya
maskinerna och att han hänvisade till de engelska
vävarnas taktik att slå sönder dessa. Att
denna taktik skulle vara ett tveeggat
vapen, förstår man utan eftertanke, ty
arbetsgivarna anskaffade ej allenast nya
maskiner utan de läto arbetarna indirekt
betala de gamla. Snart gjorde sig också
den meningen gällande bland spinnarna
och vävarna i Norrköping, liksom
annorstädes, att den av Gamle Erik förordade
taktiken var fullständigt felaktig.
Den främste förespråkaren för denna
uppfattning var en yngre spinnare av
judisk ras, Sammel kallad, ehuru han hette
Salomon Salomonsson. Han var år 1802
omkring 28 år gammal. Han hade ett
ovanligt klart för att ej säga skarpt
huvud och ansågs därför som en av de
ledande bland spinnarna och vävarna i staden.
Denna mening hystes ej allenast av hans
egna rasfränder, utan även av hans
svenskfödda arbetskamrater. Han var
därtill, i motsats till många andra av
stam-fränderna, gemytlig och lättillgänglig
samt mycket lätt att komma överens med.
Judarna i Norrköping tillhörde då som
nu i stort sett den arbetsgivande parten.
Då staden på visst sätt var privilegierad
såsom uppehållsort för judar från andra
länder, voro dessa talrikare företrädda
här än på andra orter. De lyckades ofta
med bistånd av förmögna rasbröder
svinga sig upp till mera inkomstbringande
ställningar på det ekonomiska området än
infödingarna och voro därför både hatade
och förföljda. Det fördes formliga
utrotningskrig mot dem.
Ett undantag härvidlag utgjorde
emellertid Sammel eller Salomon. Han
vägrade mottaga hjälp från något
håll. Snart började hans egna
rasfränder i arbetande ställning
undandraga sig hans sällskap med undantag
av ett par av de intimaste. De
förmögnare skulle ha vägrat honom allt stöd. När
han förlorade sitt arbete vid spinneriet
lyckades han icke erhålla något annat i
staden förrän efter ett par, tre år.
Sammel hade genomströvat många
främmande länder innan han hamnade i
Norrköping, där han kom att stanna
längre än han ursprungligen ämnat. Under
sina strövtåg ute i världen hade han
erfarit och sett mycket och därunder
tillgodogjort sig vad han ansett vara riktigt och
rätt. Sålunda hade han bibringat sig den
uppfattningen, att hatet mot och
förstörandet av maskinerna ingalunda vore till
arbetarnas fördel, ty de fingo själva lida
värst av detta. Och under den
omfattande arbetslösheten erhöll hans
uppfattning större stadga. Infördes
fullständig mekanisering, resonerade han, skulle
snart ingen arbetsbrist behöva
förekomma, alla, som ville arbeta, skulle kunna
tjäna ett tillräckligt levebröd.
Denna teori var givetvis något djärv,
vilket erfarenheten även bekräftat, men
det låg dock något i den som kom folk att
lyssna och reflektera. Han utarbetade
flera föredrag i ämnet, som till och med
trycktes och upplästes i en liten lokal vid
Hospitalsgatan. Ibland uppstodo
diskussioner, vilka kunde räcka till mitt i
nätterna, och ibland gick det ganska hett till.
Det var under ett sådant
diskussionsmöte som Gamle Erik med sina trogna, ett
tjugotal gamla vävare och spinnare, skred
till anfall. Dessa hatade nämligen den nya
tiden och de nya maskinerna värre än
döden. De bombarderade icke allenast
dörrarna till lokalen med gatstenar, utan
slängde ävenledes in åtskilliga projektiler
genom fönstren och varigenom även de
angripna erhöllo vapen i händerna
och kunde betala med samma mynt.
Gamle Erik fick en tre, fyra
skålpunds gatsten i huvudet, slungad
från två våningars höjd, så att han
svim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
