Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
45
bland syndikalisterna. Enligt talarens
mening var idén om fackföreningarnas
övertagande av produktionsverksamheten
den centrala idén i syndikalisternas
idékomplex. Hur därmed än må vara
kommer i det långa loppet det som är
livsdugligt hos syndikalismen att segra.
Missriktad klassmedvetenhet.
Klockan var fem. Arbetet för dagen var slut,
ocli i hundratal gingo vi hemåt.
Vi voro två väverskor som tillsammans följde
med folkströmmen och liade för en gångs skull
något allvarligt att tala om. Saken var
nämligen den, att en av våra präktigaste kamrater
under eftermiddagen på ett käckt och träffande sätt
demonstrerat mot vulgärt och slamsigt tal. En
av dem! som kände sig träffad hade menande
knyckt på nacken och yttrat: — Hon tror sig
visst vara något förmer än en vanlig arbeterska!
Detta gav stoff åt vårt samtal på hemvägen.
— Är det inte ändå bra underligt, sade min
kamrat, att många av oss anse de simpla
uttrycken vara goda klassmärken, som vi troget måste
hålla fast vid för att inte bli stämplade som
högfärdiga? Det lät ju i dag — som så ofta förr —
som om klassmedvetenheten inte så litet måste
finna uttryck i dåligt tal. Jag tycker att den
uppfattningen är oriktig, lindrigast sagt.
— Den meningen är du lyckligtvis inte ensam
om och vi bli väl ännu flera om den vad tiden
lider. Alla verkligt vakna arbetare hysa samma
uppfattning. Men du har väl reda på att i vissa,
efterblivna arbetarekretsar anses det ännu som ett
osvikligt tecken på radikalism och
klassmedvetenhet att t. ex. icke bära krage eller ta av sig
huvudbonaden inomhus, att alltid uppsöka de sämsta
kaféerna och syltorna samt att se så oborstad ut
som möjligt. Sådant kallas ”renhårigt” och
”radikalt”.
— De mena förstås att de då ordentligt visa
att de äro ”bara arbetare” och inte skämmas
därför.
— Det må man säga. Snobberi är en sak, det
förnuftiga vårdandet av sin inre ocli yttre
människa en annan. Det där ”bara arbetare” sade du
bra! De som hylla den satsen anse sig och
klasskamraterna självfallet som simpla och med
naturnödvändighet opolerade individer åt vilka vad som
helst duger.
— Skön klassmedvetenhet!
— Skratta inte, det är så. Mig förefaller det
emellertid som om detta slag av
klassmedveten-het endast är en slags trälmedvetenhet. Har du
lagt märke till, för att ta ett exempel, hur
skadeglada många känna sig när en person som haft
det bättre ställt måste ställa sig på fabrik för att
vinna försörjning? Då fröjdas en del av
kamraterna och säga ”nu är han eller hon inte mera
än vi. Bravo!” Därmed menar man ju faktiskt
att det är nedsättande att vara arbetare.
— Man ger själva arbetet betyget
nedsättande! Då är det sannerligen inte underligt om
lyx-damer och dito herrar göra detsamma. Hur skola
vi kunna ”placera arbetet i högsätet”, som det
heter, när så många arbetare själva göra allt för
att dra ned ocli förringa sitt eget och arbetets
värde? Jag börjar tvivla på att vi ännu, som
klass, äro riktigt mogna för våra uppgifter
eftersom sådant, trots allt, alltjämt förekommer.
— Det tvivlet skadar inte, ty det föder
eftertanke. Jag för min del tror, att de som mest
hindra arbetarklassens frammarsch till full
myndighet äro just dessa inom våra egna led, som
envist anse att den råa, neddragande trälandan
bör utgöra klassmärket.
— Jag tror som du. Men vad är att göra?
— Vi få ge oss till tåls och under tiden
hålla ögonen pä oss själva, så att ingen skuld faller
på oss. Men vi skola återkomma till saken.
Kanske många skulle tänka som vi, blott de fingo
första stöten att börja tänka.
— Då skulle vi ju kunna––––––––
— Just det, exemplets makt är stor. Här är
min port, adjö med dig!
— Adjö, vi träffas i morgon!
Textilia.
Högre löner, pension och trygghet
i framtiden.
Redaktionen har från en förbundsmedlem med
begäran om införande mottagit nedanstående
artikel, vilken helt uttrycker författarens personliga
mening:
Ovanstående önskemål torde säkert ligga varje
textilarbetare varmt om hjärtat. Vid möte med
förbundsavdelningen n:r 12 i Mölndal den 13
januari innevarande år framfördes yrkande
innebärande att försök borde göras för att i någon mån
komma närmare ovanstående önskemål. Mötet beslöt
framföra yrkandet vid nästa förbundskongress.
För att göra medlemmarna närmare förtrogna
med yrkandet må nämnas, att meningen är att
förbundsmedlemmarna skola avsätta en 10-öring
pr vecka till en särskild pensionsfond och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
