Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
TEXTILARBETAREN
de ansvar, framgår av att det i Sverge uti
fullkomligt likartade fall fällts domar, varigenom
tillmålen av ifrågavarande art belagts med straff.
Den som har en liten inblick i den modärna
arbetarerörelsen vet också, att det mötei’ hart när
oöverstigliga hinder för en arbetare att erhålla
arbetsanställning, om han stämplats som
strejkbrytare, och det är just den fasta organisation
arbetarerörelsen ernått, som gör, att en
arbetsgivare faktiskt icke vågar anställa en person, som
beskyllts för strejkbryteri, i sin tjänst. I
anslutning härtill bestrides avseende vid väveribolagets
intyg, enär bolaget sannolikt icke under några
förhållanden åter berett käranden arbete. Då
beskyllningen i detta fall är utan all grund, förstår
man den svåra situation, käranden kommit i
genom spridningen av de å avdelningsmötet fällda
yttrandena.
Även om svaranden, som han i rättegången
velat göra gällande, fällt omstämda yttranden om
käranden för att minska hans auktoritet inom ett
avtalsstridigt handlande strejkutskott, så får han
icke för ernående av sitt mål begagna sig av
dylika för käranden skadliga medel. För övrigt
hade svar, ingen anledning att vid ifrågavarande
möte vidtaga åtgärder för att minska
strejkutskottets inflytande, enär detta vid tillfället för
mötet, då strejken redan bilagts, trätt ur
funktion.”
Käranden yrkade till slut bifall till sin talan
om ansvar, varvid åberopades strafflagen 16: 8
eller annat tillämpligt lagrum. Käranden yrkade
dessutom utfå begärt skadestånd.
Hallbäcks rättegångsbiträde anförde i
skrivelse följande:
”Svaranden bestrider i första hand, att
påståendet om en person, att denne varit
strejk-brytare, kan anses innefatta ärekränkning. Även
om påståendet finge i allmänhet så tolkas,
bestrider svaranden med hänsyn till de utredda
omständigheterna, att det i här ifrågavarande fall
är att betrakta såsom nedsättande beskyllning
eller missfirmelse.
I målet har nämligen visats, att svaranden
framställt sitt påstående vid ett möte med avd.
50 av Svenska Textilarbetareförbundet, till vilket
möte liksom till fackföreningsmöten i allmänhet
endast medlemmar ägde tillträde. Om därvid en
eller annan utomstående skulle på obehörig väg
lyckats bereda sig tillträde, så är detta givetvis
ingenting som betager mötet dess karaktär av
enskilt föreningsmöte. Till en fackförenings
verksamhet hör som bekant bl. a. kontroll
däröver att medlemmarna iakttaga ett — såsom den
vedertagna termen lyder — ”solidariskt”
uppförande, vartill hör att icke uppträda såsom s. k.
strejkbrytare. Uppkommer såsom i detta fall
fråga, huruvida medlem varit strejkbrytare,
upptages denna fråga till behandling liksom vilken
annan föreningsangelägenhet som helst.
Förhållandet är således fullständigt analogt med t. ex.
behandlingen i en nykterhetsförening av frågan
om en medlem uppträtt berusad. Liksom
medlemmen i en sådan förening i och genom sitt
medlemskap får anses ha medgivit, att hans
uppförande i dithörande avseende blir föremål för
kontroll och kritik samt därpå följande eventuella
åtgärder, så måste också en
fackföreningsmedlem finna sig i att frågan, huruvida han ställt
sig föreningens stadgar till efterrättelse, blir
föremål för behandling inom föreningen. Därav
följer, att väckandet av denna fråga på ett
föreningsmöte icke kan innebära ärekränkning.
Däremot kan tänkas, att ett vidarebefordrande
utom föreningen av vad som förekommit i frågan
vore straffbart. Käranden har väl påstått men
icke gittat visa, att svaranden vid andra tillfällen
än föreningsmötet den 14 okt. 1928 om käranden
yttrat, att denne varit strejkbrytare. Svaranden
vidhåller bestämt sitt på denna punkt gjorda
bestridande.
Vad ovan anförts torde jämväl visa, att
föreningens intresse av att kärandens
arbetsförhållanden utreddes vägt betydligt tyngre än
kärandens intresse, att intet ofördelaktigt om honom
yttrades ens inom föreningen.
Till det ovan anförda komma ytterligare
följande omständigheter: På föranstaltande av ett
s. k. strejkutskott, i vilket kär. var en
framträdande medlem, kom en strejk till stånd vid
Kungs-fors fabriker under sommaren 1928. Denna strejk
betecknades av textilarbetareförbundet såsom
av-talsstridig och till följd därav utgick intet
strejkbidrag till dem, som med eller mot sin vilja
ställdes utan arbete. Det blev därför av synnerligen
stort intresse att få slut på strejken, som varade
ett par månader. Detta lyckades huvudsakligen
till följd därav att en utredning igångsattes om
den ledandes i utskottet, d. v. s. kärandens,
förhållanden, och denna utredning föranleddes just
av svarandens påstående vid det ovannämnda
föreningsmötet, att kär. uppträtt som
strejkbrytare.
Svar, bestrider att han med sitt yttrande
avsett vare sig att kränka eller skada kär. Svar,
har icke gjort annat än vad han såsom
fackföreningsmedlem haft rätt och plikt att göra,
nämligen att upplysa föreningsmötet om vad han i
sin tur erfarit om kär., och detta har skett under
erforderlig diskretion.
Vad beträffar kär:s yrkande om skadestånd
bestrides jämväl detta helt av svar. Kär. har
icke visat att, än mindre i vilken omfattning han
lidit skada. Det har visserligen av ett vittne
sagts att kär. under nuvarande förhållanden hade
vissa svårigheter att vinna anställning där
organiserade arbetare finnas. Det får väl
emellertid först och främst visas att arbetsgivare visa
motvilja mot att anställa kär. på grund av svar:s
omförmälda yttrande. Om kär. verkligen icke
kunnat få någon anställning — om hans
ansträngningar i den vägen har intet utretts — beror detta
i allt fall icke på någon svar:s åtgärd. Troligen
är väl förhållandet detsamma för kär. som för
ett par tiotal tusen andra invånare i vårt land,
nämligen brist på arbete.”
Svar, slutade med att yrka ogillande av
käro-målet och utfående av ersättning för sina
rättegångskostnader.
Härpå överlämnade parterna målet, i vilket
utslag kommer att meddelas vid nästa
rättegängs-tillfälle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
