Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Odugligheten.
Man torde med fog kunna påstå, att
varje i andligt och fysiskt avseende
normalt utvecklad människa är duglig till
någon uppgift eller något arbete här i
livet. Är detta påstående riktigt, måste det
bero på särskilda omständigheter att man
på så gott som alla områden för mänsklig
verksamhet möter odugligheten i mer eller
mindre uppenbar grad.
Den civiliserade mänsklighetens
andliga och materiella kultur, som under
årtusenden efter hand vuxit fram ur ett
fullkomligt primitivt tillstånd, är
huvudsakligast en produkt av den andliga kraft,
som är människans egen, nämligen
tänkandet. Till mänsklighetens förfogande
har stått och står allt fortfarande två
skapande krafter: den fysiska och den
andliga, eller med andra ord kroppsarbetet och
tänkandet, båda med avseende på
livsvillkoren och den kulturella utvecklingen
oumbärliga för varandra. Dessa båda
krafter, som i mer eller mindre grad ingå
i varandra, har naturen icke fördelat lika
bland människorna. Naturen tager
nämligen icke någon hänsyn till vare sig
önskningar, börd eller rikedom. Då nu
människorna åsatt den andliga kraften ett
högre värde än den fysiska, har det
förhållandet inträtt, att varje människas
strävan är inriktad därpå, att för sig
själva och sina efterkommande erövra de
positioner i livet, vilka utesluta det
kroppsliga arbetet. I denna strävans tjänst
anlitas alla tillgängliga medel, rikedom,
börd, relationer och släktskap, för att ej
nämna ännu sämre medel. Härigenom
uppstår det fullkomligt absurda
förhållandet, att odugligheten i stor utsträckning
dominerar framför dugligheten, att
människor, som av naturen ej begåvats med ett
större mått av andlig kraft än som kräves
för det enklaste grovarbete, äro placerade
på framskjutna och väl avlönade poster.
Att en sådan ordning icke saknar
försvarare ligger i sakens natur, då varje
människa i samma belägenhet måste känna
sig solidarisk. I försvaret för
odugligheten användes ofta den för ändamålet
präglade devisen, att den ”gud givit ett ämbete
giver han också förmåga att förvalta
detsamma”. Att människorna ej på allvar
sentera detta plåster för odugligheten
torde det hävdvunna ordstävet, ”rätte
mannen på rätta platsen”, lämna bevis för.
Som förklaring till denna bakvända
ordning, som i verkligheten medför att en
av naturen så andligt begränsad
människa, att hon bäst lämpar sig för ett enkelt
grovarbete eller liknande uppgift, placeras
på en henne rätteligen ej tillkommande
plats i livet, vill man framhålla den
privatkapitalistiska samhällsordningen med
sitt gynnande av de ekonomiskt besutnes
intressen. I denna förklaring ligger en
odiskutabel sanning. Man kan emellertid
ej undgå det medgivandet, att även
arbetarna och med dem likställda i den mån så
är möjligt söka komma ifrån
kroppsarbetet. Att med en son öka
”manschettpoj
N:O 4. 1929.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
