Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
TEXTILARBETAREN
karnas” stora och synnerligen lågt
avlönade skara anses i allmänhet såsom
mycket lyckligt och välbetänkt, likaså att
låta en dotter öka ”butiksfröknarnas”
ännu större skara, och detta utan tanke på
vare sig lämplighet eller fallenhet för
arbetet. Om man sålunda kan konstatera en
allmän obenägenhet för kroppsarbetet,
vilket har sin naturliga förklaring däri, att
människorna sedan urminnes tider
underskattat detsamma, kan man dock slå fast,
att detta arbete liksom hittills alltid
kommer att förbli absolut nödvändigt för
mänskligheten. Det gäller därför att få
det rättvist värdesatt. För detta
ändamål verkar vår tids förnämsta
kulturrörelse — arbetarerörelsen. Men det gäller
ej endast ett rättvist värdesättande av
arbetet utan även ett rätt brukande av de
andliga förmögenheter, som naturen
utdelar bland människorna, att icke låta en
andligt begåvad människa dväljas i de
djupa klyftorna, medan odugligheten besitter
höj derna.
Den ännu knappast mer än
halvsekelgamla arbetarerörelsen har av lätt
förklarliga skäl hittills ej i nämnvärd grad
kunnat inom sig själv tillämpa den
princip, som utgör ett av de främsta målen
för rörelsens samhälleliga verksamhet,
nämligen ändamålsenlig utgallring av
lämplig arbetskraft. I rörelsens början,
då det gällde att rödja väg för kommande
arbete, skedde en naturlig gallring och
prövning av arbetskraften. Hängivenhet
och uppoffring, icke materiella fördelar,
voro de drivande motorerna. När
samlingen blivit så pass stor och god, att den
värsta faran var över och dukade bord
vinkade, kommo de andra, i hundratal
kom-mo de, svarvande fraser för applåder,
inbillande sig själva och andra att deras
andliga gåvor voro för stora för det hederliga
kroppsarbetet. En efter en försvunno
de väl, men några fastnade kvar. I dag
sitta här och var i rörelsens olika grenar
obemärkta födkroksmänniskor, vilka
säkerligen skulle gjort sig och rörelsen den
största tjänsten genom att följa
maningen: ”skomakare bliv vid din läst!” Innan
rörelsen verkat fulla seklet ut, skall
säkerligen mycket ha medhunnits i syfte att
giva dugligheten en större rätt och ett
bättre rum än odugligheten.
Textyrius.
Polhems uppfinningar inom
textilindustrin.
Det torde vara mindre allmänt bekant,
att Chr istoff er Polhem gjort flera viktiga
uppfinningar inom textilindustrin,
särskilt inom den vid början av 1700-talet
uppspirande tricotagetillverkningen.
Sedan riksdagen beviljat anslag har genom
Tekniska Museets i Stockholm försorg
restaurering igångsatts av Polhems ännu
bevarade modeller, en del tillverkade på
sin tid av Polhem å hans Mekaniska
laboratorium, vilket var beläget i en fastighet
på den plats, där nu Serafimerlasarettet
ligger å Kungsholmen i huvudstaden.
En stor del av dessa tämligen
bristfälliga maskiner eller modeller, som ännu
finnas i behåll, äro utan tvivel av honom
själv uppfunna och bära vittne om, med
vilken lätthet hans mekaniska snille
inträngde i de varandra mest olika
tillverkningsområden. Under det att Polhem
sålunda ägnade sina krafter åt
bearbetningen av våra inhemska, textila råmaterial,
framförallt genom ersättande av de
dittills så gott som uteslutande använda
handredskapen och handverktygen med
arbetsbesparande maskiner, arbetade
samtidigt Jonas Alströmer, ”de textila
slöjdernas fader”, på förädlingen av
dessa råmaterial, särskilt av den inhemska
fårullen.
Många av Polhems uppfinningar ha
spårlöst försvunnit. Av det som återstår
jämte beskrivningar m. m. framgår dock
otvetydigt, att principerna för de långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
