Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
TEXTILARBETAREN
gen olycka utan någon lycka,” och kriget
medförde en ekonomisk uppryckning för
den svenska textilindustrin, som räckte
fram till åren 1922—1923, under vilken
tidrymd många företag lämnade
synnerligen goda vinster. Ser man i dag på
textilindustrins vinstsiffror för åren
1923—1928, kan man konstatera, att
vinsten i genomsnitt för hela industrin varit
relativt ringa, för många företag ingen
alls och för en del har förlust uppstått.
Innan jag fortsätter min framställning
vill jag lämna några uppgifter, som
belysa textilarbetarnas uppfattning om
textilindustrin.
Textilarbetarnas löner.
Man kan konstatera, att det för
arbetarna här i landet finnes tre lönelägen,
nämligen ett högsta, ett mellersta och ett
lägsta. Det högsta löneläget, som i
genomsnitt lämnar arbetaren en årsinkomst
av cirka 3,200 kronor, gäller för
arbetarna inom den så kallade
hemindustrin, nämligen byggnads-, livsmedels-,
tryckeri- m. fl. industrier. Det mellersta
löneläget gäller för de arbetare, som
sysselsättas inom den delen av industrin
som har att kämpa mot utländsk
konkurrens, såsom sågverks-, pappers-, textil-,
järn- m. fl. industrier. Detta löneläge
lämnar en årsinkomst av i genomsnitt
2,200 kronor. Det tredje löneläget,
som lämnar arbetaren en genomsnittlig
årsinkomst av cirka 1,200 kronor,
gäller för närmare hälften av vårt lands
arbetare, nämligen lantarbetare och med
dem jämställda, skogs-, flottnings- och
fiskeriarbetare o. s. v. Dessa uppgifter
avse manliga, vuxna arbetare. En
lantarbetare (statare) har i dag en kontant
lön av 600—700 kronor årligen jämte
500—600 kronor i form av
naturaförmåner.
I mellersta löneläget kommer, som jag
förut nämnt, textilarbetarna. En
manlig, vuxen textilarbetare har, beräknat i
genomsnitt för hela landet, en årsinkomst
av 1,800 kronor. Hans inkomst är
bland de lägsta i mellersta löneläget.
Närmast över honom komma gruv- och
sågverksindustrins arbetare.
Tändsticks-industrins arbetare ha ungefär samma
löner som textilarbetarna. Den
genomsnittliga lönen pr år för en kvalificerad
kvinnlig textilarbetare uppgår i runt tal
till 1,200 kronor. I detta förhållande,
nämligen de relativt låga lönerna,
bottnar textilarbetarnas uppfattning om den
industri, vari de arbeta. De kunna
konstatera, att t. ex. pappersbruksarbetaren
har en avtalsenlig timlön av 1 kr. å
1: 10—1: 20, medan en textilarbetare,
som kanske bor och arbetar på andra
sidan om vägen, endast har 77 öre.
Självfallet måste textilarbetaren fråga sig:
Vadan detta? I en stad som t. ex. Borås,
Norrköping m. fl. kan han konstatera,
att en kommunalarbetare, av vilken ej
kräves annat än vanligt grovarbete, att
hantera en kvast eller en sopskyffel på
gatan, uppbär en timlön av kr. 1: 05. Här
i Borås har en textilarbetare 73 öre i
timmen. Det är icke att förvåna sig över om
textilarbetaren frågar sig vad detta kan
bero på. Han tycker sig ha anledning
misstänka, att hans egen organisation
icke äger möjlighet eller villighet att hålla
hans lön uppe i jämnhöjd med andra
arbetares löner. Ett missnöje inträder, och
textilarbetaren måste vidare fråga sig,
om den industri, vilken han lämnar sin
arbetskraft, verkligen har något
existensberättigande. Man kan väl knappast
begära, att en vanlig arbetare skall kunna
se på läget och på möjligheterna för
textilindustrin på samma sätt som den
människa, som är tvingad att sätta sig in i
svårigheterna. En sak, som jag icke vill
underlåta omnämna, är de ofta inom
textilindustrin återkommande
inskränkningarna av arbetstiden till 5, 4 och 3 dagar
i veckan, varigenom arbetsinkomsten
minskas. Härigenom ökas missnöjet, och
i det sålunda uppkomna nödläget finna
bolsjevikerna en god jordmån för sin
agitation, och de underlåta ej att
framhålla, att just den omständigheten att
arbetstiden är inskränkt, utgör ett
påtagligt bevis för att lönerna måste höjas.
Organisationsförhållandena på arbetaresidan.
Med avseende på
organisationsförhållandena på arbetaresidan, tillåter jag mig
nämna något om dessa, då jag tror att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
