Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
TEXTILARBETAREN
ting ont utan såsom en av
nödvändigheten betingad åtgärd. Inom
textilindustrin,, som allt sedan maskinteknikens
början varit underkastad rationalisering,
har man från arbetaresidan icke sökt
sätta sig emot rationalisering. Den
tekniska och praktiska förnyelsen inom
denna industri har helt enkelt och naturligt
krävt rationalisering, som visserligen för
dagen överflödiggjort manuell
arbetskraft, men som i stort sett icke minskat
utan ökat användandet av denna kraft.
Givetvis kan ej en arbetare, som på grund
av arbetsbesparande maskiner och
rationalisering blir arbetslös, se något gott i
dessa åtgärder. Att textilindustrin icke
kan undandraga sig rationalisering i den
utsträckning förhållandena medgiva är
uppenbart, ty i dag är läget för denna
industri sådant, att ingen förnuftig
människa är benägen insätta något friskt
kapital i ett textilföretag.
Jag skall tillåta mig att även något
■beröra den s. k. samförståndsf rågan.
,Här i landet finnas för närvarande
närmare 600,000 fackligt organiserade
arbetare, d. v. s. att den svenska
industriarbetarekåren är praktiskt taget fulltaligt
organiserad i fackföreningar och
fackförbund. Man är naturligtvis på
arbetsgivaresidan icke blind för den stora makt
som detta innebär, en makt, som kan
såväl oförståndigt som obetänksamt
utnyttjas, om tillräckligt ansvar saknas. Vi ha
ett nära till hands liggande exempel på
en icke på tillräckligt ansvar vilande
strid på arbetsmarknaden. Jag tänker
då närmast på den senaste
gruvarbetarestriden här i landet, som varade nära 8
månader och som medförde att arbetarna
i form av förlorad arbetsförtjänst och
förbrukade kassareserver förlorade flera
miljoner kronor och utan något vederlag
i form av förbättrade lönevillkor, det blev
nämligen status quo. Man tycker att
parterna efter 8 månaders kamp skulle
hunnit mjukna, men så blev icke
förhållandet. Denna omfattande strid var, kan
man säga, ett uttryck för något som icke
var förenligt med förnuft och eftertanke.
Självfallet måste man på arbetaresidan
alltid iakttaga all försiktighet inför en
hotande arbetsstrid, för så vitt verkligt
ansvar finnes. Man måste undersöka
alla möjligheter för undvikande av en
öppen strid och söka anlita alla till buds
stående medlingsorgan. Mot
bakgrunden av denna och liknande strider på
arbetsmarknaden bör socialminister
Lü-becks s. k Mondkonferens ses. Jag måste
bekänna att jag aldrig känt mig tilltalad
av det allt för mycket reklamerade
samförståndet mellan arbetare och
arbetsgivare. Vad textilarbetarna och deras
organisation beträffar kan jag försäkra,
att strävanden aldrig saknats för att på
fredlig väg och i samförstånd förhindra
uppkomsten av öppna konflikter. Men
en motsvarande strävan ha arbetarna
icke alltid fått röna från
arbetsgivaresidan. För ej längre tid än 3 å 4 månader
tillbaka avlämnade arbetarna genom sin
fackförening ett av vårt förbunds
styrelse godkänt förslag till kollektivt löne- och
arbetsavtal till fabriksledningen vid ett
textilföretag i Karlstad. Förslaget
ifråga stod i nära överensstämmelse med
riksavtalet inom textilindustrin. Någon
uppgörelse kunde icke träffas, varför arbetet
måste nedläggas. Under
arbetsnedläg-gelsen blev företaget anslutet till Sveriges
Textilindustriförbund, varigenom
förhandlingar blevo upptagna och slutförda.
Efter omkring 14 dagar var arbetet
återupptaget.
Slutord.
Det torde vara uppenbart att man
har all anledning söka upprätthålla och
utveckla den svenska textilindustrin och
att alla ha anledning medverka till
uppnåendet av detta syfte. Jag vill därför
tillåta mig lämna herrarna några goda
råd med avseende på möjligheterna att
undvika uppkomsten av arbetstvister.
När helst en tvist med arbetarna uppstår,
av vad slag den vara må, böra de av
arbetarna, som framföra klagomål, icke
bryskt avvisas. Tala med dem och
undersök klagomålens berättigande. Grip tag
i fackföreningens ordförande, som är den
ansvarige inför arbetarna, och avgör
icke frågan omedelbart. Som en
grundregel bör gälla, att fabriksledningen
grundligt undersöker själva tvisteanledningen.
I allt för stor utsträckning avfärdar man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
