Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
TEXTILARBETAREN
den dåraktiga uppfattningen, att
rationaliseringen alltid är arbetarens fiende och
att kamp mot arbetslösheten är detsamma
som kamp mot rationaliseringen för att
man skall förstå det hopplösa i att under
nuvarande förhållanden genom forcerad
rationalisering avskaffa arbetslösheten.
Det är obestridligt, att rationaliseringen
överflödiggör arbetskraft inom industrin,
alltså gör människor arbetslösa. Detta
förhållande behöver icke betyda ökad
arbetslöshet, om de lösgjorda krafterna
kunna sysselsättas på annat håll, om
rationaliseringen möjliggör industriell
expansion. Nu ha vi dock uppenbarligen
kommit i ett sådant skede, att detta icke
blir ett givet resultat av
rationaliseringen. Inte ens om man försöker se saken
på mycket lång sikt, blir man optimist
beträffande dessa möjligheter, ökad
arbetslöshet betyder minskad köpkraft, och
minskad köpkraft betyder mindre
utvecklingsmöjligheter för industrin. Detta
betyder återigen, att det blir allt svårare att
sysselsätta den genom rationaliseringen
lösgjorda arbetskraften.
Trots allt äro vi nödsakade att
rationalisera. Om t. ex. den svenska
textilindustrin upphör med all rationalisering, så
fortsätter den utländska textilindustrin i
alla fall därmed. Därigenom får
utlandets textilindustri ännu större
möjligheter att konkurrera med vår egen. Det är
sant, att rationaliseringen inom svensk
industri under nuvarande förhållanden
oftast betyder att människor göras
arbetslösa, men avstå vi från rationaliseringen,
medan utländsk industri fortsätter
därmed, så betyder det, att ännu fler bli
arbetslösa. Det är f. ö. ganska
betecknande, att när Englands textilindustri, som
på senare tid förlorat en god del av sina
gamla marknader, söker återerövra dessa,
så sker det just med rationaliseringens
tillhjälp. Man är så illa tvungen.
Samtidigt som man bekämpar arbetslösheten
i det egna landet, försvårar man dock
kampen mot arbetslösheten i andra
länder. Vi ha ännu långt till
världshushållet.
Ja, så är det ställt. Det kapitalistiska
produktionssystemet har kört in på ett
spår och drives av inneboende krafter
oupphörligt framåt. Såvida man inte
kan växla in på ett nytt spår skall det
löpa spåret ut, var det än slutar. Med
detta system följer arbetslöshet, och denna
arbetslöshet kan ej avskaffas genom
systemets fulländning. Försöken att
avskaffa arbetslösheten genom att fullända
det kapitalistiska systemet äro att
förlikna vid ”Sisyfosarbete”. Det är hopplöst.
Kampen mot arbetslösheten är att
söka ersätta det produktionssystem, vars
följeslagare arbetslösheten är, med ett
förnuftigare. Det är icke att slå stopp
eller back. Det är att söka växla in på
ett nytt spår. Det är att i större eller
mindre utsträckning begränsa ”krafternas
fria spel”.
K. J. O—n.
Tyska Textilarbetareförbundet
har under 1929 fört vidare sin årtionden
långa energiska kamp för förbättrade
arbetsförhållanden för Tysklands
textilarbetare. Året kan t. o. m. sägas ha varit
det största kampåret i förbundets
historia. Förbundet har icke blott lyckats
avvisa arbetsgivarnas försök att genomföra
lönereduceringar utan har också lyckats
genomföra betydande löneförbättringar
för en del av medlemmarna. En särskilt
hård strid har utkämpats i Schlesien, där
50,000 textilarbetare i sju veckor voro
invecklade i konflikt med övermodiga
arbetsgivare, vars attack mot ”de höga
lönerna” gick om intet genom förbundets
insats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
