Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
TEXTILARBETAREN
nes hjärna lyder instinktivt maskinen och —
”basen”. I fabriken, vid maskin,en är hon allaredan
en automat. Största felet med maskinmänniskan
av kött och blod är att hon inte kunnat vänjas av
med att på fritiden använda hjärnan. Då går hon
på fackföreningsmöten, deltar 1 politiska
sammankomster, läser samhällsvådliga skrifter,
korteli-gen på allt sätt motarbetar sin herre, något som
den verkliga maskinmänniskan aldrig gör.
Kunde maskinmänniskan av kött och blod bara
vänjas av med dylika olater, så behövde man inte
konstruera någon, maskinmänniska av metall.
Människan av Adams stolta släkt är dock även
i andra avseenden något skröplig, jämfört med
maskinen. För det första kunna förstörda delar inte
ersättas lika bra som när det är fråga om en
maskin. Brister en remskiva eller går någon, annan
del sönder på maskinen, så sätter man behändigt
dit en ny del, men förlorar människan en arm,
en fot eller ett huvud, så kan man inte så där lätt
och behändigt sätta dit en ny del, utan man
måste ha en ny människa. Eftersom samhället
envisas med försäkring, understöd, skadestånd och
andra nymodigheter, så kan man inte lägga de
skadade människorna på skrothögen, som man gör
med en förstörd maskindel, vilket är en stor
olägenhet. Vidare är nativiteten oroande låg, och
sjunker den alltjämt, som den gjort en tid, så har
man snart inte så lätt att få nya människor i
stället. (Såvida inte herrar Ingenjörer hitta på
med automatisk fortplantning.) För det andra sä
har människan vissa fysiologiska behov, som hon
har svårt att göra sig av med. Hon måste bl. a.
äta, dricka, sova och anlita klosetter. Det sista
är en särskilt svår förargelseklippa för
arbetsgivare och förmän,, vilka själva ha sådant arbete,
att de när som helst och hur länge som helst
kunna anlita denna ljuva bekvämlighet. Så nog finns
det fel på människan — än så länge.
Emellertid håller man nu på att rationalisera,
automatisera, även människan, åtminstone den
som arbetar i fabrik. Man har redan lyckats
vänja henne att äta, dricka och vila på bestämda
tider, man har lyckats få kroppen att under
själva arbetet noga anpassa sig efter maskinen.
Däremot har det varit svårt att få avföringen
automatisk. Folks magar äro ju så olika beskaffade.
Den ene behöver längre tid än den andre och den
ene måste ha kortare mellanrum än den andre.
Ja, samma människa kan ena gången klara av
samma sak på mycket kortare tid än andra
gängen. Dylikt är mycket oekonomiskt i det
löpande bandets tidevarv, och därför hålla nu
arbets
givarna i utlandet på med att fullborda
automa-tiseringen av fabriksmänniskan genom att
rationalisera bläsan och tarmen.
En tjeckoslovakisk tidning berättar om hur
man ordnat denna viktiga fråga vid en del
fabriker i Prag. Vid några av fabrikerna får den
arbetare som behöver ”gå ut”, sträcka upp
fingrarna, precis som vi gjorde i småskolan, varvid en
annan arbetare rycker in vid bandet och ersätter
honom for en stund. Vid andra företag har man
kommit mycket längre i rationalisering. Där har
man infört särskilda ”avföringspauser” på fem
minuter varje timme eller tio minuter varannan
timme, för att arbetarna skola få förrätta sina
tyvärr nödvändiga behov. Ingenjörer räkna ut
hur många gånger under arbetstiden arbetarna
bebehöva göra sig av med avfallsprodukterna och hur
lång tid de behöva varje gång. De göra
noggranna beräkningar över hur stora avträdesutrymmen,
som behövas för att arbetarna vid vissa tider och
under viss fastställd tid skola klara dessa
viktiga förrättningar. De räkna ut hur lång tid det
tar att gå till och frän, klosetten och hur länge
en person behöver vara inne på en sådan. Att
denna senare tid inte räknas ut med hänsyn till
arbetare med eventuellt ”tröga” magar är
självklart. Snarare räknar man väl efter
ingenjörernas egna magar, när dessa fungera som bäst.
Det kostar emellertid pengar att göra
avträden, och därför måste sträng sparsamhet
iakttagas. Av denna anledning blir det inte en
gemensam ”avförlngspaus” för hela fabriken, utan det
blir — skiftgång. En avdelning börjar på ett visst
klockslag och fem eller tio minuter sen,are
kommer andra skiftet, efter andra kommer tredje
o. s. v. Då skola de, som höra till föregående
skift, ha klarat sina angelägenheter, oavsett om
magen är ”trög” eller inte. På avträdena är det
en ständig omsättning dagen i ända. Det är
”avlösning”, precis som när man går vakt i det
militära livet.
Visst går rationaliseringen framåt med
stormsteg, inte minst automatlseringen av människan.
Arbetet, ätandet och drickandet äro
rationaliserade och nu hålla ingenjörerna på med
avföringen. Den klara de väl fint, får man hoppas.
Nästa stora uppgift blir att rationalisera
tankeverksamheten, så att ingenjörerna kunna koppla
arbetarnas hjärnor till och från, alldeles som
arbetsgivaren önskar. När den uppgiften är löst, är
automatmänniskan fullbordad, och det
kapitalistiska systemet vilar på säkra grundvalar.
Jonatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
