- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXVII. 1930 /
48

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44 TEXTILARBETAREN nes hjärna lyder instinktivt maskinen och — ”basen”. I fabriken, vid maskin,en är hon allaredan en automat. Största felet med maskinmänniskan av kött och blod är att hon inte kunnat vänjas av med att på fritiden använda hjärnan. Då går hon på fackföreningsmöten, deltar 1 politiska sammankomster, läser samhällsvådliga skrifter, korteli-gen på allt sätt motarbetar sin herre, något som den verkliga maskinmänniskan aldrig gör. Kunde maskinmänniskan av kött och blod bara vänjas av med dylika olater, så behövde man inte konstruera någon, maskinmänniska av metall. Människan av Adams stolta släkt är dock även i andra avseenden något skröplig, jämfört med maskinen. För det första kunna förstörda delar inte ersättas lika bra som när det är fråga om en maskin. Brister en remskiva eller går någon, annan del sönder på maskinen, så sätter man behändigt dit en ny del, men förlorar människan en arm, en fot eller ett huvud, så kan man inte så där lätt och behändigt sätta dit en ny del, utan man måste ha en ny människa. Eftersom samhället envisas med försäkring, understöd, skadestånd och andra nymodigheter, så kan man inte lägga de skadade människorna på skrothögen, som man gör med en förstörd maskindel, vilket är en stor olägenhet. Vidare är nativiteten oroande låg, och sjunker den alltjämt, som den gjort en tid, så har man snart inte så lätt att få nya människor i stället. (Såvida inte herrar Ingenjörer hitta på med automatisk fortplantning.) För det andra sä har människan vissa fysiologiska behov, som hon har svårt att göra sig av med. Hon måste bl. a. äta, dricka, sova och anlita klosetter. Det sista är en särskilt svår förargelseklippa för arbetsgivare och förmän,, vilka själva ha sådant arbete, att de när som helst och hur länge som helst kunna anlita denna ljuva bekvämlighet. Så nog finns det fel på människan — än så länge. Emellertid håller man nu på att rationalisera, automatisera, även människan, åtminstone den som arbetar i fabrik. Man har redan lyckats vänja henne att äta, dricka och vila på bestämda tider, man har lyckats få kroppen att under själva arbetet noga anpassa sig efter maskinen. Däremot har det varit svårt att få avföringen automatisk. Folks magar äro ju så olika beskaffade. Den ene behöver längre tid än den andre och den ene måste ha kortare mellanrum än den andre. Ja, samma människa kan ena gången klara av samma sak på mycket kortare tid än andra gängen. Dylikt är mycket oekonomiskt i det löpande bandets tidevarv, och därför hålla nu arbets givarna i utlandet på med att fullborda automa-tiseringen av fabriksmänniskan genom att rationalisera bläsan och tarmen. En tjeckoslovakisk tidning berättar om hur man ordnat denna viktiga fråga vid en del fabriker i Prag. Vid några av fabrikerna får den arbetare som behöver ”gå ut”, sträcka upp fingrarna, precis som vi gjorde i småskolan, varvid en annan arbetare rycker in vid bandet och ersätter honom for en stund. Vid andra företag har man kommit mycket längre i rationalisering. Där har man infört särskilda ”avföringspauser” på fem minuter varje timme eller tio minuter varannan timme, för att arbetarna skola få förrätta sina tyvärr nödvändiga behov. Ingenjörer räkna ut hur många gånger under arbetstiden arbetarna bebehöva göra sig av med avfallsprodukterna och hur lång tid de behöva varje gång. De göra noggranna beräkningar över hur stora avträdesutrymmen, som behövas för att arbetarna vid vissa tider och under viss fastställd tid skola klara dessa viktiga förrättningar. De räkna ut hur lång tid det tar att gå till och frän, klosetten och hur länge en person behöver vara inne på en sådan. Att denna senare tid inte räknas ut med hänsyn till arbetare med eventuellt ”tröga” magar är självklart. Snarare räknar man väl efter ingenjörernas egna magar, när dessa fungera som bäst. Det kostar emellertid pengar att göra avträden, och därför måste sträng sparsamhet iakttagas. Av denna anledning blir det inte en gemensam ”avförlngspaus” för hela fabriken, utan det blir — skiftgång. En avdelning börjar på ett visst klockslag och fem eller tio minuter sen,are kommer andra skiftet, efter andra kommer tredje o. s. v. Då skola de, som höra till föregående skift, ha klarat sina angelägenheter, oavsett om magen är ”trög” eller inte. På avträdena är det en ständig omsättning dagen i ända. Det är ”avlösning”, precis som när man går vakt i det militära livet. Visst går rationaliseringen framåt med stormsteg, inte minst automatlseringen av människan. Arbetet, ätandet och drickandet äro rationaliserade och nu hålla ingenjörerna på med avföringen. Den klara de väl fint, får man hoppas. Nästa stora uppgift blir att rationalisera tankeverksamheten, så att ingenjörerna kunna koppla arbetarnas hjärnor till och från, alldeles som arbetsgivaren önskar. När den uppgiften är löst, är automatmänniskan fullbordad, och det kapitalistiska systemet vilar på säkra grundvalar. Jonatan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:47:09 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1930/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free